perssonality.blogg.se

Perssonality är en blogg tänkt handla om mina hundar och katter, skrivandet, migrän och mig själv i största allmänhet.

Tumör i magen.

Kategori: Allmänt

När vår stora dotter flyttade hemifrån lämnade hon kvar sin säng. Den har vi nu flyttat upp i hallen utanför vårt sovrum och glädjande nog älskar jämtarna att sova i den. Särskilt den gamla damen, Räfflan. En morgon när jag vaknade rullade hon delvis över på rygg för att be om kel på magen, något hon älskar. Jag satte mig och kelade om henne - och upptäckte då en knuta i magen på henne. 
 
Knutan är som en tennisboll och känns ungefär som en sådan också. Fast man känner att den ligger inne bland hinnorna. Rädd för vad jag hittat ringde jag och bokade tid hos veterinären. 
 
Det vi märkt på Räfflan är att hon gått ner i vikt. Men eftersom hon varit kraftigt överviktig så har vi bara tyckt att de varit bra, och trodde att det kanske berodde på foderbytet i början av december. Hon mår ju bra. Pigg, glad, blank i pälsen, inga problem med någonting. Magen är fin, urinavgång som den ska osv. Men - den där knutan ska inte vara där. 
 
Idag var tanten hos veterinären. De hittade knutan och sedan kom flera veterinärer och kände och klämde. En röntgen gjordes men gav inga svar. Bara att det var en svart klump och det var tydligen bekymmersamt. Hade man kunnat se att det var urinblåsan hade man kunnat gå in med nål och tömma och analysera vätskan för att komma fram till vad det var, men då hade den inte varit så svart. En cysta på livmodern, kanske, men ingen vet. Men knutan går under namnet "tumör" i allafall. 
 
Nu får vi vänta tills nästa vecka innan vi får svar. Då ska hon tillbaka, sövas och genomgå en titthåls-operation. Man måste gå in och se vad det är, och tömma. Är det en tumör i livmodern skulle jag tro att den opereras bort. 
 
Det är inte utan oro man nu studerar Räfflan näst intill hela tiden. Jag har inte varit riktigt närvarande på jobbet heller, på grund av det här. Varit lite tankspridd men tack vare underbara arbetskamrater har dagen gått bra. De får mig att skratta och vara glad och glömma för en stund. Nu är det fredag kväll och jag funderar på att skriva ett brev till polisen. Inte för att jag kommer att få svar ikväll, men det kommer ju att läsas på måndag och fram tills dess är det riskfritt att skriva på nya manuset. Fram till dess klarar jag mig utan svar på frågorna.
 
Kram och ha en fin helg <3
 
Bilden är på våran fina Räfflan.
 
 
 

Författartankar.

Kategori: Allmänt

Vrede är klar och hos lektören en sista vända. Mest för att kolla upp ändringarna jag har gjort. Jag är i grund och botten en osäker typ av människa, mycket ängslan, mycket ångest, mycket lätt för att tvivla på min egen förmåga, så ja, en extra kontroll ville jag ha. Men beskedet jag har fått är att det är så bra det kan bli, jag får inte gå in och göra mer i texten. Det är ett mycket gott betyg =) 
 
Så vad ska jag göra nu då? Vad sjutton ska jag skriva på nu? Panik panik panik. Måste skriva på något och det måste roa mig. Jag hade tänkt mig ett relativt skrivfritt år men redan nu står det klart att jag inte kan hålla det. Här är lite av de grundläggande tankarna som far runt som småjävlar i huvudet =) 
 
Jag vill fortsätta med Liemannens son. Manuset om polacken, hästarna, förbjuden kärlek och ganska mycket våld. Men jag kan fan inte bestämma mig för vilken roll kvinnan ska ha i den. Och chefen - ena sekunden är han en av de goda och i nästa en av de onda. Och så tänker jag - vad är tråden i den här? Våldet? Förbjuden kärlek? Hästarna? Jag har ingen aning om hur man skriver spänning - den typen som får en läsare att fastna - när man skriver om hästar. Jag kan hästar, inga problem, men äh. Ni fattar. Så där står jag och stampar sedan flera veckor. 
 
Jag funderar också på att skriva en trea om Ebba och Kåre. Men vad finns det mer att berätta? Ja, jo, massor såklart. Om man drar i trådarna som finns i Vrede så visst tusan finns det att skriva om. Storyn ligger i handen - men sen lärde jag mig att det är svårt att skriva en uppföljare till en som inte är klar. Inte klar - Vrede är ju klar. Ja, men, det kan hända att förlaget vill göra ändringar och då blir det svårt. Ändringar ska följa varandra och sådär. Men jag får se. Jag får se. Det kan ju vara att jag känner så just nu eftersom jag är tom inombords. Det är ett jäkla ös i slutet. Min poliskontakt använde ordet cresendo. Det låter väl fint? =) 
 
Nu ska jag gå ut med hundarna. Det var halv snöstorm i natt och några timmar in på morgonen. Hundarna älskar det, så klart. Jag är mest gnällig eftersom jag upptäckte att mina skor läcker. Och nu har vi typ 5 cm blötsnö ute. Men men, jag får väl skylla mig själv som inte köpte ett par mer användbara kängor. Jag får väl göra det. När lönen kommer. Så kan det sluta snöa sen ;-) 
 
Kramar på er alla <3 Bifogar en bild på en polisbil. En av hundratals inspirationsbilder. Jag vet inte vad det är med den här bilden, egenligen. Men jag älskar den. Den kickar igång någonting djupt inne. Den håller min passion levande. 
 
Må så gott, 
 
Kram!!