perssonality.blogg.se

Perssonality är en blogg tänkt handla om familjens djur och mig själv. Skrivandet är också en stor del av mig. Välkomna!

Europa Pandemus av Peter Westberg

Kategori: Allmänt

Jag har sträckläst en bok som heter Europa Pandemus av Peter Westberg.

Jag ska villigt erkänna att jag inte brukar ägna böcker om vare sig zombier eller dystopier någon uppmärksamhet, men eftersom jag läst några noveller Peter skrivit och vet att han skriver på ett sätt jag tycker mycket om, bestämde jag mig för att ge just hans bok en chans.

Viktigt att säga är att jag vid beställningen berättade för Peter att jag egentligen inte gillar "walking dead" och att jag läser sjukt långsamt - alltså varnade jag honom för att den där tänkta recensionen skulle ta tid på sig att komma. "Ge den en chans", fick jag till svar. "Den handlar om så mycket mer än bara zombier."

Och varför är det så viktigt att säga? - JO - därför att - här är ett citat ur boken:

"Inés mindes hur hon och kollegorna skrattat och fnyst när man ett tiotal år tidigare låtit genomföra en drill föreställande ett likande scenario. Ett slöseri med tid och skattemedel hade varit den generella uppfattningen, alla visste att något liknande inte skulle hända. Det fanns ingen realism i det, såna epidemier förekom bara på film."

I dagens terrordrabbade samhälle!!

Jag vill verkligen lyfta den här boken. Jag sträckläste den, lade allting åt sidan och gav mina sista semesterdagar raklång på soffan och bara plöjde rakt igenom. En bok på 323 sidor, poff, borta. Två dagar. Det brukar ta ett par veckor.

Boken berör med sina olika människoöden. Man får följa ett par grupper; främst en från Spanien där utbrottet börjar, och en i Sverige. Däremellan får man även en inblick i militärens arbete (som känns helt autentiskt) och hantering av vad som visar sig vara en smitta, ett terrordåd. Man får följa med på jakten efter säkerhet, anhöriga, överlevad. När man pressas till sitt yttersta - vad är det egentligen som blir viktigt?

Det här är läsning som känns som den skulle kunna hända. Kanske inte just smittans syfte, men om en smitta skulle skapas och släppas fri med våld, på oskyldiga helt ovetande människor?

Slutligen vill jag bara nämna att min favoritkaraktär är Georg. Han är den som berör mig mest:

"Mycket finns att säga om Georgs far, en alkoholist som utifrån sett kanske inte gjort något av större värde för mänskligheten, men han hade åtminstone lyckats föra över sin passion för musik till sitt enda barn." / Georg själv har dömt sig som "ej fadersmaterial", gått miste om sin egen dotters uppväxt men i jakten på henne tar han sig an två för honom helt främmande, föräldralösa barn, som han försvarar med sitt eget liv som risk.

Tack Peter Westberg för fantastisk läsning, nu väntar jag med stor spänning på uppföljaren!

Ps. Sekvensen med egen odlat kaffe fick mig att skratta högt, helt underbart, hur i all sin dar fick du till det? =D

Ingen fotobeskrivning tillgänglig.
Kommentera inlägget här: