perssonality.blogg.se

Perssonality är en blogg tänkt handla om familjens djur och mig själv. Skrivandet är också en stor del av mig. Välkomna!

... hur man inte äter en hotellfrukost.

Kategori: Allmänt

Jag åkte upp till Onsala i tisdags för att sova över tills onsdagen, då jag skulle träffa Annika och Joanna igen. Vi skulle planera lite mer inför utgivningen av Skuggor av Ljus. När jag var där senast, i samband med Joannas releasefest på sin fina bok "När mörkret viker undan för livet", låg jag och min pappa på Hotell Gottskär, så det var ganska naturligt för mig att boka rum där.
 
Jag kom dit vid halv fyra på tisdagen, checkade in och fick mitt rum. Det var ont om gäster så man hade uppgraderat mitt rum till ett som låg närmare köksbyggnaden och receptionen. Inte mig emot, rummet var verkligen jättefint och det kändes oerhört lyxigt att toalett och dusch på rummet. Jag är inte den som är van vid att ligga på hotell, jag brukar helst undvika att sova över alls, så de första två timmarna satt jag bara och glodde i mitt rum och kände mig som världens ensammaste.
 
Senare på kvällen gjorde jag mig lite te och ytterligare senare hämtade en före detta kurskamrat mig och vi var ute och åt pizza. När jag kom tillbaka till rummet var jag mätt och nöjd, satte mig och skrev lite grann och föll senare in i en orolig sömn.
 
När jag vaknade hade jag lite ont i huvudet och eftersom jag inte hade några hundar att gå ut med så bestämde jag mig för att bara glida runt i halvmörker fram till frukost. Frukosten serverades mellan sju och nio, så jag bestämde mig för att åtta var lagom att äta på.
 
Vid åtta klädde jag på mig och lämnade rummet. Gick mycket glad och nöjd till matsalen. Tre gäster satt där redan och de var nästan klara. Jag tog en tallrik och började gå runt frukostbordet. Smör och pålägg och frukt. Ah. Jag går åt fel håll, tänkte jag. Brödet först, det är på andra sidan. Så jag knatade runt bordet och plockade åt mig några brödskivor. Gick förbi flingor och musli och fil och yoghurt, tog ett kokt ägg och kom på att jag inte tagit någon servett. Gick tillbaka igen och hämtade en, som jag lade i  vänsterhanden och sedan tallriken ovanpå för att hålla reda på och inte kladda ner den. Gick runt bordet igen och nu var det dags för pålägget. Skinka. Ost. Korv. Nöjd gick jag och satte mig till bords.
 
Servetten. Vad sjutton blev den av? Ah, den är kvar på bänken vid pålägget. Jag ställde ju tallriken där när jag plockade pålägget. Reste mig och hämtade servetten. Oj, tänkte jag. Kaffe och vatten måste jag ju ha. Så jag reste på mig igen och gick ner till kaffemaskinen (de har världens godaste kaffe där!!) och tog en mugg och ett glas vatten. Noga att ta socker och slev till också, och så gick jag och satte mig igen. Då kom jag på att jag inte hade någon jävla sked till ägget. Nu fick det snart räcka! Personalen hade lagt märke till mitt rännande och stod och log i smyg. Men det var bara att resa sig och gå och hämta en sked. Saltkaret snodde jag också. Nu jävlar skulle här ätas!
 
Då kom jag på att jag inte delat frallan vid bordet. Fasen också. Nåja, det går ju att dela med händerna. Jag grävde med fingrarna försiktigt kring kanten på frallan och sedan inåt och slet isär brödet i två delar. Smörkniv hade jag också glömt men det gick bra med baksidan av skeden. Jag tänkte INTE springa mer. Jag bredde brödet. Lade på pålägget. Drack lite och var sådär jävla nöjd igen. Sådär, ja. Det var väl inte så svårt! Så skulle jag knäcka till ägget. Vanans makt gjorde att jag dunkade det i bordet. Inget hände med ägget men det dånade så jag skämdes nästan ihjäl. Nej, jag fick ta skeden och klippa till istället. Det var bättre. Så jag tog ägget i ena handen och skeden i den andra och klippte till - och ägget gled ur näven och rullade tvärs över bordet och ner på golvet, in under bordet framför och ut på andra sidan. Äggskalen flög och jag kunde svära på att jag hörde att någon skrattade åt eländet.
 
Jag reste på mig och gick efter ägget. Det var inte mycket skal kvar på det. Det låg ju på golvet... Så det blev inget ägg till frukost. Och saltkaret var ju bara att lämna tillbaka. För som sagt - det blev inget jävla ägg.
 
När jag lämnade matsalen stod personalen och log.
- God morgon, sa jag.
- God morgon, svarade han och lät så glad att jag inte kunde låta bli att skratta. Jag höll på att säga "så går det när bönderna ska äta fint" men jag lät bli. Jag kände ändå inte för att stanna kvar och prata.
 
Ska ni ha hotell i Onsala någon gång ska ni definitivt välja Gottskär. Mycket glad och trevlig personal, jättebra bemötande och ja, stället är ett sådant man återkommer till. För det lär jag göra längre fram. Och då ska jag planera min frukost lite bättre! =D
 
 
Kommentera inlägget här: