perssonality.blogg.se

Perssonality är en blogg tänkt handla om familjens djur och mig själv. Skrivandet är också en stor del av mig. Välkomna!

Lägenhet till salu

Kategori: Allmänt

Det låter som vem som helst när man läser det. Men i det här fallet är det mammas och sambons lägenhet som står ute till försäljning. En lägenhet vars båda som bott där nu är döda. Båda gick alldeles för tidigt. 56 och 60 år gamla. Och med nästan på dagen 10 år mellan varje död. Och nästan på dagen 10 år mellan varje begravning. En lägenhet står nu helt tom och flyttstädad och det finns inget kvar.
 
Det känns.
 
Två liv är nu helt bortstädade. Det finns inget kvar. Mammas möbler som fanns sparade har hämtats och är sålda till andra människor. Några kanske tyckte den stora helkroppsspegeln var dyr eftersom spegelbilden var lite dimmig. Det var en väldigt gammal spegel. Kanske den inte ens gick att få såld utan blev slängd på tippen? Men för min mamma var spegeln värt så mycket mer än pengar och hade jag bara haft plats så hade jag tagit hand om den.
 
När går gränsen, när är det dags att släppa taget? Hur mycket minnen ska man spara? Jag har sorterat mammas foton och slängt en faslig massa. På människor jag inte vet vilka dem är. Men som var vänner till mamma. Några av dem säkert väldigt nära och älskade. Och jag har kastat bort dem. Några bilder på hunden också. Sparat ett par fina men de flesta är borta. Det känns sorgligt och vemodigt att kasta bort någons liv.
 
Jag har hittat en länk som gör det möjligt att följa budgivningen på lägenheten. Det är några stycken som verkligen vill ha den. Jag förstår dem. Det är en fin marklägenhet i ett område som jag ville bo i som tonåring. Och en marklägenhet vill jag fortfarande ha den dagen jag inte kan bo kvar i huset. Lägenheten ligger nära till kommunikation och centrum men ändå i ett lugnt grön- och villaområde. När den är såld och nycklen överlämnad finns det inte ett dugg kvar.
 
Vi har städat bort två hela liv.
 
Våra liv går vidare utan dem.
 
Jag har ju klarat tio år utan mamma. Tretton utan syster. Men jag har min pappa kvar! Och systerns pojk. Han är så lik henne att jag brukar tänka att just så hade hon sett ut om hon blivit en pojke. Tio år utan mamma har varit - är - svårt. Det finns så mycket jag vill säga till henne och jag saknar henne så det gör ont fortfarande. Vi var liksom inte klara med varandra. Vi försökte förbereda oss för vad som komma skulle men tre månader var för kort tid. Mycket hann inte sägas. Ända sedan hon gick bort har jag saknat någon att prata med. Jag har min man förstås, men ibland vill man prata med en annan kvinna. Mamma fanns alltid där och om jag trodde jag kommit över hennes bortgång lurade jag mig själv duktigt.
 
Idag har jag åter fått höra att jag är ilsken och gör folk ledsna. Ja, det är möjligt. Men jag är också ledsen. Jag är som jag är. Jag har skapats av mitt eget liv. Utifrån händelser och erfarenheter. Precis som alla andra. Det är möjligt att jag har humör. Mitt liv har inte varit helt lätt. Men å andra sidan - vem fan har ett lätt liv? Jag vet att vi ska vara snälla mot varandra men man bemöter andra som man själv blir bemött. Spegel spegel. Jag är extremt lättstressad och går i spinn för nästan ingenting. Thats who I am. Jag jobbar på det. Folk som lärt känna mig vet. Sen finns det de som inte är intresserade av att lära känna och förstå.
 
Orkar inte.
Gör faktiskt inte det.
 
Det var inte meningen att det här inlägget skulle se ut, bli, så här. Men det är tankarna som kommer. Förlåt. Men det känns så defintivit. Igen. Nu ska jag dricka kaffe och försöka peppa mitt goda humör. Dagen blir vad man gör den till och jag tänker inte sova ikväll när jag känner sorg. Jag ska dricka kaffe och gå ut en sväng med dogsen. Det har slutat regna och solen lurar.
 
Ha en fin kväll. Jag ska försöka skriva något roligare nästa gång.
 
Kramar till alla <3
 
 
Kommentera inlägget här: