perssonality.blogg.se

Perssonality är en blogg tänkt handla om mina hundar och katter, skrivandet, migrän och mig själv i största allmänhet.

Förlagsmöte =)

Kategori: Allmänt

I morgon tisdag ska jag ta min lilla bil och dra upp till Onsala. Det blir mitt tredje besök där och jag är helt säker på att jag hittar dit utan GPS i morgon. Kommer jag bara igenom Halmstad så kommer det inte att vara några problem. Det ska bli skitkul att träffa Annika och Joanna igen. Jag vet inte exakt vad vi ska göra men det har pratats om att jag ska fotograferas inför kommande bokomslag. Och så ska vi prata lite baksidetext och jag tänkte fråga lite närmare vad som menas med att det är dags att "sätta inlagan". För det ska tydligen dra ihop sig till det nu. Det är så spännande!
 
Annars är det rätt lugnt här. Jag har en veckas semester - som vanligt vecka 44 - och tycker det är en av de absoluta höjdpunkterna med hösten. Det är inte så varmt och vädret brukar bli liiiite mer stabilt och det innebär att jag mår bättre i huvudet. Som vanligt har september och oktober varit förjävliga
 
Ester stack igår. Det är nog två år sedan sist, så henne har vi börjat ha lös när vi är i närheten. Hon har lagt på sig och blivit ganska fet och hon har haft lite ont i lederna. Så pass att jag funderat kring att ge henne medicin emot det. Igår såg jag en klar tendens till förbättring.
 
Jag stod ute och plockade då jag fick syn på en främmande katt på vägen. Den satt och tittade på oss och först trodde jag det var min Rosa. Så lika varandra är de (den främmande katten var för övrigt och tog en fågel på vårt fågelbord idag men det är en annan historia). Jag brydde mig inte så mycket om att "Rosa" satt där förrän Ester då upptäckte henne. Och direkt såg att det inte alls var Rosa utan en helt annan katt. Hon började stormskälla och drog iväg i 190 och i ett moln av löv bara försvann hon.
 
Jag ropade och lockade men ingen Ester.
 
Till slut ser jag henne på långt håll i grannens trädgård. Lockar och hon liksom spänner upp sig och stirrar på mig och om hundfan kunnat prata hade hon säkert sagt "Well fuck you!" för sedan drog hon iväg igen med glada energiska språng.
 
Och jag efter.
 
Längre in i grannens trädgård stod hon och gapade emot ett träd. Katten satt såklart däruppe på en gren och väste. Och trädet står typ tre meter ifrån en inglasad veranda och där samlades grannfamiljen då för att ta en fika i det fina vädret. Och jag tvärstannade. Finns liksom inte en chans att jag frivilligt börjar leka ta fatt med Ester inför mina grannar. Det vill jag helst inte bjuda på. Jäkla Ester!! Jag harklar mig och ropar på henne mer bestämt och myndigt och på andra eller tredje försöket så lyssnar hon i allafall - och kommer - om än i sin egen takt.
 
Det var en mycket nöjd hund som trippade hem. Så ja, jag konstaterade att hon klarar sig nog rätt bra utan medicin. För kan man rusa iväg på det där sättet - då är det nog snarare motivation hon behöver. Hundskrälle!
 
Man ska inte låta sig luras av det här oskyldiga söta ansiktet...! ;-)
 
 
 
 
 
Kommentera inlägget här: