perssonality.blogg.se

Perssonality är en blogg tänkt handla om mina hundar och katter, skrivandet, migrän och mig själv i största allmänhet.

Inspirationsbibel - Fängsla dina läsare av Catrine Tollström

Kategori: Allmänt

Uppföljaren till Skuggor av ljus är klar och skickad till lektör. Den heter Vrede och som det känns just nu nästan bleknar Skuggor i dess jämförelse. Det är en helt annan typ av bok än Skuggor - och ändå så otäckt snarlik. De som testläst anser den viktig och riktigt bra. Fast det kan jag tycka att Skuggor också är, fast på ett annat sätt. Kanske bleknar den i jämförelse eftersom jag jobbat klart med den och den ligger till försäljning sedan snart ett år tillbaka. Jag har dessutom gjort slag i saken och blivit medlem i en kvinnojour. Det känns som ett naturligt uppföljande steg just nu. Det är så det fick bli, helt enkelt. 
 
Vrede är hos lektör. När Skuggor var i det läget började jag frenetiskt, nästan i panik, skriva på en massa annat. Det var tänkta uppföjaren och flera andra stories. Jag kände att jag blev på extremt dåligt humör om jag hade inte något att jobba med. Och den känslan kommer tillbaka nu när Vrede är klar. Men den här gången passar jag mig noga för att börja med en trea eftersom jag lärde mig att manuset kommer att arbetas med och ändra form innan den är klar, och då blir uppföljaren avbruten i tid och otid, och de kastvindarna hade jag svårt för. Det blev faktiskt vare sig hackat eller malet, bara en helvetes massa extrajobb att reda ut vad som gick att använda och inte i tvåan (och det som gick att använda var tvunget att skrivas om). 
 
Det jag vill säga är att jag ska börja skriva på något helt nytt, miltals längre bort från Kåre och Ebba, den här gången. Jag kallar den "Gränsland - Liemannens son", och det är ett gammalt projekt jag tänkte göra något av. Har gjort flera försök att komma igång med den och sist gick det jättebra - tills jag körde fast ett trettiotal sidor in för att jag inte har en fast grund att stå på. Det i sin tur ledde till att jag köpte den här boken - Fängsla dina läsare av Catrine Tollström. Väck spänning och berör på djupet. En inspirationsbok av rang. 
 
Jag började skumma i den häromdagen för att bilda mig en uppfattning vad den innehöll, hur den skulle kunna vidga mina vyer, tänka om, testa något nytt och därmed få ordning på det gamla. Hur den skulle hjälpa mig att hitta rätt trådar att dra i, i den blodiga hemska storyn som Gränsland faktiskt är. Och det slutade med att jag tog fram ett collegeblock och började anteckna - och nu är blocket halvt utskrivet av förslag, ideer, tips, åsikter, kom-i-håg... Så värdefullt!
 
Det är en idebank för spänning - exakt vad jag behöver just nu - och inspirationen bara sprutade ut igår kväll. Vad jag kan göra för att få upp skrivglädjen, passionen, i allt jag väljer att skriva. Den bekräftar också många tankar jag har - att jag tänkt rätt. Jag tror stenhårt på att utgå ifrån den "normala och tråkiga vardagslunken" och skruva till det, precis som man skruvar åt strängarna på en gitarr. Gestaltningar som är så viktiga och konflikter - många tankar som föll på plats där. Jajamänsan. Allt står här. "Att beröra handlar inte bara om att väcka känslor utan också om att sätta igång tankeprocesser" - jag vet inte hur många gånger jag läste meningen och den växte till flera kraftfulla scenarion uppe i huvudet. Såklart. Visst. Självklart. Eller hur?
 
När jag läste var det inte Skuggor och Vrede jag tänkte mest på, faktiskt, utan min novell som jag fått publicerad i antologin Morden på Färjargården. Det är ett fåtal personer som hört av sig till mig angående den men speciellt en läsare sa att där fick jag allt till det. Jag hade skrämt henne rejält, det var bland det bästa hon läst. Den var riktigt skruvad och otäck - och det är så jag känner att jag vill jobba. Det är så jag känner att jag vill vrida Gränsland till. Åt det hållet. Mycket jobb, bäst att sätta igång.
 
Jag rekommenderar alla som skriver den här boken. Den har fått en given plats i min skrivlya. Den och två andra liknande böcker som jag kommer att presenstera vid ett senare tillfälle.
 
Ha det gott, folket, och njut av en perfekt söndag =) 
 
 

Närmare Dig av Joanna Björkqvist - en mycket privat textrefektion.

Kategori: Allmänt

Jag har för en gångs skull - det händer inte ofta - läst en genre som går under feelgood. Jag brukar annars ge mig hän åt hemskare böcker än det. Jag gillar att läsa om brustna relationer eller psykisk spänning. Feelgood, tänkte jag. Kan det vara något för mig? Ska jag vara helt ärlig står det några i bokyllan här hemma men jag har inte läst dem. Än. Nu känns det mer lockande att läsa dem än att bara njuta av vackra omslag.
 
Jag hade inte en aning om vad som väntade mig när jag började läsa och nu när jag är klar, är jag nöjd och glad, och reflekterat över mycket av bokens innehåll. Jag kan nog säga att den fått mig att tänka efter ett par gånger och eftersom jag känner igen mig i mycket av Sagas ängslan har jag även tagit till mig några tips att ta med mig nu när jag slagit igen boken. Huuu vilken mening det där blev men den får vara så länge. Brr. Positivt tänkande är något jag arbetar hårt med att lära mig sedan i somras. Så fort jag märker att jag kör fast på något försöker jag vända tanken om. Precis som jag gjorde med Skuggor av ljus en gång i tiden och se så bra det blev! Nu andas den hopp och ljuspunkter mitt i all djupaste förtvivlan.
 
I början av boken, det var lite svårt för mig att ta mig in i den, körde jag fast i de kursiva dagboksanteckningarna. Med mina progressiva glas hade jag svårt att läsa dem och jag tyckte det var så synd. Svårt att läsa brukar betyda att jag ger upp. Men inte den här gången. Jag klurade ut en ny fin läshörna där jag sista veckan spenderat många timmar andlöst läsande och där den kursiva stilen inte stör mig. Det har till och med blivit så att jag beställt tid hos optikern för att få anpassade läsglasögon istället för mina vanliga. Ett par som alltid ska ligga bredvid sängen. Nåja. I början av boken handlade det mycket om mamman och barnet. Aha, tänkte jag. Det är det här som kallas feelgood. Det händer inte så mycket, det är mest gullegull och lite vardagsbestyr typ så.
 
Men snart ändrade jag uppfattning och boken fick en ruskig betydelse på nytt sätt. Det är främst två saker jag tänker dra upp här, eftersom båda verkligen gick in och satte sig på plats i min hjärna. Att jag recenserar boken eller reflekterar eller vad tusan det handlar om, det här gick jag igång på och det här kommer att ändra en del av mitt eget tänkande. Hur vet jag inte ännu men jag känner att det kommer att hända något.
 
Jag kände så väl igen mig med vissa - läs min i varje fall - nyblivna mammors underläge jämtemot en snyggare och mer framåt kvinna. Det här med att man ska visa upp sig, snygg och smal, nästan direkt efter förlossningen. Vad är det som säger att en kvinna som lyckas göra det är duktig? Förlåt, men det är min omedelbara reaktion. Det är inget som Joanna påstår i sin bok men den tanken blossade upp inombord och jag blev väldigt sådär... Jag vet inte. Och så ska man gilla sex också. Saga, huvudpersonen, får höra från blandannat barnmorskan att "är det inte dags att återuppta samlivet snart" och hon kände sig inte redo. Aha. Minsann. Sådan var jag också. Jag hade inte ork att ens tänka på det när barnen var små. Det liksom miste sin betydelse. Det är så mycket som händer när man får barn, så mycket känslor, så mycket... Och så det här med svärmodern. Och att hon typ skulle gå hemma och lata sig när hon är mammaledig. Att hon kan sova när barnet sover. Men att det är ju då man tar tag i disk och tvätt och den där duschen. Jag måste verkligen varit en riktig bitch när jag var mammaledig, tänkte jag. För jag gíck igång rätt hårt på det här och gör nu när jag skriver också. Och så slängs det in en ursnygg kvinna också i historien som drar igång hela det sympatiska planet. Jag förstår precis hur Saga upplevde det och lite till. Där har jag också varit och fy fan vad hemskt det är!
 
Otrohet. Var går gränsen? Vad driver en man/kvinna över gränsen? Joanna skriver om bådas perspektiv så man förstår hur jävla lätt det kan vara att ramla i fällan och belyser sedan riskerna med att vara det. Det dåliga samvetet (om man har något) och hur man inbillar sig att det aldrig ska komma upp till ytan. Och så gör det det. När man minst anar det. På ett sådant sätt att man som läsare förstår vad som är på väg att komma och man kan inte hejda det. Jag satte handen för munnen och läste så sidorna nästan tog fyr. Huruvida någon i boken har varit otrogen eller inte, hur det sedan ligger uppbyggt, vad som egentligen sker, får ni ta reda på själva. Hu jeda mig! Ibland är världen mindre än vad man tror!
 
En annan sak som jag gick igång på var det här med psykisk sjukdom. Saga har ångest och hennes morfar var manodepressiv eller bipolär som det nog heter idag, och tog sitt liv när hon var liten. Det pratades aldrig om morfadern och när det gjordes hette det att han dött i en fiskeolycka. Men nu får Saga reda på att så var inte fallet.
 
Min egen syster var manodepressiv. Eller manisk, som jag tror begreppet hette. Och så hade hon boderline. Bipolär är ett mycket mer främmande ord. När jag läser om morfaderns förskingring av företagets pengar under sin sjukdomstid kommer jag ihåg vad syrran sa till mig under en fika en gång. Hon sa att hon åkt dit för en stöld i en affär. Det var så galet att jag hade svårt att tro henne när hon berättade. Men inte långt efter det avslutade hon faktiskt sitt liv och det är först nu, när jag läser, som jag stannar upp och tänker - var det den utlösande faktorn? Att det hände? Att det var den skammen hon menade vi skulle slippa? Hon pratade om att vi skulle få det mycket bättre utan henne och att hon nog visste hur trötta vi var på hennes utspel. Och jag kan väl säga i efterhand att ja, det var vi. Vi var jävligt trötta på att hon åkte in och ut på psyket och att det alltid skulle ältas hur dåligt hon mådde varje gång vi träffades. FÖR - VI FÖRSTOD INTE BÄTTRE DÅ. Och det gör mig så himla arg och ledsen för idag hade jag hanterat situationen helt annorlunda.
 
Jag hade lyssnat om det hänt idag. Jag hade ta mig fan lyssnat och vågat fråga mer. Hon serverade ju allting framför oss och vi liksom bara... Slog bort det. Jag i varje fall. Jag tyckte det var jättejobbigt när hon ringde och sa att hon fått medicin med amfetamin i och hur hon gått i två olika sorters strumpor på psyket och alla hade tyckt hon var så söt och gullig och rar. För hon VAR söt och gullig och rar. Världens bästa jävla syster var hon. Hon var min och jag saknar henne så det skär i hjärtat. Och allting som hänt, allt som sagts, går inte att ändra, ta tillbaka, man får inte en ny chans att ställa saker till rätta liksom. Och det är något jag får leva med för resten av mitt liv. 
 
Med enda skillnaden att jag nu, idag, fått ur mig en hel del jag haft undagömt långt därinne och som behövde se dagens ljus. Och jag kommer att respektera att bli hatad för det jag skrivit. Men det är, mina vänner, ett skrik från en egen sargad själ ska ni veta. 
 
Nu känner jag att jag måste avrunda här. Det här spårar ur fullständigt. Men som ni förstår så är alltså boken enormt viktig och så himla bra att ni måste läsa den. Ni kan se de ovanstående inre nästan för privata tankarna som spoilers eller som bevis på att saker sker inombords när man läser - mig kvittar det - men jag tycker ni ska läsa boken och se mina ord som en varning.
 
Läs boken. Den är otroligt vacker, viktig och speciell.
 
<3  
 
 

Farina och den gigantiska jätten =)

Kategori: Allmänt

Det har hänt mycket här sedan sist, men för att göra en lång historia kort är nu uppföljaren till Skuggor av ljus färdig och utlämnad till en testläsare. Den andra testläsaren får sin i morgon, torsdag, eftersom hon inte är hemma förrän då efter ett besök i storstaden och hemskt gärna ville ha ett peronligt besök. 
 
Nu har jag inte jättemycket att skriva - läs - jättemycket - så då tänkte jag ta uti med min läsning. Har igår kväll läst ut denna underbara bok; Farina och den gigantiska jätten av NIclas Christoffer. 
 
Jag träffade Niclas på bokmässan i Göteborg. Först visste jag inte att det var han, utan vi sprang ihop, båda lika förvirrade, på informationen. Vi letade efter samma sak (korthållare att ha runt halsen) och växlade några ord. Det var något med honom som gjorde att jag mycket väl kom ihåg honom. Det var en sån där mysig snäll kille man bara fastnar för. 
 
Det gick väl en eller två dagar sedan stod jag och pratade med mitt förlag om blandannat honom. Jag sa att jag saknade honom, hade inte sett honom på ett tag, den där glada mycket trevliga killen som brukade komma förbi och hälsa. Det var då jag fick klart för mig att han heter Niclas och har skrivit fyra böcker varav Farina är en av dem. Och den såldes i montern bakom oss. Jag pinnade såklart dit och köpte ett ex (vilket visade sig vara tur eftresom den strax efter sålde helt slut!), och sedan kom Nickas och signerade den så fint.  
 
Farina är en underbart rolig och lättläst bok. Lättläst på det sättet att det är ett mjukt flyt i språket, det är som att rida på en våg som ständigt guppar framåt. Mycket behaglig att läsa och så underhållande. Lilla Farina kommer från en fattig familj och beger sig ut för att leta ädelstenar för att rädda sin familj och råkar hamna i jättens näsa. Därfrån får man sedan följa hela matspjälkningssystemet och eftersom jag tycker ämnet var ytterst roligt och intressant när jag pluggade till undersköterska kände jag ju igen mig i det han skriver en hel del. Men att få till det på det här lekfulla och häftiga sättet är grymt imponerande! Jag är på vippen att säga att alla barn borde läsa den! 
 
Boken är också vackert illusterad med bilder av Katarina Vintrafors och hon tecknar lika fantastiskt som Niclas skriver. Stilen i boken är ganska stor och sidoantalet ligger på ca. 120. Det är ibland korta kapitel och ibland lite längre, och det finns något spännande i varje. 
 
Nu ser jag framåt att läsa mer av denna författare. Jag vet att de heter Som Zlatan fast snyggare, Som Jamses Dean fast snyggare och Airtight (med reservation för stavfel) och vad jag föstår har alla dessa böcker ett mycket viktigt budskap. Och är dessa skrivna på samma sätt som Farina blir jag superglad för då kommer de att klippas ganska fort (menar flytet i språket). 
 
Kram på er alla och speciellt till dig, Christoffer <3 =) Tack för en underbar bok <3 =)
 
https://sv.wikipedia.org/wiki/Niclas_Christo