perssonality.blogg.se

Perssonality är en blogg tänkt handla om familjens djur och mig själv. Skrivandet är också en stor del av mig. Välkomna!

Morotsdrama 1.0

Kategori: Allmänt

Igår kväll bestämde jag mig för att åka till gymmet. Det var ett litet tag sedan sist eftersom jag varit så förkyld. Det började med halsont och sen snor, massor av snor, och det kändes inte så fräscht. Har inte känt mig helt frisk heller för den delen, men nu börjar jag pigga på mig och kände att nu, nu funkar det.
 
Fredagskvällen blev alltså på Wellness. Jag körde 2000 meter rodd och Milo 1 varv. Det räckte för att jag skulle bli sådär lagom trött och nöjd. Kondisen har uppenbarligen gått ner under de här dagarna men jag har i alla fall kunnat hålla vikten något sånär stadig. Och som alltid när jag har tränat blir jag väldigt sugen på att sova - och inte äta - så jag däckade direkt när jag kom hem.
 
Vaknade vid sex i morse men vägrade stiga upp. Det tillhör ovanligheten men jag antar att jag var tröttare än vanligt. Men vid sju kom jag upp och då var jag SVINHUNGRIG. Jag skakade i hela kroppen och det enda jag kunde tänka på var MAT. JAG MÅSTE HA MAT!
 
Jag hade inte tid att ställa mig att bre mackor för hundarna måste också ut. Det är prio 1. Måste finns något att äta på vägen, tänkte jag och rev runt i kylen. Ett äpple kanske. Eller en bit gurka? Kom på att jag köpte morötter häromdagen. Två kilo. Jag tycker mycket om morötter men vet att jag äter för många så får jag ont i magen när det når tjocktarmen. Vet inte varför men jag antar det har med vätskan och tarmrörelser att göra. Men en och annan i handen går utmärkt att äta och det om något släcker vrålhunger!
 
Ut med jämtarna i hundgården och in. Satte moroten i käften och kopplade Ester. Pelle får springa lös som vanligt, tänkte jag och ut genom dörren. Redan när jag rundade garaget knaprade jag i mig första tuggan och erkänner för mig själv HUR JÄVLA GOTT DET ÄR. Åh, gud, så gott, tänker jag och hugger i mig en ny bit. Tuggar fort och sväljer efter hand och sluter ögonen. Så gott, äntligen släpper värken i magen och jag känner att pulsen går ner. En ny tugga. En till. Får inte nog, det känns så gott i magen.
 
Fantasierna går igång. Jag brukar inte vara ute och traska vid den här tiden. Hundarna brukar vara ute redan vid sex, men det tänkte ju inte jag på. Så jag släppte lös mina tankar som vanligt. Fanns det någon roligt scen med Kåre och en morot? Hurdan är han när han blir hungrig på jobbet? En gammal raderad scen gör sig påmind där kollegor till honom går förbi fikarummet och ropar "VARNING" och chefen svarar "är det Kåre nu igen?" Och det är det ju, och av någon anledning plockar han fram en morot och ger till Kåre direkt när han kommer innanför dörren.
 
Ni förstår kanske att scenen är borttagen men den var faktiskt väldigt rolig och charmig. Och nu kom jag ihåg den och skrattade högt för mig själv. Och så gastar jag. Högt. Alla repliker jag hade i scenen kommer upp och blandas med gapskratt.
 
Plötsligt står en granne mitt framför mig med en obeskrivlig min i ansiktet och jag tystnar tvärt.
Whoops! Ja. Just det. Människor bor här. Klockan är halv åtta.
Jag rodnar men stannar inte. Grannen följer mig med blicken och ler försiktigt.
- Är allt väl? frågar han.
- Jajjemän, svarar jag. Nyvaken bara!
- Jag ser det. Så bra att allt är bra. Jag blev lite orolig där ett tag.
Jag skrattar, blinkar med ena ögat åt honom och går förbi. Så jävla ertappad! Tagen på bar gärning! Jobbigt men jag får bjuda på det.
 
 
Kommentera inlägget här: