I kulvertarna...
Kategori: Allmänt
... kan ingen höra dig skrika om de inte själva befinner sig där, och mestadels är det inte många som kommer och går. I kulverten är du alltid på väg någonstans. Det går inte att urskilja natt från dag, och ofta, dimmas ljuset ner på halvfart när aktiviteten
legat nere ett tag.
Du kan lurpassa, komma undan, gömma dig i labyrinten av underjordiska gångar. Men du riskerar också, på din eventuella flykt, att springa rakt i famnen på den som jagar dig. Eller vilse, tro mig att det går.
De flesta sjukhus och liknande har långa spöklika labyrinter av kulvertar inte bara under ett hus utan under hela områden. Och fast ett sjukhus läggs ner, ligger öde, finns dem kvar.
21 är en gammal flygplats från början, senare ett hägn, men där finns också kulvertar. Kulvertar blir vad man gör dem till. De är vägen till frihet eller kätte.
Jag gick i kulverten sent en kväll när jag hörde låg musik, ett sorts plingande, som från en bebismobil ni vet, som hänger över spjälsängen. Det var det otäckaste jag varit med om. En till hörde det, en kille, och vi gick tillsammans för att ta reda på
vad det kom ifrån. Vi hittade en leksakskarusell. Och den plingade ut lagom när vi kom fram.
- Fattas bara en trasig apa med cymbaler, sa killen.
- Håll käften, svarade jag.
Vi tittade på den tysta leksaken, log fånigt mot varandra och gick åt varsitt håll.
