Lokal författardag i Karlskrona!
Kategori: Allmänt
Så kom dagen jag ivrigt väntat på i ett par veckor. Den lokala författardagen i Karlskrona! Fyra författare med ankytning till Karlskrona höll föredrag, en halvtimme var, på stadsbiblioteket.
Jag hade redan på förhand bestämt mig för att ta tåget in till stan. Jag tycker det är svårt med parkeringar. Det ska vara olika appar hit och dit och jag bara orkar inte. Inte när tåget ligger så bra till. Och - att åka tåg är sååå roligt och avkopplande! Jag hade gärna åkt det till och från jobbet också, om jag bara haft närmare till resecentrum och tiderna passat bättre. Och förstås - att man kunnat lita på ATT det kommer.
Tågen går alltid tio i varje hel timme. Det var i varje fall vad jag trodde när jag superstressad susade in på Pressbyrån i Ronneby för att köpa biljett. Och hon i kassan sa ju inget, så... Jag köpte en biljett och rusade ut till tåget - bara för att upptäcka att jag var helt ensam på hela perrongen - och en kvart senare hade fortfarande inget tåg kommit. Går in igen och frågar och får då som först veta att det är en timme till nästa tåg. Just på lördagar går inte lika många tåg som på alla andra dagar. Jaha, där ser man. Jag återvände till vänthallen och satt timmen som följde och lyssnade på min egen Skuggor av ljus på Storytel.
Resan till Karlskrona gick bra. Karin väntade på mig vid tågstationen, som solen själv, det var omöjligt att inte le stort och möta henne med stora kramen. Så gick vi till Café 3G. Hennes kasse med böcker var tung så vi tog kassen i ett varsitt handtag. Väl på cafeet tog vi te och kaffe och en varsin kaka, och sen snackade vi loss om skriva skriva skriva. Så roligt, så inspirerande. Jag ville höra om hennes kurser och hur det går med hennes senaste bok Våt Grav.
Efter fikat där gick vi till stadsbiblioteket. Medan hon förberedde sig gjorde jag ett ärende på stan, och återkom sedan prick två när föredragen skulle börja.
Förste man var Stefan Malmström som skrivit en bok som heter Hjärntvättad. Han lockades till sekten Scientologerna i unga år och var aktiv där i fem år innan han lyckades fly. Nu har han skrivit en thriller om det hela och det var riktigt spännande att lyssna på honom.
Efter honom var det Karin Sallanders tur. Hon berättade om sina böcker (Världsberättelser, Våt Grav), kurserna och skrivprocessen. Som avslutning sa hon de viktiga orden som jag tror mycket binder henne och mig samman - nämligen - följ dina drömmar. Du lever bara en gång. Gör det du älskar. Gå inte runt och var missnöjd med ditt liv. Det är ungefär samma tema som talet jag höll på Valborg inför en massa människor. Och det kan inte upprepas för många gånger så jag blev väldigt glad när hon sa det. Det är sååå viktigt!
Hans Emanuel Andersson var nästa talare. En äldre man som skrivit Femte Chansen. En bok jag genast bestämde mig för att köpa, den verkade vara exakt sånt jag gillar. En helt vanlig man som råkar ut för ett trauma, tror jag man skulle kunna säga. Och följden av det. En man som utvecklar spritproblem och som hamnar i svårigheter med sin fru. Bara genom att så pass lite tror jag alla som känner mig förstår varför jag köpte just DEN.
Sist men inte minst - Kerstin Dejemyr. Polis och författare i Stockholm men som kommer ifrån Ramdala. Jag satt helt trollbunden när hon berättade - mycket för att hon är polis, så klart. Hon snuddade vid utbildningen och hur hon träffat sin man, sin bok, och att det hon som står bakom polisens Mee-to som heter Nödvärn. En fantastisk kvinna och nästan lika liten som jag. Det är väl det som är så imponernade. Hon är inte så stor som hon ser ut på bilder av henne, men är en sådan storhet i sig att hon egentligen är störst av dem alla! Att träffa kvinnan jag pratat med på facebook, som har skrivit en av mina favoritböcker i hyllan; I lagens famn, kändes otroligt kul!
Jag fotade alla författare på scenen - utom Kerstin då, som jag inte lyckades få bra foto på. Men jag tog ett efteråt, så jag blev nöjd. Sen drog jag och Karin ner till Hemmakväll för jag skulle köpa biljett till tåget som skulle gå hem 17,47.
16,47-tåget visade sig gå - 17,47 så samma sak som hände under förmiddagen hände -igen. Det var bara att gilla läget. På 1 ½ timme hinner man i varje fall gå och äta, och jag var hungrig. När jag satt och åt ringde min stora dotter Elin och undrade om jag var hemkommen. Jag sa nej, och att jag skulle bli sen, så då kom hon och hämtade mig istället. Så jag åkte hemifrån halv elva och kom hem halv sex. En lång dag. En lång helt perfekt dag. Tack alla jag träffat idag och särskilt då till Karin och Kerstin <3
Här är lite bilder på författarna:
