Releasen närmar sig med stormsteg
Kategori: Allmänt
Jag fick hålla i Skuggor av Ljus för första gången i måndags och det var en helt obeskrivbar lyckokänsla! Jag tycker de är dem vackraste som finns och när jag läser igenom den så känner jag bara hur hjärtat slår och jag tänker - så jävla BRA!! Tänk att all den här texten har varit samma historia hela tiden men med hjälp av lektör och redaktör har den vuxit och utvecklats...! Det hade aldrig gått så bra om jag inte satsat på lektören, kan jag säga. Hon lärde mig så otroligt mycket dels under själva skrivandet, bildandet, och dels när hon läste i syfte att hitta fel och brister, men också lyfta fram vad som var bra och jag tyckte hon fick in en mycket vacker balans i det hela. Hon visste att jag var känslig och sa efteråt att hon kunde varit hårdare. Men hon ville inte skrämma bort modet jag fått att våga. Och tur var väl det, för självförtroendet hon faktiskt gav mig räckte hela vägen till förlaget.
Det är bara nitton dagar kvar och idag var jag på träff med länets ena morgontidning - Sydöstran! Vi hade bestämt idag vid halv tio, men de kom redan vid tjugo över nio. Jättebra!! Jag var liiiite oförberedd men tillräckligt för att inte bli helt vimsig av nervositet. Hade de kommit prick halv, eller ännu värre, några minuter över, hade jag stressat upp mig betydligt mer. Nu kom de utan att jag behövde oroa mig för något alls. Som att hitta till Klinisk Kemi, t ex.
Vi gick först ner i kulverten och det togs bilder. Jag som annars brukar ha svårt för att prata med främmande drogs genast med och hade inga som helst problem att öppna mig för dem. Jag tror bilderna blev rätt bra, faktiskt. Det var inga problem att le - och tacka fan för det - sådan tur som jag har!! Sedan tog vi hissen upp till avdelningen. Jag hade varit lite orolig att de kom till jobbet och att jag var arbetsklädd men det var minsann ingen nackdel. De tyckte snarare tvärtom och tog bilder på mig i arbete också. Men vi var noga att välja bakgrund där man inte se så mycket annat, det råder mycket sekretess där jag jobbar!
Fotografen åkte vidare och jag och journalisten (som jag tyvärr glömde vad hon hette i samma ögonblick som hon sa det, proffsigt eller hur?) gick in i ett samtalsrum och där blev vi kvar i en timme. Vi pratade om Skuggor, förlaget, min uppväxt, skapandeprocessen och lite grann om min familj. Jag försökte vara återhållsam på den punkten. Min familj har inte så mycket med det här att göra. Vad min make jobbar med och exakt var jag bor ville jag hålla inne med. Sedan pratade vi böcker, gav varann läs och filmtips.
När hon gick sa hon att hon inte visste när detta publiceras men det borde bli rätt snart eftersom de ville ligga i täten för det här, som hon tyckte var superkul, tyckte hon. Hon ville veta hur boken togs emot senare med ett uppföljande reportage och senare hur det blev med mina andra böcker och den eventuella uppföjlaren. Det enda jag vet att jag glömde var (förutom hennes namn!) var att fråga om man får se texten innan den trycks, så man vet att det inte står helt galet. Men jag får bjuda på det. Jag känner ju mig själv i varje fall och jag vet att mina fantastiska arbetskamrater också känner mig vid det här laget. De vet vem jag är.
Kramar till alla <3
