perssonality.blogg.se

Perssonality är en blogg tänkt handla om familjens djur och mig själv. Skrivandet är också en stor del av mig. Välkomna!

Vi lever i en liten värld!

Kategori: Allmänt

I garaget står en sådan där gammal "skepparlåda" tror jag den kallas. Jag fick den av mamma när hon avled för tio år sedan. Den är fullproppad med minnen och eftersom jag ändå var väldigt ledsen i tisdags (igår) så bestämde jag mig för att gå igenom den. Jag vet att jag lagt ner Tess gamla grejer i den, hennes halsband och täcke. Nu när jag ändå ska plocka om bland urnorna vi har inne så tänker jag att jag ska ta in halsbandet och lägga ovanpå hennes.
 
Jag grävde runt i lådan. Det ligger en hel servis i den som jag vet att jag aldrig kommer att använda. Varenda gång jag ser den tänker jag att jag ska göra mig av med den men det kommer nog aldrig att bli så. Vem vill ha en sån gammal servis liksom? Hittade halsbandet och en pärm med en massa papper som jag missat tidigare. Den låg under servisen. Spännande, vad kunde det vara för papper?
 
Det visade sig vara mamma alla betyg från skolan. Och foton på henne, sådana här klassfoton. Och alla hennes diplom, hon var duktig i att simma, svetsa och köra travers. Tänk - min morsa körde travers!! En uppsats fanns också med. "Bastu, ett 90-grader varmt helvete" heter den, och handlar om hur nakenheten i en bastu får folk att bli ärliga mot varandra och hur barn (ehhh jag eller min syster, det framgår inte) kan påverka detta. En väldigt rolig och fint vinklad uppsats. Den har hon tänkt igenom noga, det känns, så roligt att läsa. Jag ska aldrig mer säga att mamma inte kunde skriva. Visst, mängder av stavfel men ändå, så fantastiskt mamma jag ändå har! Det fanns också handskrivna brev som mamma fått av mig och syster när hon varit iväg, jag antar på ett bilkårsmöte, eftersom mamma var aktiv inom SKBR (Sveriges Kvinnliga Bil Kår). Hon körde lastbil, morsan! Yepp!
 
Men nu till saken.
 
Vår granne har en bil. En liten vit Polo. Och jag känner igen registreringsnumret men har inte kunnat placera den. Igår föll biten på plats. Jag hittade ett kvitto bland alla papper. Det är mammas gamla bil!! Helt otroligt. Grannen har köpt mammas bil! Hur liten värld lever vi i egentligen? Nu har jag ju jättestor lust att rusa ner till grannen och fråga - hur länge har ni haft den? var köpte ni den? vet ni att det är min mammas bil? köpte ni den privat eller från firma? Herregud. Fast känner jag mig själv rätt kommer jag att bara stå och titta extra länge på den bilen och minnas mamma varje gång jag ser den. Det känns så väldigt fint att det fallit sig så. Min mammas bil. Hos grannen. Tänka sig <3
 
Kramar till alla <3 =)
Kommentera inlägget här: