perssonality.blogg.se

Perssonality är en blogg tänkt handla om familjens djur och mig själv. Skrivandet är också en stor del av mig. Välkomna!

Läslust!

Kategori: Allmänt

Sedan jag fick barnen så har jag haft svårt för att sätta mig och läsa och titta på teve. Det är något jag försöker ändra på. Teve är ett utmärkt sätt att hämta energi och inspiration ifrån. Helst tittar jag på människoöden av olika slag eller faktafilm om t ex "Cold Cases", "Cops" och "Forensic files", men då och då slinker något annat med. "En man som heter Ove" och "Ciderhusreglerna" är andra filmer jag älskar och kan se om och om igen.
 
Men att sätta mig och läsa har länge varit ett problem.
 
Jag började komma igång så smått för några år sedan med Martin Melins "Status 12" och "Brott kan ej styrkas" men sedan blev det ett långt uppehåll tills jag upptäckte Annika Bengtssons böcker. Annikas sätt att berätta och skriva påminner (tycker jag) lite om mitt eget, och kanske är det därför jag fastnade för dem. Specieltl hennes första bok, "Kråkprinsessan", tyckte jag väldigt mycket om. Jag önskar att jag också kunde skriva så trovärdigt om en sådan karaktär som Solbritt. Det här med att vara omhändertagen är nämligen något som jag tycker är oerhört intressant.  
 
Andra böcker jag facineras av är Joanna Björkqvists "Våra älskade orkade inte leva" och "När mörkret viker undan för livet". Kanske har det med att göra att min storasysters suicide, kanske inte. Men i vilket fall som helst så även om jag inte sträckläst böckerna så står de i hyllan och jag tar ner och bläddrar i dem när jag själv mår dåligt. Då känner jag mig inte längre ensam. På något sätt har böckerna blivit ett sorts hål att andas genom när jag påminns om tider som varit.
 
Den senaste boken jag läst heter "Det röda rummet" av Nicci French. Det var länge sedan jag läste så intensivt som jag gjort de sista två veckorna. Jag kom på att det var idealiskt att läsa på fikarasterna på jobbet. Kanske för att fikarasten har ett slut, jag har alltså en tid att rätta mig efter, nu ska jag läsa i tjugo minuter - punkt - liksom. Då sätter jag mig ner och läser i tjugo minuter och då upptäckte jag hur lätt jag fastnade och kunde läsa de här korta stunderna. Kanske också en bidragande orsak till att läslusten vaknat till liv ganska rejält den sista tiden? För det har aldrig slagit mig att göra på det sättet, så nu blir det att läsa till äggaklockan här hemma. En halvtimme i stöten blir det. En halvtimme, göra annat, sätta mig igen och läsa en halvtimme.
 
Att skriva är däremot svårare nu än tidigare. Jag känner mig störd. Vill liksom prestera och köra på som innan, men orden har lite svårare att komma fram. Kanske för att jag är så inne i bokens värld, jag är sjukt ivrig på att förbättra mitt ganska klena språk när jag skriver. Det blir upprepningar och lite bristfälliga beskrivningar, kan jag tycka, om man jämför med innehållet i böckerna. Men å andra sidan så är det kanske min berättarröst som är just sådan, vad vet jag.
 
Just nu väntar jag på att min nya bok ska komma. Huset heter den, och är skriven av Jens Daniel Burman. Den ska tydligen vara lite av den obehagliga otäcka typen, verkade det som på reklamtrailern. Och den utspelar sig i juletid, så den blir kul att läsa. 
 
 
  
Kommentera inlägget här: