Männen, Spola och dockan.
Kategori: Allmänt
Jag drömmer periodvis väldigt intensivt, det vill säga att jag minns detaljerat vad jag drömmer. Jag tror det är när det händer mycket i min närhet, saker som oroar mig, gör mig glad, ledsen eller upprörd, som kör igång det här. Det kan också vara när huvudet är överfullt av ideer och jag går och tänker mycket på mitt manus. Och det är nog i kombination med en superlätt sömn jag drömmer så detaljrikt. Jag kommer förmodligen inte ner ordentligt i sömnen utan flyter omkring på ytan.
Jag har block och penna vid sängkanten och är snabb att anteckna drömmarna. Men innan jag ens kommer dit brukar jag ligga alldels stilla efter en dröm, med slutna ögon, och bara tänka på vad jag nyss upplevt. Det brukar fästa drömmarna.
Eftersom jag tycker om att skriva ner mina drömmar och inte alltid vet vad jag ska skriva på min blogg, tänkte jag lägga ut några av dem här.
Tänkte börja med den näst senaste, den med dockan.
Jag var ute och körde och behövde tanka. Stannade vid en mack eller något och frågade männen som jobbade där om de hade diesel. Det fanns. Då kom nästa problem och det var att jag inte hade några pengar. Det var inga problem, svarade de. Om jag hade skrot i bilen hade de en maskin som omvandlade skroten till pengar i form av kvitto. Det lät ju bra. Jag backade bak bilen till maskinen, öppnade bagaget och började tömma min bil på skrot. Det fanns gott om. Gamla kläder, skor, papper tll förbannelse, avgassystem, rör osv. Jag matade in allt i fronten på maskinen, männen hjälpte till, och när jag tömt det mesta tryckte de på en knapp och ett kvitto kom ut. Det var bara att köra bort till pumpen och scanna kvittot så fick jag bilen nästan fulltankad!
När detta var klart hade tiden dock gått och det började bli mörkt ute. Jag hade lång resa framför mig och var inte jätteglad att köra så långt mitt i natten. Så jag blev erbjuden att sova över i verkstaden med de andra som jag tror bodde där. Den ena verkstadsmekanikerns dotter Spola visade mig till en soffa. Vi skulle sova i ena änden av lokalen, männen i den andra. Spola var tonåring med ljust hår uppsatt i toffsar som var trekantiga och såg tecknade ut. Hon var lång och smal, pigg och glad. Sagt och gjort så gick vi alla och lade oss.
Jag kunde inte somna utan låg och vände och vred på mig, snurrade hit och dit, låg i alla möjliga ställningar. Till slut tröttnade Spola på mitt bökande i soffan och satte sig upp. Kan du inte sova, frågade hon. Nej, det kunde jag ju inte. Hon reste sig och var borta en kort stund, sedan kom hon tillbaka med en docka. Det var en sån där mjukisdocka och hade inga kläder på sig. Jag tittade dumt på den. Lek med den en stund så somnar du. Alla här leker med dockor, jag lovar att inte titta, sa hon och vände ryggen till.
Jag vände och vred på dockan och undrade hur i allsin dar man gjorde. Jag hade aldrig lekt med dockor innan. Det var ju en tjejdocka. Hur gjorde man med en tjej, liksom? Jag kan inte riktigt förklara men känslan jag fick i drömmen var att jag leken med dockan gick ut på något helt annat. Jag vaknade innan jag listat ut hur man gjorde.
