perssonality.blogg.se

Jag får ofta frågan hur jag kom på idén till Skuggor av ljus. 

 

Handlingen har vuxit fram dit den är idag. I början var Skuggor inte tänkt att läsas av någon annan än mig själv. Jag hade då, och har fortfarande, svårt att ställa mig upp och tala om för andra att det här har jag gjort och det är riktigt jävla bra. Det här en bok ni ska läsa!

 

Det är så mycket inte jag.

 

Skuggor var således bara för mig. När jag läser delar av det som finns kvar (hittat en uråldrig version på min nyligen kasserade gamla dator), långt innan den kraschade, långt innan någon annan fick läsa, så framstår en ganska udda och vacker text. Svårläst, javisst, det saknas gestaltningar och vimlar av styckeindelningar. Indrag i texten finns inte heller, och jag körde med talstreck.

 

Det är som en mycket lång raksträcka med vackra vyer att passera. Då och då kommer en bula och det händer något dramatiskt, men känslan man får är ändå att man åker på en jämn fin väg och inte behöver oroa sig för något. Jag har ofta undrat hur den kunde bli så. Vad var jag för person som skrev det där? Och vad var mitt syfte med den? För även om Kåre var en jävel som misshandlade sin fru så fanns det liksom inget att oroa sig för. Eller är det så att jag hade en inre trygghet då, som jag saknar nu, och därmed vågade anförtro mig vad som helst, fantisera om precis vad som helst, för jag visste, att ingen skulle läsa?

 

Vi lämnar det osagt.

 

Jag har alltid varit väldigt intresserad av polisen och under väldigt många år var min dröm att jobba i ett polishus. Kanske inte som polis, men att få ta del av miljön därinne. Jag tror aldrig jag växer ifrån den drömmen. Ebba var ett sätt att få ta del av en liten bit av det, hon jobbar där som städerska och förälskar sig i en av poliserna. Först handlade det mest som hennes bror, Ebba var mer en biroll, men senare växte hon sig större och brodern blev mindre. Hon blev kär i Micke, som hade sin Steph (som hon hette då) och det blev triangeldrama utan dess like. Men genom att göra henne till städerska hade jag en "legitim" anledning att göra en massa reserach. Jag tittade jättemycket på teve och på den turen var det B-turen och C-turen på tv3 som hägrade. Jag följde dem noga nogra och spelade in på video för att kunna se igen och igen och snappa upp allt jag ville åt. Studera kläder, lyssna på vad de sa, se hur de jobbade. Jag till och med ringde Karlskrona och fixade så jag fick komma dit på studiebesök. Det är länge sedan nu och jag minns inte så mycket av det. Jag tittade nog inte på samma saker nu som då.

 

Numera har jag polisvänner på Facebook som jag vänder mig till, varav den ena väldigt flitigt periodvis. Jag uppskattar otroligt mycket att de finns där för mig, dygnet om, i princip. Och om jag inte fattar vad de menar så är det bara att ringa eller be att bli kontaktad.

 

Ebba är en kvinna jag facineras myckert av. Jag tycker hon är spännande och lärorik. Utsatta kvinnor har jag alltid varit intresserad av. Men jag känner mig inte byxad till att själv jobba med sådant. Jag vill inte blanda ihop med mitt författarskap och kvinnojourer - som att jag utnyttjar jourer till att få stoff till mitt skrivande. Dessutom att jobba med sådant hade tagit skrivtid för mig. Men jag tycker att kvinnojourer gör ett EXTREMT viktigt och bra jobb och jag hyser mycket djup respekt för de som jobbar med utsatta kvinnor. En kvinna (ja, män också, men Ebba är ju kvinna så jag utgår ifrån henne) kan vara utsatt på så många olika sätt. Det finns inga gränser. Därför blev min Ebba en blandning av det jag är intresserad av. Hon far illa på mer än ett plan. En del läsare ser "bara" att hon får stryk ibland av Mattias men tro mig att hon har betydligt djupare problem än så. Och ju längre historen pågår dess djupare får man lära känna henne. Riktigt vad som pågår i hennes huvud tänker jag inte tala om. Inte heller varifrån kraften till henne kommer. Men den finns där och jag skulle förmodligen inte orka skriva om henne om jag inte haft Kåre som motpol.

 

Skuggor började således av intresse för grupper jag skriver om och var inte tänkt att läsas av någon. Så alla ni som läser Skuggor har fått ta del av något som känns väldigt privat för mig, bär den med er som en hemlighet. En hemlighet ni faktiskt få dela med er av.

 

Må så gott därute i värmen. Glöm inte att dricka mycket vatten! =D