perssonality.blogg.se

Det har gått lite mer än tre dygn sedan första sprutan och fram tills jag kom hem från jobbet har jag inte märkt något alls på tiken. Hon är fortfarande glad och skuttig och helt sig lik. Det rinner inget, det har inte kommit ut något äckligt och jag började nästan tro att hon fått för låg dos eller att hormonpreparatet inte fungerar på min vovve.

 

Idag när jag kom hem från jobbet så märkte jag en liten förändring. Hon ligger mer, tar det lite lugnare, och på sidan av magen är en stor hård knuta. Det är förstås fostren som ligger i en klump där och väntar på att komma ut. Och jag bävar, på riktigt nu, inför vad som komma ska. Det känns som det kommer att bubbla ut något stort och äckligt och fullkomligt vidrigt och kanske läggas i en hög - gärna i min säng när jag ligger och sover förstås - och isch...!

 

Jag håller stenkoll på henne när jag är hemma och blir hon mer påverkad ringer jag veterinären - om hon får  feber är det ju något som inte stämmer. Idag har jag dessutom ringt och bokat tid för kastration av hanhunden. Det är en stor sorg att göra det, han är fullkomligt underbar som han är och vi har inga som helst problem med att han skulle hanhundsmarkera eller annat, men det får bli så efter det här. Vi kan inte hålla på med kemisk kastrering om vi inte kan hålla reda på när det ska fyllas på. Vi fick ju meddelande av veterinären när det var dags att fylla på men vart det vykortet tagit vägen är det ingen som vet. Kan hända att det ramlat ner från kylen och svepts.

 

Ha det gott folket.