perssonality.blogg.se

Perssonality är en blogg tänkt handla om mina hundar och katter, skrivandet, migrän och mig själv i största allmänhet.

Allt är bra =)

Kategori: Allmänt

Allt är bra. Omständigheterna till trots. Det började ju med att Arn avled här hemma och sedan dess har jag ringt veterinärstationen varje fredag eftermiddag för att höra om hans urna kommit. Det har den inte. Idag fick jag inte tag i veterinären - de sa i telefonsvararen att telefonen var avstängd på grund av mycket att göra eller akuta fall - så jag körde dit istället på vinst och förlust.
 
Arn har inte kommit fast det är fyra veckor på måndag. Hon berättade att det varit problem med förbränningsugnen och därför låg de efter. Men Arn tros vara klar nästa fredag. Jag blev glad över upplysningen. Jaha, ja, det är ju en bra förklaring. Jag var ju rädd att han kommit bort. Men problem med ugnar kan man ju såklart få, vi kan ju få stänga ner maskiner på jobbet ibland (och hjälpa andra lab) på grund av harverier. Så bra att veta! =D Jag hade ju annars gissat att de måste ha en viss kvot djur för att starta ugnarna för jag vet att när jag praoade på begravningsbyrån så tändes inte deras ugnar varje dag heller. Jag tror det var en dag i veckan de brände. 
 
Annars är det bra här hemma. Arn fattas oss och det märks i kattflocken. Katterna lägger sig på hans gamla ställen - men det är en sammanhållning som inte varit förut. Ta t ex gubbens skrivbordsstol som exempel. Den var Arns. Lilleman var den enda som fick ligga där tillsammans med honom och om någon annan katt låg där så fick de så vackert flytta på sig när Arn kom. Det var aldrig bråk - det var bara så att platsen var hans. Sedan Arn försvann ligger väldigt ställan Lilleman där. Nu är det istället Maxit som ligger där - och hon har aldrig varit intresserad av den platsen innan. Det känns fint. Jättefint, hon väljer att lägga sig hos oss på ett annat sätt. Ändå var Arn aldrig elak emot henne. Han var världens snällaste katt.   
 
Lådan i köket är ett annat exempel. Arn låg oftast där. Och efter honom Rosa eller Saga - den som hann dit först. Sedan tog jag bort lådan för att slippa se den, men ångrade mig sedan, och ställde fram en ny låda. Den ligger alla katterna i. Inte tillsammans, men alla tycker om att ligga i den och de samsas fint. Det känns också fint, att den inte är tom längre. Vad som helst är ju bättre än en tom plats. Och katterna är så försiktiga när de lägger sig där, som om de vet att det är Arns gamla plats och känner sig hedrade att få lägga sig där. Eller nåt. Jag vet inte.
 
Det känns också konstigt att redan ha accpeterat att han är borta. Jag har slutat leta efter honom på stenmuren och vänta på att han ska ropa på att få följa med oss på rundan. I början fanns han överallt, men nu är han borta. Jag sörjer honom fortfarande men det känns lite bättre. Tiden gör gott. Men jag tror att det trots allt var enklare den här gången eftersom han dog i min famn och jag tog rejält farväl av honom hemma innan jag lämnade iväg honom. Sedan grät jag mig praktiskt taget genom hela semesterveckan.
 
Med dessa ord ska jag inte älta mer om ämnet. Jag kommer att lägga ut urnan när den kommer men sedan får det räcka. Att detta inlägget blev till är bara för att ha det nerskrivet som en dagboksanteckning. Nu ska jag återgå till mitt skrivande. Det går bra just nu och jag har så mycket i huvudet som jag tänkt skriva den här helgen, så ska jag hinna får jag sätta lite fart!
 
Kramar till alla =) <3
 
 

Åh dessa barn..!

Kategori: Allmänt

Lämnade avdelningen för att gå ett ärende. När jag går i korridoren möter jag en lagom stressad mamma med två barn. Den lilla dotterns underläpp plutar på ett sätt jag aldrig sett förut och hon snyftar högt. Bakom henne går lillebror och ser sådär plågsamt glad ut. Jag har ganska bråttom så hinner inte tjuvlyssna något vidare, men hör ändå lite av samtalet.
- Men mamma...! Jag gjorde det inte med flit. Jag skulle ju bara klämma honom lite!
- Man får inte klämma någon i dörren.
- Jooo det får man. Bara lite!
 
Det rör sig alltså om att storasyster klämt lillebror i dörren. Och lillebror älskar att mamma skäller på storasyster. Eller något sånt! =D
 
 
 
 

1 vecka, 7 dygn av saknad <3

Kategori: Allmänt

Det har gått en vecka.
 
En vecka av vansinnig sorg och saknad.
 
<3 Arn <3 
 
En del av mig har redan accepterat att han är borta. Det är den delen som sett honom dö. Den sida av mig som tagit ett fysiskt avsked. Den andra sidan letar fortfarnade efter honom. Jag letar efter honom i stenmuren på promenaden. Hos Rosa och Lilleman, dem han oftast gick tillsammans med. Och jag letar efter honom i köket och igår försökte jag få Alex att ligga hos mig under täcket en stund - precis som Arn brukade göra.
 
I fredags hade jag en jättedipp och allt var så hopplöst och svårt, och då valde jag att ta tag i den känslan och jäklar i min låda vad jag har skrivit här i helgen. Det har gått jättebra att försjunka tankarna till den nivån, jag menar, vem mår inte bra av att hälsa på Kåre? Jag har kunnat tänka på helt andra saker - de enda gångerna jag verkligen blivit påmind av det som hände förra måndagen var när jag skulle gå ut och morgonkissa hundarna. Tanken, rädslan, slår en - det ligger väl inte katt bakom ytterdörren nu?
 
Nåja. Idag är det jobb som gäller. Helst av allt hade jag velat vara hemma och skriva. Men jag har själv fått välja och jag har valt att jobba och skjuta på min sista semestervecka så det är väl bara att köra på det. Längtar redan tills helgen. Då vill jag skriva vidare och förhoppningsvis kommer Arn hem i sin urna då. Fram tills dess får jobbet skringa tankarna och det är inte fy skam det heller. I love my work.
 
Kramar till alla, ta hand om er.