perssonality.blogg.se

Perssonality är en blogg tänkt handla om familjens djur och mig själv. Skrivandet är också en stor del av mig. Välkomna!

Att föda ett nytt kapitel.

Kategori: Allmänt

Jobbar med mitt manus som jag fått tillbaka av redaktören för lite mer bearbetning. Det är kommentarer i marginalen. En del saker kräver mer och andra mindre jobb. Men de leder mig genom manuset på mina villkor. Men i två kapitel är det så mycket som måste ses över att jag väljer att helt rippa det jag skrivit och göra om helt från scratch. Det är en utmaning som är både väldigt rolig och väldigt svår. Kapitlet måste ju handla om samma sak i princip på annat sätt för att ingen ska märka vad jag gjort liksom. Läsaren får inte undra vad som plötsligt händer utan bara sluka det som den andra texten.
 
I fredags:
Nej, jag vill inte ens öppna det där kapitlet för jag vet att det är jättemycket kommentarer som ifrågasätter och vänder och vrider på saker och ting. Jag måste gnugga geniknölarna och tänka i nya banor och jag orkar inte det. Kan jag inte ta det en annan dag?
 
Senare på fredagen:
Äh. Jag läser igenom kommentarerna iallafall så jag får ett hum om vad som strular (jag har fått förberedande meddelande om att det kapitlet inte funkar helt för snart en månad sedan och fram tills nu har jag jobbat med andra saker som påpekats, mest att jag har för många utropstecken). Jag kommer ju inte undan det. Kanske är det så att de kan hjälpa mig på vägen även om jag väljer skriva helt nytt? Så jag inte gör samma "tabbe" en gång till?
 
Ännu senare:
Redaktören tycker slutet är som vattenballong som spricker för tidigt. Typ. Något sånt var kommentaren och den får mig att gapskratta. Men jag måste hålla med. Det är ett satans ös mot slutet och sen mynnar allt ut på en lerig åker och tappar fart alldeles. Det märks faktiskt ganska tydligt när man läst hennes kommentarer som leder mig dit. Ja, hon har helt rätt. Det måste göras om det här. Fan också. Hur gör jag nu då? Hur löser jag det här enkelt? Ja, det får ju bli att göra om. Göra om hela jävla skiten.
 
Sen fredag:
Orkar inte göra om just nu. Orkar inte tänka på skiten. Vill inte just nu. Jag tar det imon.
 
Lördag:
Läser kommentarerna och bestämmer mig för att ha det i bakhuvudet under helgen när jag redigerar klart fram tills sista kapitlet. Det funkar jättebra - jag blir så fokuserad att jag glömmer allt annat.
 
Söndag:
Redigerar förbi min tänkta gräns och stoppar mitt i sista kapitlet för där kommer det så mycket kommentarer att jag reagerar - vad är jag och vad gör jag nu? Visst ja. Jag är i slutet. Det ska ändras. Helvete är jag redan där.
 
Senare söndag:
Skriver ut kapitlet jag vill ändra för att justera förhand. Det är något jag trivs jättebra med att göra. Älskar mina papper och pennor! Börjar skriva inledande ord på säkert tio papper men är inte nöjd. Funkar inte. Är inte på humör för action.
 
Senare:
Det ska fan funka! Jag kan inte vänta på inspiration. Tänker så det knakar.
 
Ytterligare senare:
Jag kommer aldrig i helvete skriva en bokjävel till i hela mitt liv. Det här blir förvisso jäkligt bra men orkar inte lägga ner hela min själ och lite till på något igen. Är helt jävla körd i huvudet. Jättetrött och rent av nästan förbannad för jag inte kommer någonstans. Lägger ut ett inlägg på facebook som får mycket respons och under tiden vi tjattrar där känner jag hur trött i huvudet jag faktiskt är. Jag orkar ju inte ens prata med vännerna som jag brukar. Hafs slafs pannkaka blir det. Fuck this shit.
 
Måndag morgon:
Vaknar på skithumör men går ut med kreaturen. Får sällskap av katterna och blir glad. Plötsligt slår det mig att poliserna inte alls ska springa ner till någon äng. De ska hamna utanför fabriken och där vet jag vad som ska hända!! (spoilar inte det här).
 
Måndag åtksilliga gånger på jobbet:
Papper och penna åker upp och jag antecknar detaljer. Kan inte gå in exakt på dessa men det känns ungefär som när man följer ett foster växa. Eller, om man inte har barn, en valps utveckling. En katts. Ett frö från en blomma som växer upp och sträcker sig efter solen. En underbar stark känsla av att vara helt rätt kommer och famnar om hela mig och jag blir lycklig som fasen.
 
Måndag hemma från jobbet:
Ska inte skriva ska inte skriva ska inte skriva. Får inte. Det sabbar mognaden. Låt det komma bara. Låt det komma. Keep it steady!!
 
Tisdag morgon:
Vaknar taggad som tusan och går en promenad med Kåre på morgonen. Vi diskuterar lösningar högljutt. Är jätteglad när jag åker till jobbet med honom. Vi kommer in på lite grejer som har med uppföjaren att göra. Jag som inte tänkt skriva något mer får frågan av honom - tycker du inte om mig längre? Klar jag gör. Jag älskar dig!! Ja - men då så??
 
Tisdag på jobbet:
Står med jobb upp över öronen men måste kasta mig över mer papper och penna för jag kommer på mer som måste hända som jag absolut inte får glömma bort. Tänker att jag behöver ju inte alls ha det som jag tänkt utan om man flyttar det lite mer åt - haha höger - så blir det ännu bättre. Så vi kör på det!! Shit! Wow! Fan va bra jag är på att komma på saker! Satan i gatan!
 
Tisdag eftermiddag:
Kommer på ännu mer och nästan studsar fram. Får ett ryck och när ett tillfälle gavs så utnyttjade jag min fina löparteknik för att slippa prata med en jag vet är extremt efterhängsen annars. Obs att det INTE är någon av mina arbetskamrater utan detta var utanför Kemlabs dörrar! Skuttar uppför trapporna och in på avdelningen med lyckans andfåddhet. Antecknar igen. Skriver om. Kastar gamla papprena och fyller på och tar nya att skriva på.
 
Just nu:
Jag får inte skriva får inte skriva får inte skriva på det jag vill. Det är tisdag och jag kan inte skriva ostörd så lång tid jag behöver. Jag får bärga mig ett par dagar till. Vet nu exakt var jag ska dra gränsen för nytt och gammalt, hur jag ska foga in det nya, och jag vet halva scenariot glasklart inombords. Men det finns saker att fila till, saker som kan bli snyggare och bättre fortfarande. Men åhh som jag ska skriva i helgen om inget oförutsett händer. Sen vet jag ju att jag eventuellt ska iväg i helgen och träffa någon men det är inget spikat. Blir det av kommer jag utan tvekan avbryta mitt jobb och med stor glädje segla iväg på äventyr. Annars är helgen öronmärkt i Grims tecken. Jag har kraftiga förvärkar och ska alltså föda till helgen. Och ja. It´s going to get pretty messy!
 
Tjoflöjt! Wohooo!! Bye!
 
 
 
Kommentera inlägget här: