perssonality.blogg.se

Perssonality är en blogg tänkt handla om mina hundar och katter, skrivandet, migrän och mig själv i största allmänhet.

Vi ses snart igen!

Kategori: Allmänt

Jag har varit urdålig på att blogga - igen - men denna gången är det för att jag har mått dåligt och skaffat mig en ny dator. Och då blev länken till bloggen kvar på laptopen. Det, i kombination med dåligt minne och brist på motivation är svaret på mitt uppehåll.
 
Jag har ikväll letat upp en länk på nya datorn. Det var ju inte så himla svårt när man bara kom ihåg att skriva ungefär vad man ville på Google. Så snart kommer en uppdatering =) vem vet. Kanske redan imon?
 
Ha en fin kväll <3

Bokmässan i Olofström 4/3 - så himla kul!

Kategori: Allmänt

Det var länge sedan sist men det beror på att jag haft mycket annat att göra och att jag faktiskt inte mått så himla bra. Inte för att vara gnällig men så ont i huvudet som jag haft i år - det slår nog alla rekord. Jag skulle aldrig ha sagt det där vid jul - att jag inte ens mindes när jag hade ont sist. Men vad hjälper det att gnälla. Det är bara att ta sin jävla medicin, hålla käften om det och jobba på. Ta dagen som den kommer och försöka att inte stressa runt för mycket. Tänka på vad man äter och jag gör just nu mitt bästa att ta tag i min motion igen. Men det är inte roligt som förra året. Kanske för att jag bara är såååå trött.
 
Det som är roligt är att jag varit på bokmässa i Olofström i helgen. Den 4:e mars tog jag lilla dottern med sig, hon är förresten inte så liten, hon fyllde 16 år, och åkte till min livs första bokmässa. Det var väldigt roligt fast jag inte sålde så många böcker. Snett mittemot mig hade jag självaste Kim K Kimselius och jag sa direkt till dottern och att vi skulle hålla ögonen noga på henne. Allt hon gör - ska vi också göra!
 
Det jag lärde mig till nästa gång - som jag anser är väldigt viktigt - är att STÅ UPP. Nu satt jag visserligen ner ganska mycket ändå, men det är nog för att jag är rädd för att främmande människor ska ta kontakt. Det måste jag komma över. Jag har bättre självförtroende än så. Eller? Jag pratade med Kim och sa som det var, jag har svårt att möta främmande och prata för min bok. Så hon gjorde en liten övning där i folkvimlet med mig. Jag fick presentera boken för henne - hon har ju inte läst den än - och sedan fick hon komma med tips och råd.
 
Det andra jag lärde mig var att man ska vara minst två. Ha vatten tillgängligt - men inte i glas utan i flaska med korken på för välter glaset riskerar böcker att bli blöta. Det lärde jag mig genom learning by doing som min chef brukar uttryka det. Hrm. Haha!
 
Närmaste toalett är också jättebra att hålla koll på. Och att båda (du och din medhjälpare) inte behöver gå samtidigt.
 
En full godisskål är också bra att ha. Och att tillåta att folk som inte stannar också petar i sig. En skål med frukt funkar också. Jag såg någon som hade batteridrivna ljusstakar också med sig, en del hade snygga bokhållare, andra ställde upp dem med böcker bakom. Böcker låg snyggt och överskådligt i högar eller på snedden. Vi hade lagt upp tre högar och ställde exemplar framför. Ena sidan om högen stod en stor skål med godis, och på den andra lade vi upp bokmärkena. Dem använde vi även som visitkort och det var flera som inte köpte boken men som tog ett sånt istället. Och då får man ju hoppas att de tar det med hem och köper boken över nätet vid ett senare tillfälle. Att de tar ett märke som kom-ihåg.
 
Stora scenen öppnade vid ett och den som gjorde starkast intryck på mig var Janographic. Han är från Aleppo och visade upp väldigt speciella bilder som han gjort. Han sa att han måste berätta för oss hur jävligt livet är därnere, så folk förstår varför de flyttat hit. Det är ju inte så att vi vill flytta och lämna allt, sa han. Det är bara så omöjligt att leva där. För vi har ett liv precis som ni. Vi vill också kunna äta oss något sånär mätta. Få somna tryggt och behålla dem man älskar. Men folk förstår inte, och jag kan inte svenska tillräckligt bra för att förmedla. Så jag gör det med bilder istället. En bild säger ju mer än tusen ord. Och jag vill säga att jag satt helt mållös när han visade upp sina foton på stora scenen. Himmel och helvete, rent ut sagt. Vilka bilder! Så ja, han lyckas med det han gör och fick i varje fall mig att känna mig sjukt lyckligt lottad.
 
Andra författare stod på scen efteråt, men ingen tog mig med sådan storm som han.
 
Det kom besökare som stannade och pratade. En man var helt tagen i bokens titel och undrade hur i hela fridens namn jag kommit på den. Läs boken så förstår du, sa jag. Han log brett och tog ett visitkort. Sedan kom en som köpt boken i bokhandeln. Hon ville få den signerad. Det fixade vi såklart. En barndomsvän jag inte träffat sedan jag vet inte när kom förbi och köpte två böcker. En till sig och en till sin syster. Just som vi skulle gå kom det två unga killar till oss och var väldigt intresserade av boken men de kunde ju inte svenska.
 
Detta är ett litet axplock av mässan =) sju timmar var vi där och det sa bara POFF så var det dags att åka hem. Två böcker rikare blev jag. Det var Per Erik Tells två kriminalare som blev mina. 70 för båda stod det men när jag skulle swisha log han och sa att jag fick båda för 50. Jag gillade Tell väldigt mycket när han stod på scen. Vet inte vad det var det var som fångade mig, hans personlighet föll mig bara helt i smaken.
 
Det är svårt att välja foto från mässan. Tog så många! Så jag publicerar väl ett på mig och Kimselius eftersom hon är min mentor! Ha en fin kväll <3