Reflektiv morgon =D
Kategori: Allmänt
Fin morgon! Hundar rastade, nu första kaffet efter dusch. Är ledig, vilket känns som ett stort privilegium. Tänk att jag kom på det i onsdags! Att min lediga fredag infaller idag! Wow, liksom, någon däruppe måste gilla mig trots allt.
Morgonen är fin därför att jag sovit ganska bra, trots tre hundar i sängen, vilket ger mig ungefär 50 cm att ligga på, vilket med min kroppshydda motsvarar 20 cm för er andra ;-) och direkt när jag steg upp i morse hade jag en tanke som svävade inombords som jag lyckades locka fram innan den försvann.
Jag har nu en plan, en verklig och hållbar plan, för 21. Boken har fått ett syfte, vilket den inte hade förut. Då var det något jag slängde ner lite hur som helst, planlöst, det var inte tänkt att någon ändå skulle läsa. Jag har till och med börjat kalla den för mitt evighetsprojekt. Men jag vet nu vad den måste handla om och att det till och med går att göra en trilogi av den.
Frågan jag har är om det då ska bli en trilogi, det kommer ta lång tid att skriva ner det. Jag är snart i land med bok 1 i så fall. Eller, om man ska komprimera den så allt ryms i en bok. Eller två. Hur komprimerad ska en bok vara? Vill man bli överöst med massor av händelser i ett riktigt tight tempo, men då krävs det ju att allt är logiskt och att läsaren förstår. Eller ska man dra ut på det lite grann, lägga in mer värderingar och känslor? Man ska ha i åtanke att inte dumförklara läsaren och inte skriva den på näsan, vilket jag har lätt för att göra och därmed jobbar mycket med.
Jag tänker också, allt det jag jobbat fram tills idag, försvinner det om jag lägger så mycket tid off? Sen å andra sidan, det har nog redan börjat hända nu i Coronatider, för jag har inte varit ute på en enda signering på ett år nu. Men faktum är att jag tar Corona på högsta allvar och är livrädd att dra hem något. Inte för min egen skull, utan för familjens. Och nu blir det ännu viktigare att skydda sig så gott man kan eftersom man snart ska träffa en liten kille som bara är ett par dagar gammal, Liam, mitt lilla barnbarn. Tänk va, jag, mormor! Mitt barnbarn!! Jag har fått grädde på mitt mos, som man brukar säga. Eller sällat mig till barnbarnsgruppen. Haha! Nå, ni fattar vad jag menar.
Men det finns ju faktiskt dem man hör talas om ibland, att efter år av tystnad, så kommer besked att det den eller den har skrivit och gett ut en ny bok. Fast det gäller väl främst mer kända författare. Men jag strävar ju inte efter att bli känd utan att bli läst. Fast man kan inte bli läst utan att göra sig ett namn. Så det där hänger ju ihop.
Reflektioner, reflektoner, reflektioner.
Jag sitter här med mitt morgonkaffe, fast nu uppdrucket, och ska strax klä på mig. Jag tror jag ska försöka skriva ner för hand det jag har i huvudet. Normalt skriver jag inte sånt på datorn, till manus är enda gången jag verkligen föredrar för hand, det händer något i huvudet då. Det sitter något mellan handen och hjärnan, och faktum är att jag stavar och kladdar otroligt lite när jag skriver sånt. Däremot när jag skriver brev, då blir det en himla massa kladd. Så konstigt. Och ändå inte.
Skuggor av nummer 3 är hos lektören för genom läsning, jag hoppas höra av henne snart igen. Och att ändringarna jag gjorde är fullt ut gångbara. Den känns bra så här långt, trots allt, och slutet ligger kvar i huvudet och släpper inte sitt grepp. Jag hoppas få ut den, tar inget för givet, och att läsare tycker likadant. Att slutet hänger sig kvar efteråt, alltså.
Nu ska jag klä på mig och börja min morgon. Idag ska jag tvinga mig att inte gå någon promenad för har ont i ryggen. Promenader ska ju annars vara bra för värk i leder, knän och rygg, men eftersom det är så katastrofalt halt och jag inte brukar gå sådana sträckor jag gör just nu, så är nog vila det bästa. Kanske, kanske är det fysiska aktiviteten man glömmer att promenader är, som gör att jag plötsligt kom på ett syfte med 21.
Ha det så bra, ni som orkat läsa ända hit. Och ni andra också så klart.
Gott nytt 2021!
Kramar!
Bilden hänvisar själv var den kommer ifrån =)
