perssonality.blogg.se

Perssonality är en blogg tänkt handla om mina hundar och katter, skrivandet, migrän och mig själv i största allmänhet.

Första gången på Wellness!

Kategori: Allmänt

Jag har alltid sagt att ingen - eller inget - kan få mig till ett gym. Varför ska jag med min kropp gå dit och visa upp mig för något som finns att göra i naturen?
 
Igår var jag på ett gym för första gången i mitt liv. Och det var magiskt, för allting trillade på plats. Jag kommer aldrig någon mer säga som jag gjorde - för här finns alla typer av människor och de går dit för att ha kul tillsammans. Det är det enkla svaret!
 
Jag har försökt komma igång att springa i två år men tröttnat dels för det gjort ont och dels för att det är tråkigt att göra det ensam. Det ser så kul ut när det kommer ett gäng löpare och drar förbi men har jag aldrig klarat bli en av dem. Jag har försökt ensam och det har inte funkat. Men jag har arbetskompisar som går på gym, till och med i det här jag har valt, och igår satte jag mina fötter där!
 
Jag kom dit för inskrivning och bestämde mig för att satsa ett år. Inte någon provvecka (som ger mig tid att hitta på ursäkter) och inte en månad (en lite dyrare vecka) utan ett år skulle det vara om det var något. Så jag pratade med en inskrivare om mina mål och tankar, men glömde nämna att jag lider av migrän och brukar få det av värme och fysisk aktivitet. Och det är inte bara som överviktig jag säger det utan så är det och har alltid varit. Drog mig till minnes att jag provade på gymnastik i unga år och det funkade inte just av den anledningen. Men saker kan ju ändras. Och man får väl lära sig göra saker med måtta?
 
En liten kort rundvandring ledde mig till maskinen jag ska skrivas in på på torsdag - den så kallade Milon. Det ska vara en mångsidig sorts quickfix, tror jag hon sa. Två varv på den, två gånger i veckan, så ska det ge mig vad jag behöver att ge en bra grund. OKEJ THEN!
 
Sen åkte jag hem och packade mina grejer och återvände strax efter åtta - vansinne, tänkte jag. Jag brukar rasta hundarna vid den här tiden! Vad fan håller jag på med? Men jag gick in, bytte om, fick inte hänglåset att funka så jag tog med mig väskan ut och upp till avdelningen för crosstraniners, cyklar, milon och löpband. Där blev jag stående och hade ingen aning om vad jag skulle göra.
 
Det var folk överallt. Men många hade gått hem nu mot när jag var där tidigare. Många maskiner var lediga. Ingen brydde sig om mig. Jaha, tänkte jag. Jag kan välja mellan att stå här och glo eller ta tag i saken då. Så jag tog sak i saken och hängde på en kille som gick till löpbandet.
- Hej. Det är första gången jag är här. Hur funkar de här? frågade jag dumt.
- Åh, hej, vad kul! Första gången?
- Eh. Ja.
- Det är lätt. Stig på bandet så visar jag.
Jag steg på bandet till en stor maskin - JAG tyckte den var stor i alla fall - och så visade han mig vad knapparna betydde.
- Klar? frågade han med ett leende.
- Okej...
- Nu börjar det röra på sig men du bestämmer takten.
Han tryckte igång på ett plus, hastigheten, och sen rörde bandet på sig. Det var lätt att ställa in hastigheten och jag hamnade i slutänden på 5,5 km/h med mina korta ben.
- Bra, sa han. Det är bra. Nu kör vi!
Han satte sin på nästan 6 och sen gick vi tillsammans ,var och en för sig, under tystnad, till musikens puls och jag liksom bara försvann.
 
Det var jobbigt. Mycket jobbigare än en vanlig promenad, ändå valde jag ett snarlikt tempo som skulle varit hemma på en av rundorna. 5,5 km timmen ger 5,5 km på en timme? Och det är vad jag tar mig runt här när jag går runt Ringsbro. Men nu var jag genomsvettig och alldeles darrig när jag steg av maskinen. Fattar inte men så var det. Genom att hålla ögonen på killen bredvid lärde jag mig en hel del också. Han växlade upp och ner i tempo och när jag steg av min maskin efter en halvtimme log han att hans riktiga träning skulle börja. Sen höjde han bandet och gick upp till 7 och sen körde han vidare - och han jobbade på så länge jag var där. Vilken friskus!
 
Efter mitt pass på bandet, som fick mig att sitta ner en stund för golvet gungade så pass - jag vet inte varför för jag drack massor av vatten och så för det gjorde alla andra - gick jag ner till omklädningsrummet. Efter en varm dusch hamnade jag i bastun en stund och det var så jävla gött!
 
Jag var hemma strax efter tio och kom i säng vid kvart i elva, kanske? Då hade ett lugn infunnit sig och jag somnade skitfort och sov som en stock. Fast jag drömde att någon gnällde på mig att jag inte skulle vara så jävla gnällig jämt. Suck ja, kanske är det så.
 
Nu sitter jag här och ska snart till jobbet. Vaknade med lätt huvudvärk idag, säkert att jag sovit för få timmar två tre nätter i rad, och lite illamående. Det går nog över, jag kopplar inte alls ihop det med träningen igår.
 
Ha en bra dag mina vänner! =D
 
 
Kommentera inlägget här: