perssonality.blogg.se

Perssonality är en blogg tänkt handla om mina hundar och katter, skrivandet, migrän och mig själv i största allmänhet.

Att ljuga för andra är att ljuga för sig själv.

Kategori: Allmänt

Jag står för ärlighet. Har alltid sagt till mina barn - vad ni än gör så håll er till sanningen. Den kan svida rätt bra men man kommer längst och blir en vinnare i långa loppet. Därför blev det väldigt förvånade miner här hemma när jag erkände att jag ljugit för en person - under flera år - fast jag egentligen inte sagt ett enda ord. 
 
Låter det märkligt? 
Det är det inte. 
 
Jag ska erkänna en sak som är ganska svår och jobbig. Sedan jag började skriva blev det svårt att läsa. Jag förstår inte den ekvationen. När jag var ung läste jag jättemycket. Hela bokhyllan var full av böcker - och jag läste och läste. Skrev gjorde jag också. Jag och en kompis, Madde, skrev en hel bok tillsammans om en halv-indian som hette Fox. Fox bodde i Florida, ute i träsket, och hade vargar. Ni hör hur galet det låter, va? Men det var faktiskt så. Vi skrev vartannat kapitel och hade verkligen superkul. Vi till och med stod inför hela klassen och recenserade boken. Madde - så jävla fokuserad och proffsig. Jag - jag skrattade mest så jag höll på att kissa ner mig och höll på att bli utslängd från klassrummet. 
 
Fox- boken delades upp i mitt och ditt när jag och bästa vännen Madde skiljdes åt och sedan kastade jag min del. Vad skulle jag med den till - utan henne? 
 
Efter Fox-boken skrevs det på annat, men inget jag kommer ihåg så mycket av. Jag fyllde block efter block och klistrade in bilder från tidningar som ersättning för gestaltning. För det visste jag inte vad det var. Skrivintresset hade vaknat men det var inte intressant att lära sig det, jag ville bara skriva, att lära sig exakt hur var tråkigt. 
 
Men åter till ämnet. 
 
Ju mer jag börjat skriva på allvar, dess svårare har jag att läsa. Först trodde jag det var för att jag inte klarar att sitta helt stilla. Sedan skyllde jag på glasögonen. Sedan fick jag inte tag på bra böcker. Förutom Martin Melins då, de var tydligen undantaget. Status 12 och Brott kan ej styrkas slukade jag i 190. Sen har läsandet gått i vågor. Nu har jag kommit på - på allvar - att jag tycker mig se dåligt fast jag har glasögon på mig. Jag ser men det händer något när jag läser och det blir jättejobbigt att ta sig igenom böcker. Och ibland när jag ändå tagit mig igenom en bok och är jätteglad - så liksom fastnar inte det jag läst. Jag förstår inte allt. Den stora ploten kan gå mig helt förbi - för att jag inte förstår den. Jag läser den och tänker typ "men jaha, jag trodde ju att hon var... Nähä, okej, det var väl en annan som han var gift med då, jag rörde tydligen ihop det". Och så har jag inte alls rört ihop det - bara inte fattat. 
 
Så dumt. 
 
Och det är inte bara böcker utan texter generellt. Inlägg på facebook också. Särkskilt om de är långa och utan struktur. 
 
Jag har sagt till en person att jag har läst hans bok och att jag tyckte den var jättebra. Men någon recension har han inte fått. Självklart måste han undrat. Men jag har satsat på att spela sur av någon anledning - dragit mig undan - och faktiskt blivit sur - på riktigt - fast det i själva verket är mig själv jag är besviken på. Idag har jag erkänt för den här personen att jag inte alls läst boken och förklarat varför. Och nu sitter jag här och gråter. Jag är så rörd. Jag är så lättad. Det var jättesvårt att erkänna skiten men så bra det känns efteråt. Särskilt som han inte blev arg utan bara förstår och säger att han är förvånad att jag har svårt att läsa när jag kan skriva. 
 
Det är kanske inte så konstigt. Mina hjärnhalvor är konstiga. Jag vet det sedan innan. Jag brukar säga att jag behövt tre eller fyra hjärnhalvor. Det jobbas konstant i huvudet. Det pickar och trummar och spinner och slamrar, jag kan inte ens sova ordentligt utan att det rör sig därinne. Som inatt. Jag hittade sent igår kväll ett betydande fel i Vrede och det ökade såklart trycket i huvudet så istället för att sova har jag grubblat mig genom hela natten och stört mig på att inte kunna släppa skiten och sova istället. Problemet lär ju för tusan ligga kvar på morgonen och då kan jag se på det med nya ögon.
 
Det är något väldigt fel, ett jävla glapp, mellan mina ögon och hjärna och det jobbas bara enkelfiligt. Man undrar ju om det har med min nästan kroniska huvudvärk att göra. All medicin man häller i sig för att fungera fullt ut i vardagen. Fan, man har väl det lite glest mellan dit och dat eller vad det nu heter. 
 
Nu ska jag fortsätta med mitt här. Jag funderar på att gå en långrunda före duschen och njuta av det relativt fina vädrret men får se. Ett väldigt långt inlägg, lika rörigt som jag är, men har ni läst ända hit så blir sensmoralen att aldrig ljuga. Någonsin. Det förstör så mycket. Det är inte värt känslan att vara förlåten. Det är bättre att vara ärlig redan från början. Och tillåt dig glädjas med andras framgångar. Då blir den en del av dig också. 
 
Punkt. 
 
Över and out. 
 
 

Ur: Morden på Färgargården

Kategori: Allmänt

Jag är en "långskrivare". Har svårt at förhålla mig  kort. Därför är noveller en stor utmaning för mig. Att påbörja, få upp farten och avsluta på tio tolv sidor är jättesvårt. Jag har gått på två kurser för Kimselius och där skrivs noveller. Alla kursdeltagare ska lämna in en novell på ett givet tema - detta året (förra, med detta menar jag detta inlägget specifikt) gällde det spänning och mord och som i alla noveller, det ska involvera Färgargården. Det, plus längden på novellen, är spelreglerna som finns. 
 
Att skriva om mord på Färgargården var en rättvis start för mig. Ämnen som spänning och mord är helt okej, men när någon sa att det skulle vara en deckare tog det stopp. I min värld är deckare något helt annat. Jag vet inte vad det är för alla andra men deckare för mig är typ Wallander. Det händer något och så får man pusselbitar längs med boken som senare generar ett slut med ett brak. Det är så jag uppfattar dem. 
 
Morden på Färgargården; jag skrev två noveller och lämnade in. Den första jag skrev var ett så dåligt försök till en deckare att jag är oerhört tacksam att den inte publicerades. Jag skrev den och vill helst bara glömma bort den. Men den andra är jag mycket stolt över! Där satsade jag på att göra det jag tycker är kul, och ni som känner mig vet exakt vad det är... 
 
Björkängsgårdens Hemlighet är en, om jag får vara lite stöddig, klassisk Åsa Persson - text. Och ni som läst mina texter vet då vad ni får. Björkängsgården är inspirerad av en gård utanför Karlshamn och för att knyta an till den, något jag kan och Färgargården, så flyttade jag gården till Eringsboda och fyllde stallet med hästar. Så där är utgångspunkten.
 
Jag skickar med ett litet urdrag från Björkängsgården som då är publicerad i Morden på färgargården, en bok som kom ut förra året. Det är en novellantologi där alla Kimselius kurselever 2017 deltagit i.  Det är en stor spridning på innehållet i boken, det är en sprakande och väldigt spännande bok. Tjock är det också, mycket innehåll. Årets, 2018 års noveller, rör fantasy. Det är en genre som var helt ny för mig och som jag aldrig trodde mig kunna skriva. Men det gick det också, och faktum är att Liemannens Son innehåller en del fantasy. Fast inte på det sättet att utomjordningar springer runt. Men, jag har ändå fått lära mig - det är en form av fantasy det också. 
 
Avslutningsvis vill jag bara säga att jag har fått tillstånd av Kimselius att lämna ut en textsnutt från novellen i ett mindre försök att locka läsare till boken.
 
Trevlig läsning ;-)
 
 

Boktips - Världsberättelser av Karin Sallander

Kategori: Allmänt

Just nu blir det inte många knop gjorda här hemma. Vrede ligger klar men ska inte skickas till redaktören förrän kring 1:a april och fram tills dess har jag inget jag jobbar på. Det blir lite slöskrivet hit och dit, jag har ju fortfarande Liemannens Son som det pillas i, men den har ju sina svackor - och det får den - ska den - ha.
 
För att utveckla sitt skrivande är att läsa ett utmärkt redskap och det är vad jag gör just nu. Har precis avslutat en bok som heter Världsberättelser och som är skriven av Karin Sallander utanför Karlskrona. Karin och jag träffades i somras på kurs för Kimselius, och fast vi inte pratade så mycket då, så har det blivit mer i höst. Vi har setts över fika och gått på föreläsning tillsammans, och nu senast var vi ute på bokmässan ihop. Superdupertrevligt =)
 
Karins bok Världsberättelser är "bara" på 126 sidor, så man läser den ganska snabbt. Den är varvad med korta noveller och dikter eller prosa och det tycker jag mycket om. Har man svårt att sitta stilla med händer och fötter (jag stimmar mycket) så är det perfekt. Vidare, när jag skriver att den "bara" är på 126 sidor, så vill jag påminna er om att kvantitet och kvalitet är olika saker. Den här boken är inte tjock - men den innehåller såååå mycket! Jag är säker på att om t ex jag själv skulle ge mig på att skriva en sådan bok (vilket jag inte kan, jag kan inte hålla mig kort) så hade den blivit många fler sidor - varav det mesta dödmaterial - sånt som går att plocka bort vid redigerning. 
 
Det är med andra ord sprängstoff i den här boken. 
 
Den är välskriven, lätt att läsa och jag begriper inte hur hon burit sig åt att på två sidor (som en del kapitel är) hinna suga in läsaren, få den så intresserad att den glömmer all tid och rum, och sedan avsluta med en snärt i slutet. Det känns som varje kapitel innehåller så mycket mer, kanske för att man direkt hamnar mitt i någonting, och det är ord som beskriver och gestaltar, helt unikt och så jäkla bra på ren svenska. 
 
Boken är utgiven av Visto förlag och jag tycker att ni ska köpa den. Den är om inte annat underbar att ge bort i present med sitt fina omslag och den riktar sig mot alla som tycker om att läsa. När vi var på mässan kom en kvinna fram och bläddrade i den - och utbrast förtjust: "Åh, har du varit i Peru??" Det hade inte Karin. Men hon hade tagit upp ett ämne som kvinnan väl kände igen och hon blev väldigt glad att den nämdes i en bok som den här. Och att den var så väl beskriven att när man läste så var man i Peru och ingenannanstans. 
 
Jag ger den här boken fem stjärnor av fem <3 
 
Ni beställer boken på de vanliga ställena på nätet eller i bokhandeln.