Bångstyriga tomater..!
Kategori: Allmänt
Det började med att ena dottern hemma ville börja odla. Hon ville ha citronträd, advokado, tomater... Gröna växter hit och gröna växter dit. Jag ska ärligt säga att jag tyckte det var lite överdrivet, för alla blomkrukor som hamnat på hennes rum har ju dött. Men inte för att hon misskött dem, i och för sig, utan för att katterna biter i dem och brukar lägga sig på dem. Ja, ni läste rätt. De lägger sig i blomkrukorna och tycker det är skitmysigt att ligga bland alla blommor och blad. Men om hon nu ville börja odla så vill ju inte jag vara den som står i vägen.
Hon påbörjade så entusiastiskt att jag köpte hem och överraskade henne först med ett växthus, ett sånt där litet med hyllor i och plastöverdrag. Köpte det på ÖB tror jag. Och hon blev så glad. Sen sköt tomaterna i höjden och fick liksom inte plats. Långa och smala var de, gängliga som nyfödda fölungar. Så jag köpte ett till växthus, ett utan hyllor. Och det är väl där någonstans det roliga börjar.
Först tog hon ut tomaterna. Då var nätterna för kalla så det blev inte så bra. Då började springet med hinkarna ut och in. Ut varje morgon och in varje kväll. Lite bättre blev det men inte bra, så för att rädda dem tog jag in växthuset. Det utan hyllor, alltså, och lade mycket energi på att få upp det på övervåningen eftersom det är varmast där. Det tog sin lilla tid och jag hann bli rejält uppretad under tiden men till slut stod det uppe. Då fick jag inte in det genom dörren till rummet jag bestämt att de skulle vara. Så fick plocka ner tältet i delar. Hade jag gjort det från början hade allting blivit mycket enklare! Så råd nummer 1, mät innan ni gör något sånt. Gör det lätt från början!
Tomaterna växte och trivdes. Men inte maken som upplevde att hela sovrummet blivit ett växthus eftersom det nu stod två stycken därinne. Det med hyllorna som vi satt in ett par tre veckor före och nu detta. Sedan åkte dottern till sitt sommarjobb. Hon är på Öland och jobbar så det blev ju jag som skulle ta hand om odlingen.
Jag vattnade och grejade så gott jag kunde men det blev inte bra. Men nu hade värmen kommit ute så jag bestämde mig ta ut dem. Så ut med hela härjet igen. Det var minst 25 grader ute så varmt och eländigt var det men till slut så! Sedan har jag ju snappat upp att tomater ska stödjas under uppväxten så köpte snöre och band upp dem. Nerifrån och upp, runt stammen och så fäste jag det i ramen, uppe i taket, på växthuset. Så himla bra!
Nästa gång jag gick förbi det hade det blåst och jag hade inte förankrat växthuset. Det hade flugit säkert två decimeter. Det är inte mycket men tillräckligt för att växterna skulle ryckas upp från jorden. Så nu låg de på gräset och såg ledna ut. Så bara att börja om igen och då kommer vi till råd nummer 2. Förankra det där jävla växthuset så det inte blåser iväg.
Nu var tomaterna väldigt ledsna och jag insåg någonstans att något var fel och frågade bekanta som odlar. De rekommenderade mycket vatten och gödsel. Kogödsel, skulle det vara. Så iväg och införskaffa detta. Och så planera om de här envisa plantorna. Och bära växthuset till ett annat ställe där det är lika mycket sol men mindre blåst. Och rigga skiten i en ASG-pall, som vi säger härnere. På med såna där kanter, vet inte vad de heter, men ni fattar. Binda fast växthuset i pallkragarna (tack, där kom det!) och sen ner och in med tomaterna igen. Vilket jobb!!
Nu står de på plats och verkar trivas ganska bra. Hälften av dem har strukit med, men de som står kvar ser hyfsade ut. Jag har lagt gräsklipp hos dem också nu och vattnar mycket. Så det rinner ut genom hålen i botten ska det tydligen vara. Så nu återstår och se om det blir några tomater eller om det blir att börja om nästa år. Vi får väl se. Det hade ju varit superkul med några små, i varje fall. Råd nummer 3 blir då alltså skam den som ger sig.
Ha en fin kväll, nu ska jag snart gå ut och natta tomaterna. Jag vattnar och stänger tältet varje kväll, och öppnar och hälsar dem godmorgon varje morgon.
Tjingeling =D
