perssonality.blogg.se

Perssonality är en blogg tänkt handla om mina hundar och katter, skrivandet, migrän och mig själv i största allmänhet.

Förlagsmöte =)

Kategori: Allmänt

I morgon tisdag ska jag ta min lilla bil och dra upp till Onsala. Det blir mitt tredje besök där och jag är helt säker på att jag hittar dit utan GPS i morgon. Kommer jag bara igenom Halmstad så kommer det inte att vara några problem. Det ska bli skitkul att träffa Annika och Joanna igen. Jag vet inte exakt vad vi ska göra men det har pratats om att jag ska fotograferas inför kommande bokomslag. Och så ska vi prata lite baksidetext och jag tänkte fråga lite närmare vad som menas med att det är dags att "sätta inlagan". För det ska tydligen dra ihop sig till det nu. Det är så spännande!
 
Annars är det rätt lugnt här. Jag har en veckas semester - som vanligt vecka 44 - och tycker det är en av de absoluta höjdpunkterna med hösten. Det är inte så varmt och vädret brukar bli liiiite mer stabilt och det innebär att jag mår bättre i huvudet. Som vanligt har september och oktober varit förjävliga
 
Ester stack igår. Det är nog två år sedan sist, så henne har vi börjat ha lös när vi är i närheten. Hon har lagt på sig och blivit ganska fet och hon har haft lite ont i lederna. Så pass att jag funderat kring att ge henne medicin emot det. Igår såg jag en klar tendens till förbättring.
 
Jag stod ute och plockade då jag fick syn på en främmande katt på vägen. Den satt och tittade på oss och först trodde jag det var min Rosa. Så lika varandra är de (den främmande katten var för övrigt och tog en fågel på vårt fågelbord idag men det är en annan historia). Jag brydde mig inte så mycket om att "Rosa" satt där förrän Ester då upptäckte henne. Och direkt såg att det inte alls var Rosa utan en helt annan katt. Hon började stormskälla och drog iväg i 190 och i ett moln av löv bara försvann hon.
 
Jag ropade och lockade men ingen Ester.
 
Till slut ser jag henne på långt håll i grannens trädgård. Lockar och hon liksom spänner upp sig och stirrar på mig och om hundfan kunnat prata hade hon säkert sagt "Well fuck you!" för sedan drog hon iväg igen med glada energiska språng.
 
Och jag efter.
 
Längre in i grannens trädgård stod hon och gapade emot ett träd. Katten satt såklart däruppe på en gren och väste. Och trädet står typ tre meter ifrån en inglasad veranda och där samlades grannfamiljen då för att ta en fika i det fina vädret. Och jag tvärstannade. Finns liksom inte en chans att jag frivilligt börjar leka ta fatt med Ester inför mina grannar. Det vill jag helst inte bjuda på. Jäkla Ester!! Jag harklar mig och ropar på henne mer bestämt och myndigt och på andra eller tredje försöket så lyssnar hon i allafall - och kommer - om än i sin egen takt.
 
Det var en mycket nöjd hund som trippade hem. Så ja, jag konstaterade att hon klarar sig nog rätt bra utan medicin. För kan man rusa iväg på det där sättet - då är det nog snarare motivation hon behöver. Hundskrälle!
 
Man ska inte låta sig luras av det här oskyldiga söta ansiktet...! ;-)
 
 
 
 
 

Morgondrama.

Kategori: Allmänt

Det var igår morse det hände. Jag var som vanligt ute med hundarna vid kvart över fem på morgonen. Eftersom jag vant mig av med att gå med mobilen så hade jag inte den med mig utan gick "ensam" med hundarna och pratade högt för mig själv.
 
Precis som jag brukar.
 
Jag går sedan ett par veckor en ny runda på morgonen för att slippa passera svinhuset där jag en gång har jobbat. Nu när det är mörkt så ser man inte alltid var Pelle (som alltid går lös) tar vägen och inte sällan tar han sig en avstickare till gödselplattan då. Det vill jag inte, och jag känner inte för att ha honom kopplad heller eftersom jag redan har en jycke i varje hand och han faktiskt kan gå lös.
 
Vi gick och vi gick och vi gick. Förbi grannarnas hus, och rundade Folkets Hus här i byn. De gräver ner fiber och ska flytta gatlyktorna vi har där, så numera är de avstängda. Det gör mig ingenting. Jag är inte mörkrädd när jag går på vägen och jag har pannlampa på mig.
 
Jag har väldigt dålig koll på vad som hände sedan. Om jag trampade snett eller vad tusan, men plötsligt är jag medveten om att jag är på god väg att ramla. Jag vinglar allt kraftigare och sprattlar för att hitta balansen men faller obönhörligt och slår mig rätt ordentligt. Kanske för att jag spjärnat emot. Jag tar emot fallet som gott jag kan med händerna men slår ändå i axeln, röven och högerbenet. Eftersom jag tog emot mig med händerna så innebar det att jag släppte hundarna.
 
Ester stannade omedelbart men Sally pinnade ju iväg utom synhåll förstås. Hurra! Jag är lös, sa hon och tjoffsan hejsan så var hon borta.  
 
Först trodde jag att jag brutit mig. Det gjorde vansinnigt ont och jag förbannade mig själv att jag inte hade mobilen med mig. Nu var hundjäveln borta med allt vad det innebär och jag kunde inte resa mig. Men jag skulle i varje fall synas, tänkte jag. Jag har lampan igång så jag blir inte påkörd åtminstone. När jag tittar upp ser jag att Sally är på väg tillbaka. Jag ser hennes ögon i lampskenet. Så jag lockar så fint jag kan på henne och hon kommer faktiskt så jag kan ta henne.

Fint.
 
Det stora problemet är löst.
 
Nu ska jag bara komma upp också. Jag är ju vig som ett kylskåp (höhö!!) och ont överallt så det tar en stund att komma upp på alla fyra så jag kan resa mig. Vänsterfoten gör så ont att jag knappt kan stå på benet de första stegen men sedan går det rätt bra. I slutet av promenaden känns den riktigt bra. Då är det värre med högerbenet, högra skinkan och axeln. För att inte tala om händerna.
 
Jag klarade mig ändå bra måste jag säga. Förutom mitt största (och typ första) blåmärke på benet på sex år (klart som fan det gör jätteont, jag är ju inte längre van att slå mig, annat var det när jag var grisskötare, då var den här typen av blåslagningar en baggis) så har jag slagit i handlovarna så de är röda och ömma. Men det är inga skrubbsår som man hade när man var barn. Jag kan skriva obehindrat och det är en lyx. Inte för skrubbsår hade hindrat mig men iallafall.
 
Mest glad är jag ändå att Sally kom till mig och att jag kunde resa mig och ta mig hem. Nu känner jag mig mest bara mesig som skriker AJ så fort någon eller något ens snuddar vid mitt ben. Men alltså - det gör ont. Jätteont.
 
Ha det gott kära vänner!
 
 

Semester mitt i veckan!

Kategori: Allmänt

Det tillhör absolut inte vanligheten att jag tar ut semester mitt i veckan med kort varsel, men i måndags hände det. Jag satt på vägen till jobbet och tänkte. Jag hade 30 dagar kvar att ta ut och behöver skriva av mig ganska mycket. Men inte mer än att jag klarar hantera det. Däremot har jag fått andra bekymmer och dem oroar jag mig dess mer för. Jag skulle kunna låta tiden löpa på och se vad som händer, och det var väl själva planen att göra, men så plötsligt, i bilen, i måndags, bestämde jag mig för att faktiskt göra något åt det. Så det ska jag göra imorgon. Officiellt heter det att jag är hemma och är "skrivsjuk" och vill nå ett visst mål till första november. Men det finns en annan baktanke också, en mindre rolig, med ledigheten.
 
Skojigt är att våran Ester fyllde tio år igår. Jag frågade henne vad hon önskade sig. Hon är inte förtjust i märgben och tuggbenen duger bäst att gräva ner i kattlådan. Så vad ville damen ha? Tio köttbullar, kanske? Ett för varje år? Men nej. Hon tycker redan att hon fått sin födelsedagspresent. Och den heter Sally. Och Sally, som jag inte kommer ihåg om jag presenterat här, är taxen som flyttat in i vårt lilla zoologiska hus. Sally är lika liten, kanske till och med något mindre, än Ester. Och hon går alldeles utmärkt att rida på, tycker Ester, som nu börjar närma sig löpningen. Stämmer hennes tid denna gången också så kommer hon att löpa i mitten av november.
 
Sally löper just nu. Så himla uträknat, känns det som. Hon flyttade in här för ungefär sex sju veckor sedan och nu blöder hon. Bra timing av förra ägen ;-) nu slipper han strul med sina egna handhundar och Ester får en polare som tycker det är alldeles ypperligt att ha Ester klättrande på ryggen. Så just nu är det fullt ös hemma. Först kommer de båda små att löpa och sen är det stiltje någon vecka eller två, sen kommer jämtarna. Och innan dess kommer de att fälla av sig pälsen. Suck. Någon som vill ha päls och göra jämtgarn av? Kommer att finnas plenty of.
 
Ha en fortsatt fin tisdagskväll =)
 
Ester i bustagen =)