perssonality.blogg.se

Perssonality är en blogg tänkt handla om mina hundar och katter, skrivandet, migrän och mig själv i största allmänhet.

<3 mamma <3

Kategori: Allmänt

Det är den andra mars idag.
 
Dagen där mamma gick bort i cancer.
 
Jag minns det som igår.
 
Det var full snöstorm ute. Jag var på jobbet. Under en hel veckas tid hade jag kört barnen till dagis och skola, hem, jobbat med grisarna mer eller mindre ensam eftersom min bonde också låg i cancer, hem, hämta på dagis och sen ilat ner till Karlshamn och suttit med mamma minst en halvtimme timme, lite beroende på vad hon ville och orkade. För då visste vi alla hur slutet kom fort mot oss.
 
Mamma säkert, inte minst.
 
Hon låg där i sjukhussäng och när hon inte sov, tittade hon på väggklockan hon önskat sig av oss, och bara räknade ner timmarna. Det är en timme mindre nu att vänta, kunde hon säga. Jag minns speciellt den gången när hon tittade på mig och sa att hon var glad att jag var så gott humör. Hon undrade vad som höll det uppe. Och när hon frågade rämnade allt och jag grät mer än jag någonsin gråtit förr.
 
Det var ju bara en fasad.
 
En fasad som gick hyggligt att hålla uppe inne för jag var tvungen. Jag kunde ju inte sitta och gräva ner mig och gråta mig bort. Jag hade ju ett arbete jag måste sköta för om inte JAG gjorde det, vem fan skulle då göra det?? Barnen måste tas om hand. De var fem och nio. Inte kunde jag gråta bort tillvaron för dem? Min man förstod och backade upp vad han kunde och fanns där 24/7 men han kan inte ersätta mig helt och hållet.
 
Den här dagen vid halv elva kom samtalet.
 
Du måste komma, sa de. Du måste komma.
 
Gubben tog bilen och hämtade barnen och sedan kunde jag köra ner till Karlshamn och då levde hon fortfarande. Medvetslös till synes, och hon reagerade inte på min närvaro så jag kunde de det. Men sköterskan sa att pulsen gått ner när jag och Eve, hennes sambo, kommit. Hon var lugnare. Tryggare. Och efter bara tre fyra timmars vak somnade hon in, tyst och stilla.
 
Vi bjöds på middag som de sparat till oss medan de gjorde henne klar för visning. Hon var vacker där hon låg. Och hon såg ut att sova gott. Och varför skulle hon inte? Hennes väntan var slut. Min arbetsgivare hade då nästan två år kvar av sin väntan till Den Dagen.
 
Mamma fick diagnosen bukspottscancer i slutet av november. Det gick rasande fort och jag har alltid varit tacksam för det. Vi hann knappt med själva. Det slog till efteråt, jag har haft svårt att bearbeta sorgen eftersom jag är den som flyr och begraver mig i annat under tiden. Den här gången, som när min syster gick bort, dränkte jag mig i arbete. Då hade jag inte mitt skrivande som jag har nu. I och för sig skrev jag mycket när syster gick bort. Det är dokument jag sparat men inte läst sedan dess. Men jag borde skrivit MER. Mycket mycket mer.
 
Nu ska jag åka till jobbet.
 
<3 Snälla, ge mig en god dag <3
 
 
Kommentera inlägget här: