perssonality.blogg.se

Perssonality är en blogg tänkt handla om familjens djur och mig själv. Skrivandet är också en stor del av mig. Välkomna!

Vilken jävla natt!

Kategori: Allmänt

Jag hade ont i huvudet igår kväll och gick och lade mig lite tidigare än vanligt. Ett par timmar innan jag lade mig, hade jag bäddat till sängen och öppnat fönstret på glänt. Dock glömde jag bort detta när jag lade mig.
 
Men i allafall.
 
Jag somnade fort och hårt. Blev inte ens störd av den tända nattlampan till maken eller när han någon gång gick upp och lade sig. Men plötsligt!! Det här är så sjukt och så svårt att skriva om, jag är inte ens säker på vad som hände, i vilken ordning, bara att liksom.
 
Jag vaknade med ett ryck och känslan att en knivmördare stod rakt över mig och jag SKREK så - hade vi nu inte varit ensamma hemma jag och maken - så hade jag skrämt upp hela huset. Alltså, jag vet att jag skrek för maken flög upp och skrek han också.
- VAD HÄNDER??!!
Jag kunde knappt svara, jag stammade och satt upp i sängen, yrvaken och med andan i halsen. Det var hundar precis överallt som rusade runt, lika yrvakna som jag. Katten sprang också sin väg. Och någonstans tyckte jag att jag hade sett - nej, ingen knivmördare - men att fönstret hade flugit upp och nu hade en av hundarna ramlat ut genom fönstret.
 
Men det kunde jag förstås inte säga till maken.
 
Att jag glömt stänga fönstret.
 
Så det fick räcka med knivmördaren.
 
Jag kontrollerade och haspade fönstret som, haspen var lös men fönstret i det närmaste stängt, och satte mig i sängen igen. Då upptäckte jag att garderobsdörren vara borta. Det var bara ett stort jävla HÅL in i väggen. Jag ruskade på min man som låg under alla fem hundarna.
- Har du varit inne i garderoben?
- Nej. Jag sov!
- Är det säkert att du inte varit inne där?
- Men för fan, jag ligger ju och sover!
- Dörren är borta.
- Vadå borta?
- Den är borta. Titta!!
- Jag har fem hundar på mig. Jag kan inte titta!
 
Jag fick syn på dörren på golvet och undrade om han lagt den där för att Ester inte ska springa i trappan. Han har fortfarande inte rört den, säger han, vi har ju grindar till trappan. Klart som fan han inte river loss dörrar och slänger i dörrhålen då. Jag försöker sansa mig men beordrar honom att fixa dörren. Han brottas med hundarna, tar sig upp och ställer i ordning dörren med ett mummel.
 
Då upptäcker jag att Dipsie är borta .
 
- Var är Dipsie?
- Hon gick nog ner.
- Hon är borta!!
- Hon gick ju ner, hon blir ju rädd så som du härjar.
- Tror du hon ramlade ut genom fönstret?
Jag tycker upp fönstret och tittar ut. Ingen hund. Bara skräck i magen att något hemskt har hänt. Det fattas en hund. Det går inte att förklara den SKRÄCK jag känner under hela den här tiden. Vaderna gör ont, benen går knappt att stå på, hjärtat pulserar och jag kan inte tänka, bara handla, och ögonen står ut från sina hålor. Jag är äckligt klarvaken men inte alls vid mina sinnens fulla bruk. Har bara känt så en gång förut vad jag vet och det var när det var inbrott i svinhuset när jag sommarjobbade där och var helt ensam. Men det är en helt annan story.
- Snälla Åsa vad håller du på med?
- Dispie har ramlat ut genom fönstret. Det var det jag hörde. Men hon ligger inte där. Hon har nog tagit sig till ytterdörren.
Jag flyger upp ur sängen och tänder lampor.
- Men hon är ju där nere. Ropa på henne!
- DIPSIE!
Ingen hund.
- DIPSIE!!
Ingen hund.
Han ropar också.
Ingen hund.
Jag är galet övertygad att det som egentligen hände var att fönstret blåste upp, dörren vältes i rummet och hunden har ramlat ut av rädsla när hon fick den på sig. Till slut sansar jag mig så pass att jag kan gå ut i hallen och ropa och då kommer hon. Nöjd räknar jag in alla hundarna i sängen och kommer på att katten saknas. Går på toa och sen hämtar jag honom. Lägger mig åter ner i sängen och ska försöka somna också.
 
Det tar sin tid.
 
Jag är uppjagad och benen värker som av kramp en lång stund efteråt.
 
Men till slut somnar jag och nu när jag tänker tillbaka känns allt som något jag drömt.
 
Herregud.
 
Ha en bra dag nu, alla som orkat läsa hit =)
 
 
Kommentera inlägget här: