perssonality.blogg.se

Perssonality är en blogg tänkt handla om mina hundar och katter, skrivandet, migrän och mig själv i största allmänhet.

Skrivdrömmen går i uppfyllelse!

Kategori: Allmänt

Idag kommer jag mest att glida runt här hemma och njuta av en ledig torsdag som i min fantasi är söndag.  Jag drar varje andetag med djup värdighet och lycka - för drömmen kommer att bli sann. Jag har fått förlag till min bok och inte vilket förlag som helst utan det jag minst trodde, men mest ville ha, mina Skuggor till. Nämligen Grim Förlag.
 
Att Grim fanns med bland mina val är enkelt. Det är ett litet fint förlag och det verkade så perfekt för mig. Och när jag pratade med Annika Bengtsson som har förlaget blev jag helt tagen, hon var så jordnära och så... Nära på något sätt. Nära mig. Jag kan känna igen mycket av mig själv i henne, men kan inte sätta fingret på vad det är. Men det var något med henne jag tyckte väldigt mycket om.
 
När jag började skicka till förlag för två år sedan - ja, det kan ta så lång tid därför ska man aldrig någonsin ge upp - och vara fullt redo för att behöva gå in och ändra lite i din story (jag tror aldrig min antagits om den legat kvar i jag-form t ex) - utan försöka och försöka igen. Jag blev rådd att skicka till de stora förlagen. Lite därför tänkte jag att Grim aldrig skulle intressera sig för mig och min story. Ett litet intimt förlag på västkusten och så dånar en debutant in och löjlar sig, tänkte jag.
 
Men det var något hos Annika som fångade mig. Jag skickade in fyra kapitel, sedan hela storyn, och beslutet har nu tagits. Jag har skrivit på kontraktet och jag är otroligt tacksam och nöjd! Det går liksom inte att klä i ord! Jag fattar inte att jag satte mig i bilen och åkte upp dit igår och snackade manus halva dagen - ni kan tänka er - en halv dags manusprat - ditt eget manus - vilken jävla egoboost! - och sen åkte jag hem igen.
 
Det var mycket prat och planering igår och jag fick vara med när det togs porträttfoton till Annikas nya bok också. Det är en stilig kvinna må ni tro! Jag kommer att ha Joanna som redaktör och hon verkar vara exakt vad jag behöver för att komma vidare. Hon är självsäker och vågar säga vad hon tycker. Hon har samma känsla som min lektör Linda Govik faktiskt. De påminner om varandra. Och faktum är att jag inte kommit hit där jag står idag om det inte vore för henne. Linda, alltså. För det var hon som fick mig att skriva om Skuggor från början till slut när mitt USB kraschade. Utan henne finns inget jag.
 
Tusen kramar till ALLA!
 
Jag och min första skrivmaskin <3
 
 
 
 

Polisen när den är som bäst!

Kategori: Allmänt

Var på studiebesök med dottern igår. Vi var i Karlshamn. Jag fick se i princip allt jag ville. Allt jag bad om. Sen att dottern ville se mer av krimsidan det får stå för henne. Dit har jag inte kommit än. Visst hade det varit spännande, men jag ser "vardagspolisen" som mitt, deras arbete är minst lika imponerande!
 
Vi kom dit i god tid bara för att ha glömt en liten detalj - nämligen att det är en väldigt liten parkeringsplats utanför och där var det fullt. Vi letade oss fram och hamnade till slut på en parkering en bit därifrån och plötsligt var vi inte ute i så god tid mer utan fick ligga i rätt bra för att hinna i tid.
 
Prick klockan två blev vi hämtade. Jag hade varit så pass ful att jag tagit reda på hur han såg ut så jag kände igen honom när han kom. Det var skönt! Några i vänthallen höjde på ögonen när vi skakade hand med glada miner och gick rätt in i polishuset. Upp för några breda trappor och in genom en dörr.
 
Vi gick längs några korridorer och slog oss ner på polisens rum. Där pratade vi lite, presenterade oss lite närmare, och jag fick reda på att den vi var hos var kommunpolis och varit polis i sexton år. Jag frågade om han läst något i mitt manus  jag skickat och han medgav att han inte haft mycket tid. Bra, sa jag. Då vet jag hur jag ska formulera mina frågor till dig.
 
Rundvandringen kom först. Vi fick se arrestintaget och hur de sorterades när de kom in. För ja, det sorteras i arresten. Är du full hamnar du en cell. Är du där av en annan orsak har du chansen att hamna i en annan lite trevligare plats - läs - du får en säng att ligga i och inte bara en plastad madrass på golvet. Har du blodsmittor hamnar du i en tredje sektion och det märks ut vilken smitta du har.
 
Det fanns ett matrum för dessa också med ett värmeskåp. Men man kunde också äta inne i sin cell om man föredrog det. Det finns tillgång till både toalett och dusch och en rastgård. Det var mer en betongbunker med ett stort fönster ut. Jag var gick aldrig in i rastgården. Det fanns inga speciella tider som man gick dit utan det var när man ville röka, ha lite luft, osv.
 
I arresten satt inplastade dokument på flera olika språk uppsatta på en vägg. Det var dokument med vilka rättigheter man har när man är i den position som man är. Hur länge man får sitta inlåst osv. Vi gick vidare till bevissamlaren, alkotestaren, intoxylizern, eller hur det nu stavas. Man blåser två gånger och medelvärdet av ditt intag läses av från luften i dina lungor.
 
Det fanns ett ställe också för första hjälpen och omplåstring. Där hade någon också lagt en sån där man tittar i öronen på folk med. Polisen skrattade och sa att den hade han aldrig sett förut, det var väl någon som hittat ett nytt museiföremål. Jag frågade lite om kommunikationscentralen. Jag vet ju att den inte finns länge men hur funkar det? Vi gick vidare in på hans rum igen och han slog upp datorn och visade precis hur det såg ut. Hur man såg antal bilar i omlopp och var de fanns. Jag räknade inte hur många som var ute, men det var väl en tio stycken och alla utom en hade pågående jobb.
 
Jag tog upp mina frågor. Läste upp och formulerade om som jag behövde ha dem. Och fick väl svar på det mesta. Det var någon fråga han inte kunde svara på för det var inte hans område utan Trygghetsrådet. Men jag fick klart för mig att vissa saker måste jag ändra i manuset och vissa saker är helt rätt. Och sen tog jag mod till mig och frågade en sak jag grubblat på länge angående uppföljaren. Polisen log brett och levererade ett klockrent svar på frågan, svaret fanns ju där, alldeles framför näsan på mig!
- Se dig omkring och läs nyheterna, sa han. Vad är det som händer just nu? Använd dig av det så löser du det!
Jag blev väldigt paff och glad, nu slipper jag grubbla mer på det! Exakt vad det gäller kan jag inte tala om just nu, då spoilar jag den tänka framtiden!
 
Vi pratade lite till, innan vi ansåg oss klara. För som han sa, har jag inte mer frågor att ställa så sätter vi punkt för den här gången så är jag välkommen åter istället när jag har fler. På vägen ut tog Elin ett foto på oss som jag sedan skickade till min kontakt i Stockholm som en hälsning från oss.
 
Eftersom jag lovat att inte lägga ut några foton på sociala medier - det är ju säkert ingen fara om jag gör det men har man gett löfte så har man - så publiceras inga bilder därifrån.
 
 
 
 
 

Iväg på studiebesök!

Kategori: Allmänt

Om bara några minuter ska jag sätta mig i bilen och köra till Karlshamn. Jag ska på studiebesök och det ska bli jätteroligt. Jag har varit på studiebesök hos polisen förut men det var många år sedan sist - faktiskt 96 när jag tänker efter - och på den tiden skrev jag i princip ingenting. Jag var fullt upptagen med våra hundar och Svenska Hästars Värn. Och i och för sig skrev jag mycket inom föreningen... Jag var sekreterare några år, förde noggranna anteckningar om vad jag gjorde i föreningsväg, skrev böcker där som föreningen sedan sålde och lite sånt.
 
Jag har en jättebra kontakt i Stockholm sedan lite mer än ett år tillbaka. Men Stockholm ligger långt bort och därför blev jag både glad och tacksam - för att inte tala om förvånad - när han meddelande mig att han hade en kontakt i Karlshamn som jag kunde vända mig till.
 
Jag slängde iväg ett mail till kontakten men sedan flöt tiden iväg. Det var högsäsong för polisen. Semestertider med allt vad det innebär och under hösten vet ju alla hur polisens arbetssituation har sett ut... Tror inte någon missat det. Så jag har inte tryckt på utan fortsatt kontakta min vän i Stockholm. Men plötsligt i fredags, när jag hade en ledig dag, kom jag att tänka på det igen och bestämde mig för att boka det där studiebesöket.
 
Det var bara en hake. Jag bor i Ronneby och någonstans fick jag för mig att kontakten jobbade här. Så jag körde till stationen i Ronneby, som var stängd, och jag blev så besviken. När man äntligen kom ihåg, var ledig och fick tummen ur. Samtidigt! Men jag har mina mail på mobilen och jag visste vilken månad jag fått mailet med kontakten. Så jag sökte och fann, och ringde upp kontakten.
 
Jag tänker inte berätta om samtalet - haha - att jag inte dog - men kan säga att idag ska det ske. Idag ska jag till Karlshamns polishus för ett eget studiebesök (jag tar dottern med mig som fotograf) och det ska bli fantastiskt roligt! Min kontakt vet mycket väl varför jag kommer, han vet jag skriver en bok, men jag tror inte, fast jag har försökt, att han är förberedd på vad jag söker för information. Jag vill ju se allt och att små detaljer som jag inte själv vet vad det är. Men jag vet nog när jag ser dem. Var så säkra!
 
Nu ska jag borsta tänderna - igen - och ta bilen ner. Gäller att vara ute i god tid när man fått ett sånt här privilegium!
 
Tut tut - larmet går!