perssonality.blogg.se

Perssonality är en blogg tänkt handla om mina hundar och katter, skrivandet, migrän och mig själv i största allmänhet.

En fullproppad vecka =)

Kategori: Allmänt

Vecka 4 får väl anses vara slut, antar jag, fast det är några timmar kvar av veckan. Sedan kommer vecka 5 och 6 och då har jag kökstjänst på jobbet. Det lär bli stressigt, jag kör alltid igång alla extra resurser jag har när jag vet att jag måste springa mellan mitt vanliga jobb med annat. Men det ingår i jobbet och två veckor per år i snitt är inget att klaga över!
 
Känslorna har åkt berg och dal-bana hela veckan.
 
I måndags stimmade jag upp mig för att jag var rädd att böckerna inte skulle hinna komma innan onsdag eftersom jag hade tid med Sydöstran. Massor av onödig energi till inget nytta alls för lagom till eftermiddagskaffet fick jag ett sms att de fanns att hämta ut på Maxi i Ronneby. Så då sprang istället all energi iväg i rena lyckokänslor över att jag skulle få se och hålla BOKEN Skuggor av Ljus samma kväll!
 
Jag hämtade hem lådan och öppnade och jag lovar att det är precis så magiskt som man ser på tecknade eller animerade filmer, det sprutar gnistor och stjärnor och lycka så man inte vet vart man ska ta vägen. Jag var sååå lycklig! - Och är fortfarande!!
 
Varje dag i veckan har jag bläddrat i mitt ena friex. Läst och förundrats och älskat varje sekund.
 
Mina andra friex skickade jag till min lektör Linda, min kursledare Kim Kimselius, kommissarie Johan, Alex R som gjort omslaget till Skuggor och till Yvonne som var min första testläsare. Signerade och förberedde också böcker till Sydöstran och Radio Blekinge som jag fått tid att träffa senare i veckan.
 
Sydöstran kom i form av Lottie Håkansson och Maths Olsson. Två supertrevliga och proffessinella reportrar som genast fick mig att slappna av och bli väl till mods. Jag blev fotograferad och kan ju säga att det känns väldigt ovant och konstigt att ställa sig framför en kamera på det här sättet. Men det var kul! Jättekul! Jag tänkte på Annika och Joanna på Grim Förlag under tiden. Joannas röst ekade i huvudet - titta på kameran! Titta på kameran!
 
Sedan fick jag sitta och babbla om min bok i nästan en timme och resultatet blev ett SUPERFINT tresidigt reportage i Sydöstrans B-del så sent som igår lördag. Jag fick ett meddelande på chatten att reportaget var publicerat och jättebra och susade iväg i hundranittio och köpte på mig ett gäng tidningar. Så nu är reportaget inramat och jag nästan dör så fint är det!
 
Sedan i fredags var jag och pratade i direktsändning för Sveriges Radio Blekinge. Patrik Franke och Linn Elmstedt var det som gjorde den. Två fantastiska människor jag hört väldigt ofta på radio och som nu har fått ansikten också. Jag vet inte vad jag förväntat mig av Radio Blekinge men inte att det var så stort och häftigt! Jag blev helt överväldigad när jag kom upp på deras våning och såg hur stort det var! Och alla var så trevliga och snälla mot mig. Sa att jag inte skulle vara så nervös, slappna av, ville jag ha något att dricka? Te, kaffe eller något? Men nej, jag skakade i hela i kroppen och ville inte ha. Jag hade fullt upp att titta mig omkring och vet av erfarenhet att det är bästa sättet att lugna ner sig på. Titta sig omkring och andas. Funkar ofta bra för mig.
 
Jag tog några foton och fick det berättat för mig av Linn och Patrik att de frågar inget jag inte redan vet svaret på. Stressad som jag var så tänkte jag ju bara - hur vet de vad jag vet?? Jag vet ju inte själv just nu! Men så var det dags och - det gick jättebra!! Linn och Patrik varvade med musik och under dessa pauser pratade vi och det var jätteskönt att förbereda sig inför nästa pratstund. De frågade saker och planerade vad de skulle säga, och tappade jag tråden så backade de genast upp. De är sååå duktiga på det de gör!!
 
I efterhand kom jag på mer vad jag skulle sagt, men nu vet jag till nästa gång hur det är. Vad jag vill ha sagt om jag får frågorna igen. Och sen tror jag faktiskt att när jag börjar på reaktioner på boken så blir det en annan sak att prata för den. Då vet man mer vad folk fastnat för och så blandar man det med sitt eget. Nu vågade jag inte nämna något om det sexuella och våldet i boken, jag nämnde mest att Ebba far illa och blivit bortstött av sina föräldrar. Det känns som jag inte riktigt motiverade det här "sex våld och utanförskap" som jag borde, kunde, ha gjort. Men faktum är att jag skäms lite för att jag skrivit om en kvinna som får stryk när jag inte fått det själv. Men jag får ta och skaka av mig det och som det ser ut just nu så kommer det att gå över rätt fort för jag har fått klara vibbar att Skuggor är unik och udda.
 
Fattar ni?
 
Unik och udda.
 
Och det kommer sig av de få som fått insyn på Skuggor bara denna vecka. Av de som bläddrat i den och läst några sidor. Jag är så nyfiken på vad andra kommer att säga och hoppas de flesta kommer att gilla den. Nu ska jag njuta av några timmar hemma alldeles ensam. Det blir nog inte så mycket skrivet, jag lovade mig själv en skrivfri helg, utan det ska lagas mat och städas och plockas. Hinner jag ska jag sova en stund på soffan också!
 
Publicerar en av Sydöstrans fina bilder på mig =)
 
Fotograf är alltså Maths Olsson och jag har hämtat bilden från Sydöstrans hemsida.
 
 
 
 
 

Releasen närmar sig med stormsteg

Kategori: Allmänt

Jag fick hålla i Skuggor av Ljus för första gången i måndags och det var en helt obeskrivbar lyckokänsla! Jag tycker de är dem vackraste som finns och när jag läser igenom den så känner jag bara hur hjärtat slår och jag tänker - så jävla BRA!! Tänk att all den här texten har varit samma historia hela tiden men med hjälp av lektör och redaktör har den vuxit och utvecklats...! Det hade aldrig gått så bra om jag inte satsat på lektören, kan jag säga. Hon lärde mig så otroligt mycket dels under själva skrivandet, bildandet, och dels när hon läste i syfte att hitta fel och brister, men också lyfta fram vad som var bra och jag tyckte hon fick in en mycket vacker balans i det hela. Hon visste att jag var känslig och sa efteråt att hon kunde varit hårdare. Men hon ville inte skrämma bort modet jag fått att våga. Och tur var väl det, för självförtroendet hon faktiskt gav mig räckte hela vägen till förlaget.
 
Det är bara nitton dagar kvar och idag var jag på träff med länets ena morgontidning - Sydöstran! Vi hade bestämt idag vid halv tio, men de kom redan vid tjugo över nio. Jättebra!! Jag var liiiite oförberedd men tillräckligt för att inte bli helt vimsig av nervositet. Hade de kommit prick halv, eller ännu värre, några minuter över, hade jag stressat upp mig betydligt mer. Nu kom de utan att jag behövde oroa mig för något alls. Som att hitta till Klinisk Kemi, t ex.
 
Vi gick först ner i kulverten och det togs bilder. Jag som annars brukar ha svårt för att prata med främmande drogs genast med och hade inga som helst problem att öppna mig för dem. Jag tror bilderna blev rätt bra, faktiskt. Det var inga problem att le - och tacka fan för det - sådan tur som jag har!! Sedan tog vi hissen upp till avdelningen. Jag hade varit lite orolig att de kom till jobbet och att jag var arbetsklädd men det var minsann ingen nackdel. De tyckte snarare tvärtom och tog bilder på mig i arbete också. Men vi var noga att välja bakgrund där man inte se så mycket annat, det råder mycket sekretess där jag jobbar!
 
Fotografen åkte vidare och jag och journalisten (som jag tyvärr glömde vad hon hette i samma ögonblick som hon sa det, proffsigt eller hur?) gick in i ett samtalsrum och där blev vi kvar i en timme. Vi pratade om Skuggor, förlaget, min uppväxt, skapandeprocessen och lite grann om min familj. Jag försökte vara återhållsam på den punkten. Min familj har inte så mycket med det här att göra. Vad min make jobbar med och exakt var jag bor ville jag hålla inne med. Sedan pratade vi böcker, gav varann läs och filmtips.
 
När hon gick sa hon att hon inte visste när detta publiceras men det borde bli rätt snart eftersom de ville ligga i täten för det här, som hon tyckte var superkul, tyckte hon. Hon ville veta hur boken togs emot senare med ett uppföljande reportage och senare hur det blev med mina andra böcker och den eventuella uppföjlaren. Det enda jag vet att jag glömde var (förutom hennes namn!) var att fråga om man får se texten innan den trycks, så man vet att det inte står helt galet. Men jag får bjuda på det. Jag känner ju mig själv i varje fall och jag vet att mina fantastiska arbetskamrater också känner mig vid det här laget. De vet vem jag är.
 
Kramar till alla <3
 
 
 

När misstänksamheten slår till...

Kategori: Allmänt

Var inne i stan idag. Minsta dottern behövde vinterskor. Vi har ju inte så mycket snö här men väl så kallt att jag inte tycker att hon ska springa runt i gymnastikskor så jag tänkte att det var en perfekt dag att göra stan på.
 
Parkerade bilen och gick med dottern till gallerian. Och precis där man går in står fyra fem bord uppställda med en man bakom varje. Det står något... Minns inte vad, något som slutade på "mobilium" tror jag, längst fram så alla ska se vilka dem är. När jag passerar ropar en kille "vad har du för abonnemang på din mobil?"
 
Jag är av naturen otroligt misstänksam emot såna här försäljare. I min värld är de inte ärliga. Det kommer sig av att kag blivit lurad en gång. Men jag kan ju svara i varje fall, tänker jag.
"Telenor", svarar jag därför.
"Vad bra. Kan du komma lite. Vi söker alla som..."
 
Sen babblar en massa jag inte förstår. Det handlar om Telenor och master och 3 och 4 G någonting. Jag undrar hur jag vet att han företräder Telenor? Hur vet jag det? Det står ingenstans. Jag säger kort till honom att jag inte är intresserad och då hotar han med att min telefon snart kommer att sluta fungera om jag har fel G på den. Jag höjer ett ögonbryn. Det har jag inte fått någon information om? Jodå, svarar han. Det har du nog, fast det var rätt länge sedan. Sedan vill han se hur många G jag har idag, om jag berörs av dessa master som ska läggas ner. Han frågar efter mitt telefonnummer och jag ger honom det.
 
Så långt kan ju inget hända.
 
Jag får ett sms där det står ett "engångslösen".
 
Jag börjar trilskas så gott jag kan fast jag inget begriper. Säger att han inte får gå in i mitt konto och titta och ändra. För jag vet ju inte vad han gör, så jag släpper inte in honom där. Han skrattar och säger att han kan ju ändå inte ändra något. Det kan du visst, säger jag. För Telenor tror ju att du är jag för du tar ju över min inloggning med ett engångslösen?

Han himlar med ögonen och skrattar. Visar upp sidan "mina sidor" på telenors hemsida och försöker övertyga mig att han representerar dem. Jag skakar på huvudet. Ger honom inte mina lösenord så han kan göra vad han vill i mitt abonnemang. Sist jag råkade ut för en sån försökte de ändra min surf genom att ljuga. Jag har inte mycket koll men vissa saker vet jag faktiskt! Säger det till honom och går min väg. Han tjurar och ropar något efter mig men jag bryr mig faktiskt inte.
 
Jag vet inte hur ni andra tänker och hade gjort i denna situation men jag tänker att jag ger ju honom mitt lösenord och sånt bör man inte göra om man inte själv har koll. Eller får se en giltig legitmation vem den människan är. Jag och dottern smet in på Lindex, första närmaste affär, och barnslade oss lite med diademen istället. Det var mycket roligare.
 
Ha en fin dag alla! =D