perssonality.blogg.se

Jag är morgonpigg. Men det finns morgnar då jag känner för, rent av planerar, att få sova lite längre än fem halv sex, om jag kan. I morse var en sådan morgon. Jag ställde väckarklockan på sju. Anledningen var väl främst att jag kände att jag behöver sömnen. Fick migrän igår förmiddag, antalgligen på grund av väderomslaget, men också, tror jag, på grund av sömnbrist. Det händer så mycket nu. Boken släpps I MORGON och de senaste två veckorna har varit ganska tuffa. Det har varit - skäms för att säga det - mer socialt än jag är van vid (även om det är superkul!!) och sedan är det ju den här nedräkningen. Man ÄR spänd och nervös. Att sova har inte varit problemet utan snarare att tillgodogöra mig det. Jag kommer inte in i någon vidare djup sömn mer än enstaka nätter.

 

I vilket fall som helst.

 

Igår bestämde jag mig för att försöka sova till sju idag och det är för mig en rejäl dos sovmorgon. Då har mina allra bästa skrivtimmar redan offrats. Min magiska morgonstund med karaktärerna är också försvunna. Hela jag har kommit in i en andra andning. Vilket är helt okej. Särskilt på söndagar.

 

Bredvid min säng har jag en liten bokhylla. Den har egentligen tre hyllplan, men jag har tagit bort det mittersta när jag arrangerande bokhyllan till en både bok och sovhylla. Översta planet; här står mina två väckarklockor och nattlampan. Läser jag innan jag går och lägger mig så ligger bok och glasögon här också. Undre planet; här finns en kudde och två vikta filtar. Det nedre planet är närmare golvet och har en viktig funktion för de mindre hundarna i familjen. De hoppar själva upp där och antingen lägger sig där och sover eller har det som trappsteg upp i sängen, som är ganska hög.

 

Hundarna älskar att sova nära oss och vi älskar att ha dem hos oss. Det blir varmt och tryggt. Får jag dessutom ha en katt hos mig så är det en stor hjärtebonus. I går när jag gick och lade mig tog jag Rosa med mig. Hon ligger helst uppe vid huvudet, med sitt emot mitt. Spinner gör hon och då och då slickar hon mig i håret. Som om jag är hennes allra bästa vän. Vi somnade så igår. Huvud emot huvud. Sally (taxen) låg bakom min rumpa rätt intill låren, Ester låg i hyllan, Räfflan och Dispie låg i husses säng.

 

Jag vaknar av att väckarklockan (den batteridrivna runda, alltid är det den!) ramlade ner från sin lilla höjd, klippte till mig i huvudet och ner på stackars Ester som blev brutalt väckt. Jag blinkade med ögonen, hävde mig upp på armarna och ställde tillbaka klockan. Lade mig igen och slöt ögonen. Då kommer klockjävlen farande igen. Klipper till mig i huvudet på samma ställe och rullar ner på Ester som blir ganska förnärmad. Hon gruffar i protest och hoppar upp bredvid mig i sängen för att få vara ifred. När jag ställer tillbaka klockan för andra gången kan jag således inte låta bli att skratta - och att skratta i sängen betyder ju att är man inte vaken så vaknar man.

 

En katt landar på min rygg. Rosa fräser och reser sig och snart är det klor och fräs och morr överallt när det visar sig att även Lilleman vill vara med på morgonmyset. Det slutar med att båda katterna flyr fältet. Rosa jagar iväg Lilleman och sedan är alltså båda borta. Sally vaknar till liv - något rör ju på sig, och sedan vaknar Pelle också till liv ordentligt. Jag har trettio sekunder efter katternas slagsmål i sängen två jämtar, en sheltie och en tax som kryper över och under mig för att tigga till sig kel. Den femte hunden Ester vill bara få ligga där hon ligger, ifred, och sova, vilket är helt omöjligt när alla andra springer omkring i sängen och trampar henne.

 

Slutet av historien blir så klart att jag stiger upp. Klockan är tio över fem. Tjugo över fem knallar jag ut med första hunden och möter morgonen ihop med Lindström och Säärn. Fina fina Säärn som får en så viktig roll i uppföljaren.

 

Bilden visar mig och Rosa med hyllan i bakgrunden. Som ni ser är den inte hög men det räcker när den runda klockan kommer farande. Den är ganska hård och "taggig" ;-)

 

Hur ser er söndagsmorgon ut? =D