Det artar sig...
Kategori: Allmänt
Vaknade vid fyra i morse av en hund som låg och slickade sig där bak. När hon ansåg sig klar vände hon på sig så hon kunde krypa riktigt nära mig och lägga huvudet på min arm. Jag kelade henne en stund och lät henne ligga kvar. Sedan hände väl inte så mycket men jag fick en föraning om vad som komma skall.
I eftermiddag har det börjat blaska på stora droppar. Det kommer lite grann, splatsch ner på golvet, sedan dröjer det ett tag till nästa. Jag antar att detta kommer att eskalera allt eftersom timmarna går för annars lär det inte bli klart tills fredag. Då och då blir det stora mörkbruna pölar blir det efter henne.
Hon verkar inte allmänpåverkad av det. Hon är som vanligt. Kanske något lite dämpad, förresten. Jag kunde gå ut och fylla på glaset med vatten utan att hon hängde med. Men å andra sidan så har det nog varit en jobbig dag för henne på andra sätt - för sotaren har varit här.
Vi har världens bästa sotare. Han är hundvan och förstår vidden med en bra miljöträning. Så han brukar fråga om vi vill att han hälsar på hundarna när han kommer och det gör vi så klart. Det kommer in en främmande karl i sotiga reflexkläder och stor svart utrustning och börjar riva runt i huset. Räfflan, Pelle och Ester har lärt känna honom. Dipsie borde också men hon är ju som hon är. Mespottan! Sally tyckte det var en ny lite diffus upplevelse. Men det gick bra, förstod jag. Jag var ju inte hemma utan det var den lilla tösen. Hon hade ont i huvudet så hon fick vara hemma från skolan.
Nu är det hög tid att packa matlådan tills i morgon!
