perssonality.blogg.se

Perssonality är en blogg tänkt handla om mina hundar och katter, skrivandet, migrän och mig själv i största allmänhet.

Miss Ica Maxi!

Kategori: Allmänt

I vintras var jag och handlade på Ica Maxi. Precis utanför utgången stod en man, jag vet inte hur gammal men låt oss säga runt 60, och sålde tidningar. Jag tror det är såna där tidningar man i vissa fall säljer och får behålla hela eller en del av förtjänsten. Det var inga som köpte och jag tyckte lite synd om honom. Det var dåligt väder och fick nobben av alla. Så jag gick fram till honom och sa "jag köper gärna en!"
 
Han lyste upp och blev så glad. Vi växlade några ord och när jag sedan ska gå, frågar han mig om han får bjuda på lite kaffe. 
- Ja, men vitsen med att köpa en tidning var ju inte att du skulle använda pengarna till att bjuda mig på kaffe, säger jag. 
Men han stod på sig och ville så gärna, så jag lät mig övertalas. Tänkte att vi lär ju säkert aldrig mer ses ändå, så. Han var inte härifrån, kommer inte ihåg var han kom ifrån men det var en tillfällighet han var här. 
 
Vi drack kaffe och han frågade på dålig svenska (förlåt, får man säga så?) om jag var gift. Jag nickade och visade kort på min familj. Han visade kort på sig själv (vad säger man liksom??) och enligt vad jag förstod var han ensam. Strax innan vi går frågar han om jag kan tänka mig att lämna min man för honom. Jag skakade på huvudet. Sorry, nej. Men tack för kaffet.
 
Jag krånglade mig bort till bilen och körde hem. Så lättad, så glad.
 
Jag har pendlat till jobbet i lite mer än en månad och trivs bra med det. Tar bussen till Karlskrona på morgonen och tåget hem på kvällen. Det bästa av två världar. Funkar bra, rogivande och ja, jag gillar det. Och flera av de som pendlar börjar känna igen mig nu, de hälsar och så. Trevligt. Idag väntade jag på tåget och det var många som åkte. Så jag var kvickt in på tåget och ner på första bästa säte. I tågvagnen sitter man fyra och fyra med ett bord emellan. Det satt redan en mittemot men jag satte mig och var glad att få sittplats.
 
Bäst som jag sitter där känner jag mig iakttagen. Och vem sitter mittemot om inte HAN! Och han tittade väldigt ingående på mig. Min första impuls var att resa mig och ta en annan plats, men sen tänkte jag att vad ska folk tänka då. Att jag har problem att sitta i närheten av en nysvensk? Så jag satt kvar och bestämde mig för att spela en roll istället. Den där att jag bara är lik någon.
 
Tåget rörde på sig och han tittar på mig. Så utbrister han så minst halva cupen hör:
- ICA MAXI!!
Jag vet inte vart jag ska titta. Så jag säger inget, bara fladdrar lite med blicken och tar upp min mobil.
- ICA MAXI!
Jag ploppar igen öronen med hörselsnäckor och håller upp mobilen för att fint demonstrera att jag inte vill bli störd. Men han fortsätter titta och lutar sig lite framåt.
- Hur är det?
Jag pekar på snäckorna och sluter ögonen.
Han ler. Nickar.
- Ronneby, säger han belåtet.
Jag rör lite på mobilen och sjunker djupare ner i sätet.
Vi kommer ända fram till stan vi båda ska till. Jag är kvick som en vessla ut genom dörren han inte går emot. Och blir så där trött när han står och väntar på mig utanför.
- Kaffe?
Jag går, håller höger.
Han också.
- Kaffe?
Han gör en ansats att slita tag i mig när jag vänder mig emot honom och höjer något på rösten.
- Men vad är det du inte förstår?
Han tittar på mig, stannar, jag känner mig skittaskig. Folk runtikring fnissar. Jag tar skydd bland folk jag inte känner, smiter in i en grupp människor och håller mig med dem bort till min bil. Ingen säger något man alla ser skyldigt glada ut. Utom jag.
 
Jag är inte snäll, jag vet, men... Tja. Det var väldigt glada miner först i cupén och sedan utanför tåget. Så jag lär väl kallas för Miss Ica Maxi härefter. Men jag bjuder på det. Ha en fin kväll =D