perssonality.blogg.se

Perssonality är en blogg tänkt handla om mina hundar och katter, skrivandet, migrän och mig själv i största allmänhet.

Hur går det med jycken, frågar man mig.

Kategori: Allmänt

Jo, tack, det har gått över förväntan med våran Räfflan. Hon är piggare än på länge, med allt var det innbär. Blank päls och full av rackartyg. Väldigt glad, samarbetsvillig och sugen på mat. Vikten ligger precis där den borde ligga och hon mår oerhört bra. Så bra att vi nu i efterhand kan notera hur farligt det är med sjukdomar som smyger sig på. Hur man följer med i förändringen, kanske mer på en äldre hund som hon, än på en ung livlig. 
 
Räfflan var hos veterinären på grund av en knuta som vi upptäckt i hennes mage. Man kunde inte säga så mycket mer än att det troligtvis var en tumör. Detta bekräftades några dagar efteråt då hon kom in fastande för en så kallad "titt-håls-operation". Eftersom röntgen inte visade tydligt nog vad för sorts tumör det var så valde man alltså att söva hunden och gå in och titta. 
 
Det var som jag trodde, en fast knuta mitt inne bland hinnorna. Den satt fast på livmordern närmare bestämt, och eftersom hon ändå var sövd tog man bort den där och då. Det är andra gången våra Räfflan blir sydd. Första gången var det för lite gruff med ett vildsvin och så nu då. Ett fint snitt mitt på magen blev det, med självläkande stygn. Vi fick hämta en fortfarande trött hund på kvällen, klädd i en sorts body istället för tratt, och med tabletter som verkade både smärtstillande och anti-inflammatoriskt.
 
Räfflan tog det hela med ro. Första dygnet sov hon mest uppkrupen i älsklingsfåtäljen men sedan accepterade hon bodyn (hon har ju aldrig ens haft täcke på sig) och började röra sig allt mer. Tredje dagen skulle kompressen av och ett väldigt tjusigt snitt luftas och läkas. På månadag är det 14 dagar sedan operation och hon strålar av livsglädje och hyss - hon har åter börjat springa på lätta tassar och klättra på spis och köksbänkar i hopp om att kunna stjäla något gott att äta (men hon är inte som sin dotter som hoppar upp på bänkarna...!). Några stygn är kvar på magen men det mesta är nog bara rester av svart tråd.
 
Vår gamla hund, Corona, en bordercollie vi vallade med, fick livmordersinflammation när hon var i samma ålder. Då opererade vi också (en annan veterinärstation gjorde det då och är anledningen att vi aldrig mer kommer att åka till just den) men den tiken kunde aldrig springa igen. Såret efter den operationen var svårläkt och så brett och fult att den såg ut att ha karvats upp med en för slö kniv. Stygnen var stora och ja, den hunden kunde som sagt valla mer - stor sorg för henne - för hon fick ont i magen när hon sprang. Steget blev kort och hon kunde inte sträcka ut sig i någon lång galopp. Så det är med mycket stor glädje vi har fått se hur bra det faktiskt KAN bli. Veterinären som gjorde den insatsen var helt inne på att avliva Corona när vi var där och sökte hjälp. Man opererar inte en hund på åtta år, resornerade hon. När vi stod på oss så blev det som det blev - så vi undrar fortfarande om det var därför såret blev som det blev eller vad som gick snett.
 
Annars då?
 
Jovars, prima liv härborta. Jag står med tårna framme vid ett helt nytt manus. Ett som brukar benämnas som "det där med hästarna" men som i själva verket heter Liemannens Son. Det manus som förut var direkt kopplat till Skuggor av ljus, och som var anledningen att jag fick kontakt med "min" polis uppe i Stockholm över huvud taget. Nu vet jag att han jobbar "på ett varmt ställe" och att han fått besök av sin fru, så jag vill inte berätta för honom vad jag håller på med. Men vem vet, kanske han läser här och tänker - äntligen får den där grabben en egen röst.
 
Ha det så bra, och glöm inte titta på melodivfestivlen ikväll. Eller gör som en annan, ha det på i bakgrunden som sällskap under tiden som ni gör annat. Kram och bye <3
 
 
 
 

Lokal författardag i Karlskrona!

Kategori: Allmänt

Så kom dagen jag ivrigt väntat på i ett par veckor. Den lokala författardagen i Karlskrona! Fyra författare med ankytning till Karlskrona höll föredrag, en halvtimme var, på stadsbiblioteket. 
 
Jag hade redan på förhand bestämt mig för att ta tåget in till stan. Jag tycker det är svårt med parkeringar. Det ska vara olika appar hit och dit och jag bara orkar inte. Inte när tåget ligger så bra till. Och - att åka tåg är sååå roligt och avkopplande! Jag hade gärna åkt det till och från jobbet också, om jag bara haft närmare till resecentrum och tiderna passat bättre. Och förstås - att man kunnat lita på ATT det kommer. 
 
Tågen går alltid tio i varje hel timme. Det var i varje fall vad jag trodde när jag superstressad susade in på Pressbyrån i Ronneby för att köpa biljett. Och hon i kassan sa ju inget, så... Jag köpte en biljett och rusade ut till tåget - bara för att upptäcka att jag var helt ensam på hela perrongen - och en kvart senare hade fortfarande inget tåg kommit. Går in igen och frågar och får då som först veta att det är en timme till nästa tåg. Just på lördagar går inte lika många tåg som på alla andra dagar. Jaha, där ser man. Jag återvände till vänthallen och satt timmen som följde och lyssnade på min egen Skuggor av ljus på Storytel. 
 
Resan till Karlskrona gick bra. Karin väntade på mig vid tågstationen, som solen själv, det var omöjligt att inte le stort och möta henne med stora kramen. Så gick vi till Café 3G. Hennes kasse med böcker var tung så vi tog kassen i ett varsitt handtag. Väl på cafeet tog vi te och kaffe och en varsin kaka, och sen snackade vi loss om skriva skriva skriva. Så roligt, så inspirerande. Jag ville höra om hennes kurser och hur det går med hennes senaste bok Våt Grav. 
 
Efter fikat där gick vi till stadsbiblioteket. Medan hon förberedde sig gjorde jag ett ärende på stan, och återkom sedan prick två när föredragen skulle börja. 
 
Förste man var Stefan Malmström som skrivit en bok som heter Hjärntvättad. Han lockades till sekten Scientologerna i unga år och var aktiv där i fem år innan han lyckades fly. Nu har han skrivit en thriller om det hela och det var riktigt spännande att lyssna på honom. 
 
Efter honom var det Karin Sallanders tur. Hon berättade om sina böcker (Världsberättelser, Våt Grav), kurserna och skrivprocessen. Som avslutning sa hon de viktiga orden som jag tror mycket binder henne och mig samman - nämligen - följ dina drömmar. Du lever bara en gång. Gör det du älskar. Gå inte runt och var missnöjd med ditt liv. Det är ungefär samma tema som talet jag höll på Valborg inför en massa människor. Och det kan inte upprepas för många gånger så jag blev väldigt glad när hon sa det. Det är sååå viktigt!
 
Hans Emanuel Andersson var nästa talare. En äldre man som skrivit Femte Chansen. En bok jag genast bestämde mig för att köpa, den verkade vara exakt sånt jag gillar. En helt vanlig man som råkar ut för ett trauma, tror jag man skulle kunna säga. Och följden av det. En man som utvecklar spritproblem och som hamnar i svårigheter med sin fru. Bara genom att så pass lite tror jag alla som känner mig förstår varför jag köpte just DEN. 
 
Sist men inte minst - Kerstin Dejemyr. Polis och författare i Stockholm men som kommer ifrån Ramdala. Jag satt helt trollbunden när hon berättade - mycket för att hon är polis, så klart. Hon snuddade vid utbildningen och hur hon träffat sin man, sin bok, och att det hon som står bakom polisens Mee-to som heter Nödvärn. En fantastisk kvinna och nästan lika liten som jag. Det är väl det som är så imponernade. Hon är inte så stor som hon ser ut på bilder av henne, men är en sådan storhet i sig att hon egentligen är störst av dem alla! Att träffa kvinnan jag pratat med på facebook, som har skrivit en av mina favoritböcker i hyllan; I lagens famn, kändes otroligt kul! 
 
Jag fotade alla författare på scenen - utom Kerstin då, som jag inte lyckades få bra foto på. Men jag tog ett efteråt, så jag blev nöjd. Sen drog jag och Karin ner till Hemmakväll för jag skulle köpa biljett till tåget som skulle gå hem 17,47. 
 
16,47-tåget visade sig gå - 17,47 så samma sak som hände under förmiddagen hände -igen. Det var bara att gilla läget. På 1 ½ timme hinner man i varje fall gå och äta, och jag var hungrig. När jag satt och åt ringde min stora dotter Elin och undrade om jag var hemkommen. Jag sa nej, och att jag skulle bli sen, så då kom hon och hämtade mig istället. Så jag åkte hemifrån halv elva och kom hem halv sex. En lång dag. En lång helt perfekt dag. Tack alla jag träffat idag och särskilt då till Karin och Kerstin <3 
 
Här är lite bilder på författarna: 
 
 

Tumör i magen.

Kategori: Allmänt

När vår stora dotter flyttade hemifrån lämnade hon kvar sin säng. Den har vi nu flyttat upp i hallen utanför vårt sovrum och glädjande nog älskar jämtarna att sova i den. Särskilt den gamla damen, Räfflan. En morgon när jag vaknade rullade hon delvis över på rygg för att be om kel på magen, något hon älskar. Jag satte mig och kelade om henne - och upptäckte då en knuta i magen på henne. 
 
Knutan är som en tennisboll och känns ungefär som en sådan också. Fast man känner att den ligger inne bland hinnorna. Rädd för vad jag hittat ringde jag och bokade tid hos veterinären. 
 
Det vi märkt på Räfflan är att hon gått ner i vikt. Men eftersom hon varit kraftigt överviktig så har vi bara tyckt att de varit bra, och trodde att det kanske berodde på foderbytet i början av december. Hon mår ju bra. Pigg, glad, blank i pälsen, inga problem med någonting. Magen är fin, urinavgång som den ska osv. Men - den där knutan ska inte vara där. 
 
Idag var tanten hos veterinären. De hittade knutan och sedan kom flera veterinärer och kände och klämde. En röntgen gjordes men gav inga svar. Bara att det var en svart klump och det var tydligen bekymmersamt. Hade man kunnat se att det var urinblåsan hade man kunnat gå in med nål och tömma och analysera vätskan för att komma fram till vad det var, men då hade den inte varit så svart. En cysta på livmodern, kanske, men ingen vet. Men knutan går under namnet "tumör" i allafall. 
 
Nu får vi vänta tills nästa vecka innan vi får svar. Då ska hon tillbaka, sövas och genomgå en titthåls-operation. Man måste gå in och se vad det är, och tömma. Är det en tumör i livmodern skulle jag tro att den opereras bort. 
 
Det är inte utan oro man nu studerar Räfflan näst intill hela tiden. Jag har inte varit riktigt närvarande på jobbet heller, på grund av det här. Varit lite tankspridd men tack vare underbara arbetskamrater har dagen gått bra. De får mig att skratta och vara glad och glömma för en stund. Nu är det fredag kväll och jag funderar på att skriva ett brev till polisen. Inte för att jag kommer att få svar ikväll, men det kommer ju att läsas på måndag och fram tills dess är det riskfritt att skriva på nya manuset. Fram till dess klarar jag mig utan svar på frågorna.
 
Kram och ha en fin helg <3
 
Bilden är på våran fina Räfflan.