perssonality.blogg.se

När barnen var små ville jag lära dem att polisen är lika goda vänner och hjältar precis som brandmän och ambulansmän (eller kvinnor, för all del). Ett sätt att göra det var att alltid se glad ut vid möten och att ibland gå till stadens polishus och lämna en bukett blommor.   

 

En gång när vi kom sken receptionisten upp. Hon tog emot blommorna men bad oss vänta en minut så skulle barnen få en glad överraskning. Det visade sig att ett par "riktiga" poliser var inne. Arbetande poliser i uniform. Så spännande, tyckte vi. De två som kom hälsade glatt och pratade bort en stund, sedan försvann den ena och den äldre polisen satte sig på huk framför barnen och frågade om de ville se polisstationen. Om mamma hade tid, förstås, och det hade jag såklart. 

 

Han lotsade oss runt. Detta var på den tiden då vår polisstation var öppen och hade i viss mån ett eget radioschack. Jag säger viss mån eftersom det var så länge sedan så jag minns inte så noga, men det var ett rum nära dörren som de hade utrustning i. Vi fick se detta, arresten, fyllecellerna, garaget, bilen som stod inne. Barnen fick provsitta och allt det där. 

 

När vi skulle gå tillbaka hamnade vi åter i korridoren för intagna. 

- Några frågor? frågade den glada polisen. 

Min lilla tjej såg fundersam ut, skulle hon våga fråga?

- Får jag prova ett av de där rummen? 

Hon menade fyllecellerna. 

- Absolut, sa polisen. Kom, jag låtsas låsa in dig så får du se hur det är. 

Han gick med henne in i cellen, visade henne madrassen och berättade, och Amanda struttade runt därinne. Polisen gick ut och låtsades stänga dörren. Under tiden som Amanda provade att tjoa därinne och springa runt pratade vi. Elin, min stora, var också med. Men hon var inte alls sugen på att testa något. 

När Amanda knackade på dörren låtsades han låsa upp. 

- Hur länge sitter man härinne? frågade Amanda. Flera timmar?

- Ja, det kan hända, svarade polisen. 

- Men då kan man ju bli hungrig. 

- Det stämmer. Då får man mat. 

- Vad då för mat?

- Husmanskost oftast. Köttbullar och kokt potatis, till exemel, kan man få. 

Amanda funderar och skruvar lite på sig. 

- Men om man inte vill ha köttbullarna då? 

- Då får man putta bort dem och äta det andra.

Amanda lyser upp och kastar sig plötslig runt halsen på polisen som kramar varmt tillbaka. 

- Du är snällare än min mamma! kommer det från Amanda. 

 

Skrattet över det här minnet hänger kvar <3