perssonality.blogg.se

Jag vet inte hur vi kom in på det, men vi pratade om minnen och kul saker på jobbet. Det ena ledde till det andra och jag kom plötsligt ihåg min första kärlek och hur knasigt det blev.

 

Min syster kände många människor. Hade många vänner. Jag har svårt att i efterhand komma ihåg vem som hörde till vem, så jag kommer inte ihåg den här killens relation till henne. Men jag tror han var bästa kompis med min syrras kille, eller något sånt. 

 

Vi bodde i lägenhet. Jag, mamma och syster. Och som ofta, kom hennes kompisar på besök. Både tjejer och killar. Killarna var spännande. Jag minns inte hur gammal jag var, tretton, fjorton? Syrran flyttade hemifrån som sextonåring, så det måste ha varit runt den tiden. 

 

Det började komma hem en kille till oss som jag blev väldigt förtjust i. Jag tänker inte säga hans riktiga namn, men vi kan kalla honom för Kalle. Kalle var i syrrans ålder, lång, smal, mörkt hår. Spåren efter acne i ansiktet gjorde att han såg lite sliten ut, men jag tyckte han var fullständigt underbar. 

En dag när han kom hem till oss var syrran inte hemma. Han hade gått långt och frågade om han fick komma in och vänta en stund, se om hon dök upp. Och det fick han så klart. Han var ju en snäll kille. Det kom sig att vi drack kaffe och sedan hamnade vi på mitt rum. Jag satte mig vid skrivbordet och han slog sig ner på min säng, rummets enda sittplatser. Han somnade. På min säng. Och jag tyckte han var det vackraste jag någonsin sett. Och han sov. I min säng. Det måste ju vara ett tecken, eller hur? 

 

Jag satt länge och tittade på honom. Det låg en kille jag var kär i, i min säng. Oj,oj, oj. Vänta bara tills tjejkompisarna fick höra!! Någonstans där kom väl tankarna. Jag ville att han skulle få sova, om han nu var så trött. Syrran hade fortfarande inte kommit hem och skulle inte, heller. Hon skulle sova över hos sin kille eller någon kompis, jag kommer inte ihåg. Men det visste ju inte Kalle, för han sov ju. I min säng. 

 

Jag tog nycklarna i kökslådan och gick ner i källaren där vi hade extra madrasser och sovsäckar. Kånkade och bar så det måste ha hörts i långa vägar. Vad mamma var, vet jag inte. Om hon inte var hemma eller vad. Det är fullt möjligt eftersom han faktiskt somnade på mitt rum. Jag minns inte vad klockan var heller, men det var mörkt. Och jag ville skynda mig, passa på, innan han vaknade. 

 

Jag bäddade på golvet bredvid min säng och skulle just krypa ner, då Kalle gäspade och satte sig upp i sängen. Han blinkade och såg sig omkring. Ögonen vande sig vid mörkret och han fick syn på mig. Blinkade igen och synade. 

- Men vad gör du? frågade han. Bäddar du på golvet?

- Ja, svarade jag jättedumt. Fan att han skulle vakna just nu. 

- Men varför då?

- Tjaa, jag drog ut på svaret. 

- Vem ska ligga där, hade du tänkt?

- Jag. 

Han satt tyst en stund. Så sa han med mjuk röst.

- Men du förstår väl att jag måste gå hem? 

Jag tittade ner i golvet och kände mig jättedum. 

- Jag ska ju upp och jobba imon, sa han försiktigt. 

Vi satt tysta en stund innan han reste sig och gick ut i hallen. Jag hörde att han drog på sig ytterkläderna och giorde sig klar att gå. Gick ut i hallen för att tyst bara notera att han gick. Kände mig fortfarande jättedum. Så när han var klar att gå stod han en stund och verkade fundera, innan han gick fram och gav mig en lång kram. 

- Vi ses en annan gång, lillasyster, sa han. Okej? 

Jag nickade och blev plötsligt bara sådär glad igen. Så vände han om och gick sin väg. 

 

Jag kan så här i efterhand hålla med mamma att Kalle var en väldigt fin kille. Och jag har ingen aning om hur han har det idag. Jag vet att han hälsade på ett par gånger till, och att han en av de gångerna berättade för mig att han skaffat tjej. Det å sin sida är en helt annan historia. När detta hände kändes det inte sådär speciellt. Inget hände, mer än att han visade sig vara en riktgit fin kille. Men när jag tänker tillbaka nu skrattar jag högt åt mig själv. Vad trodde jag? Hur tänkte jag? Herregud. Tänk er själva i hans situation, liksom. Snyggt räddat av honom, däremot. Jag skriver ner detta så jag lägger det på minnet, det här kan komma att bli en jättekul scen i en bok framöver. 

 

Dagen som sådan är annars en extra semesterdag. Har ledig fredag imon och känner mig så nere just nu och när manuset på S3 kom tillbaka, såg jag chansen att ta en extra dag hemma och skriva. Så kanske jag piggar på mig lite. Men det är så mycket runtomkring mig just nu. Oroväckande saker för mig som är professinell övertänkare. Men en kaffe och sedan öppna upp S3 står till buds. Jag har bestämt mig för att ha en riktigt bra dag eftersom jag faktiskt fick ledigt med så kort varsel bara för att sitta hemma och leka vid datorn. 

 

Kram på er <3