perssonality.blogg.se

Perssonality är en blogg tänkt handla om mina hundar och katter, skrivandet, migrän och mig själv i största allmänhet.

Så hur går det med böckerna?

Kategori: Allmänt

Skuggor av ljus är hos förlaget och där händer inte så mycket just nu. Den ligger tryggt och väntar på höstens äventyr. I september är det nog tänkt, om jag minns rätt, att det blir mer jobb på den. Men det känns jättebra! För då kan jag lägga 110 % på uppföljaren som jag kallar Vrede.
 
Vrede är inte ett namn jag ska behålla. Jag ska döpa om den. Men fram tills jag kommer på något bättre så kallar jag den så. Och den har varit klurig att komma igång med.
 
Jag började på uppföljaren för ett år sedan. Redan då hade jag alltså en plan på vad den skulle handla om. Men det här med att ha en sak i huvudet och få ner det i datorn är inte alltid en lätt väg. Inte för mig, i varje fall. Dem som känner mig vet vad jag menar. Jag får tusen ideér på en och samma scen och så ska alla prövas. Det skrivs och funderas och allting vänds på åt alla håll. Så i slutänden har jag kanske tvåtusen ideér på samma scen och då kör jag till slut fast för jag inte kan bestämma mig. Jag kallar det att få spinn.
 
Jag har haft många spinn i Vrede eftersom tanken med boken ska bli på ett visst sätt. Jag har en stark tanke med den. Sedan fick jag ett mail från Grim Förlag och Skuggor var åter i mitt fokus några månader till. Så i tidigt i våras kom jag igång med Vrede igen och då fick jag först uppdatera mig och köra på. Och körde fast. Igen och igen. På samma jävla ställe. Då tänker jag att det är något fel i mina tankar. Jag kan inte göra som jag tänkt utan måste hitta var det går snett.
 
Det krävdes en radering på ungefär femtio sidor för att hamna rätt. Jag fick klippa av en rejäl svans och kasta om några scener och då började det dra direkt. Nu är det nästan förenat med livsfara att öppna dokumentet när jag inte har gott om tid för jag fastnar direkt och sen körs det bara på. Det glider väldigt lätt och när jag dagen efter tittar på vad jag skrev dagen före (gör alltid det) upptäcker jag massor av små slarvfel jag normalt är skitnoga med att ha rätt från början. Ord, tecken och sånt har blivit fel eller finns inte alls, några ord är förkortningar och ja, man märker att jag har haft väldigt bråttom att hinna fram. Jag har också släppt alla spärrar med att försöka hålla reda på de och dem, skillnaden mellan emot och mot osv. Jag hinner liksom inte med det. Det får tänkas på senare.
 
Det jag kan säga om Vrede är att den gör ont. Och det SKA den göra. Jag har stora förhoppningar på att min lektör ska påpeka saker som gör att den verkligen gör så ont som jag vill att den ska göra. Vi har så mycket i det här manuset och med Skuggor i bakkärran... Om man läst båda. Jag ryser vid blotta tanken. Men hur smärtsam storyn än är bitvis så är den också väldigt vacker och hoppfull. Och det är svårt för mig att få in i huvudet att mitt tänka slut på den är boken inte kommer att fungera för då försvinner en del av effekten. Själva slutscenen måste ändras lite men det känns inte som ett problem just nu. För jag hinner inte fokusera på det, jag måste få ner allt annat först. Och det är en underbar känsla att ha ett sådant driv inombords. Att veta inom sig hur allt ska vara och man liksom bara kör på. 
 
Jag är så oerhört lycklig och tacksam att ha nått dit jag är idag. Skrivfronten är helt perfekt. Jag har återfunnit det flyt jag strävar efter. Jag önskar er en fin dag och till alla er som själva skriver - gott flow idag! 
Kommentera inlägget här: