perssonality.blogg.se

Perssonality är en blogg tänkt handla om mina hundar och katter, skrivandet, migrän och mig själv i största allmänhet.

Sjuk hund

Kategori: Allmänt

Vår treåriga tik, dottern i huset, är sjuk för första gången i sitt liv. Det är inte så allvarligt, men det kan bli om man inte är observant och försöker ligga steget före.
 
Det började i förrgår. Hon ville inte ha kvällsmaten (när en jämte inte äter är det fara på färde!!) och jag funderade då på om det var för att jag bråkat med dem i ytterdörren när de försökte dra omkull mig eller om hon faktiskt var på väg att bli sjuk.
 
När jag somnade var allt lugnt.
 
När jag vaknade var också läget lugnt.
 
Förutom att gubben spillt ut en jävla massa kaffe under sitt skrivbord. Kaffe med mjölk i, minsann. Det slog mig inte då att mängden var för stor och att gubben inte har mjölk i kaffet. Jag var helt enkelt för nyvaken. När jag kom ner och skulle gå på toa låg små högar av vattnigt skum lite här och där och jag tänkte bara jaha, här har någon kräkt i natt.
 
Inte förrän senare slog det mig. Antagligen för att det inte luktade något.
 
När jag kom hem på kvällen verkade allt ändå ganska lugnt. Dipsie åt nästan upp hela portionen men hon var inte alls lika glupsk som vanligt. Inte på långa vägar. Hon slukar maten på tio sekunder och den här kvällen tog det över två minuter. Gick och lade mig och vaknade strax före fem av att någon av hundarna sprang runt och pep. Sen hörde man ett jättebrak från ett hundarsle och jag tänkte åhhh NEJ. Sen rasslade tassar nerför trappan och jag hörde ett jätteBLURP och förstod att nu kom spyorna. Det var bara att masa sig upp.
 
Dipsie är alltså rejält dålig i magen. Men ingen annan är sjuk. Bara hon. Vad som utlöst det kan man alltid spekulera i men faktum kvarstår - ingen av de andra djuren har visat symtom. Än. Det kanske kommer i helgen? I varje fall har de senaste dagarna bestått av att skura diarre tunt som vatten. Det har inte luktat speciellt mycket. Idag ringde jag veterinären och fick medicin till henne, en sorts pasta som ska vara bra för magfloran. Den brukar vara bra och ge snabb effekt, fick jag berättat för mig. Och hjälper inte den så blir det in till vettis.
 
Ikväll har lilla Trollet fått dietfoder. Kokt ris och kokt kyckling. Hon petade i sig alla köttbitar och ungefär hälften av riset så man får väl vara nöjd. Hon fick sin medicin - det var det hemskaste hon varit med om, vilka miner den hunden kan göra med ansiktet!! - sedan gick hon runt i huset och kollade efter matrester och viftade på svansen och just nu ligger hon ute hos oss på golvet. Det har hon inte heller gjort på ett par dagar, utan hållit sig i sin bur där hon får vara ifred.
 
Sjuka djur och barn är jobbigt. För alla. Men mest för den drabbade som inte alltid kan göra sig förstådd. Nu ska jag ut och gå sista kisset med dem och själv krypa i säng. Är sjukt trött och vill bara få sova. Jag tror kroppen börjar hamna i det vanliga spåret igen, där jag inte varit sedan det började ljusna tidigt. Att somna lätt och sova gott. Har saknat det så mycket och hoppas att det håller i sig!
 
Må så gott!
 
 

Lägenhet till salu

Kategori: Allmänt

Det låter som vem som helst när man läser det. Men i det här fallet är det mammas och sambons lägenhet som står ute till försäljning. En lägenhet vars båda som bott där nu är döda. Båda gick alldeles för tidigt. 56 och 60 år gamla. Och med nästan på dagen 10 år mellan varje död. Och nästan på dagen 10 år mellan varje begravning. En lägenhet står nu helt tom och flyttstädad och det finns inget kvar.
 
Det känns.
 
Två liv är nu helt bortstädade. Det finns inget kvar. Mammas möbler som fanns sparade har hämtats och är sålda till andra människor. Några kanske tyckte den stora helkroppsspegeln var dyr eftersom spegelbilden var lite dimmig. Det var en väldigt gammal spegel. Kanske den inte ens gick att få såld utan blev slängd på tippen? Men för min mamma var spegeln värt så mycket mer än pengar och hade jag bara haft plats så hade jag tagit hand om den.
 
När går gränsen, när är det dags att släppa taget? Hur mycket minnen ska man spara? Jag har sorterat mammas foton och slängt en faslig massa. På människor jag inte vet vilka dem är. Men som var vänner till mamma. Några av dem säkert väldigt nära och älskade. Och jag har kastat bort dem. Några bilder på hunden också. Sparat ett par fina men de flesta är borta. Det känns sorgligt och vemodigt att kasta bort någons liv.
 
Jag har hittat en länk som gör det möjligt att följa budgivningen på lägenheten. Det är några stycken som verkligen vill ha den. Jag förstår dem. Det är en fin marklägenhet i ett område som jag ville bo i som tonåring. Och en marklägenhet vill jag fortfarande ha den dagen jag inte kan bo kvar i huset. Lägenheten ligger nära till kommunikation och centrum men ändå i ett lugnt grön- och villaområde. När den är såld och nycklen överlämnad finns det inte ett dugg kvar.
 
Vi har städat bort två hela liv.
 
Våra liv går vidare utan dem.
 
Jag har ju klarat tio år utan mamma. Tretton utan syster. Men jag har min pappa kvar! Och systerns pojk. Han är så lik henne att jag brukar tänka att just så hade hon sett ut om hon blivit en pojke. Tio år utan mamma har varit - är - svårt. Det finns så mycket jag vill säga till henne och jag saknar henne så det gör ont fortfarande. Vi var liksom inte klara med varandra. Vi försökte förbereda oss för vad som komma skulle men tre månader var för kort tid. Mycket hann inte sägas. Ända sedan hon gick bort har jag saknat någon att prata med. Jag har min man förstås, men ibland vill man prata med en annan kvinna. Mamma fanns alltid där och om jag trodde jag kommit över hennes bortgång lurade jag mig själv duktigt.
 
Idag har jag åter fått höra att jag är ilsken och gör folk ledsna. Ja, det är möjligt. Men jag är också ledsen. Jag är som jag är. Jag har skapats av mitt eget liv. Utifrån händelser och erfarenheter. Precis som alla andra. Det är möjligt att jag har humör. Mitt liv har inte varit helt lätt. Men å andra sidan - vem fan har ett lätt liv? Jag vet att vi ska vara snälla mot varandra men man bemöter andra som man själv blir bemött. Spegel spegel. Jag är extremt lättstressad och går i spinn för nästan ingenting. Thats who I am. Jag jobbar på det. Folk som lärt känna mig vet. Sen finns det de som inte är intresserade av att lära känna och förstå.
 
Orkar inte.
Gör faktiskt inte det.
 
Det var inte meningen att det här inlägget skulle se ut, bli, så här. Men det är tankarna som kommer. Förlåt. Men det känns så defintivit. Igen. Nu ska jag dricka kaffe och försöka peppa mitt goda humör. Dagen blir vad man gör den till och jag tänker inte sova ikväll när jag känner sorg. Jag ska dricka kaffe och gå ut en sväng med dogsen. Det har slutat regna och solen lurar.
 
Ha en fin kväll. Jag ska försöka skriva något roligare nästa gång.
 
Kramar till alla <3
 
 

Så hur går det med böckerna?

Kategori: Allmänt

Skuggor av ljus är hos förlaget och där händer inte så mycket just nu. Den ligger tryggt och väntar på höstens äventyr. I september är det nog tänkt, om jag minns rätt, att det blir mer jobb på den. Men det känns jättebra! För då kan jag lägga 110 % på uppföljaren som jag kallar Vrede.
 
Vrede är inte ett namn jag ska behålla. Jag ska döpa om den. Men fram tills jag kommer på något bättre så kallar jag den så. Och den har varit klurig att komma igång med.
 
Jag började på uppföljaren för ett år sedan. Redan då hade jag alltså en plan på vad den skulle handla om. Men det här med att ha en sak i huvudet och få ner det i datorn är inte alltid en lätt väg. Inte för mig, i varje fall. Dem som känner mig vet vad jag menar. Jag får tusen ideér på en och samma scen och så ska alla prövas. Det skrivs och funderas och allting vänds på åt alla håll. Så i slutänden har jag kanske tvåtusen ideér på samma scen och då kör jag till slut fast för jag inte kan bestämma mig. Jag kallar det att få spinn.
 
Jag har haft många spinn i Vrede eftersom tanken med boken ska bli på ett visst sätt. Jag har en stark tanke med den. Sedan fick jag ett mail från Grim Förlag och Skuggor var åter i mitt fokus några månader till. Så i tidigt i våras kom jag igång med Vrede igen och då fick jag först uppdatera mig och köra på. Och körde fast. Igen och igen. På samma jävla ställe. Då tänker jag att det är något fel i mina tankar. Jag kan inte göra som jag tänkt utan måste hitta var det går snett.
 
Det krävdes en radering på ungefär femtio sidor för att hamna rätt. Jag fick klippa av en rejäl svans och kasta om några scener och då började det dra direkt. Nu är det nästan förenat med livsfara att öppna dokumentet när jag inte har gott om tid för jag fastnar direkt och sen körs det bara på. Det glider väldigt lätt och när jag dagen efter tittar på vad jag skrev dagen före (gör alltid det) upptäcker jag massor av små slarvfel jag normalt är skitnoga med att ha rätt från början. Ord, tecken och sånt har blivit fel eller finns inte alls, några ord är förkortningar och ja, man märker att jag har haft väldigt bråttom att hinna fram. Jag har också släppt alla spärrar med att försöka hålla reda på de och dem, skillnaden mellan emot och mot osv. Jag hinner liksom inte med det. Det får tänkas på senare.
 
Det jag kan säga om Vrede är att den gör ont. Och det SKA den göra. Jag har stora förhoppningar på att min lektör ska påpeka saker som gör att den verkligen gör så ont som jag vill att den ska göra. Vi har så mycket i det här manuset och med Skuggor i bakkärran... Om man läst båda. Jag ryser vid blotta tanken. Men hur smärtsam storyn än är bitvis så är den också väldigt vacker och hoppfull. Och det är svårt för mig att få in i huvudet att mitt tänka slut på den är boken inte kommer att fungera för då försvinner en del av effekten. Själva slutscenen måste ändras lite men det känns inte som ett problem just nu. För jag hinner inte fokusera på det, jag måste få ner allt annat först. Och det är en underbar känsla att ha ett sådant driv inombords. Att veta inom sig hur allt ska vara och man liksom bara kör på. 
 
Jag är så oerhört lycklig och tacksam att ha nått dit jag är idag. Skrivfronten är helt perfekt. Jag har återfunnit det flyt jag strävar efter. Jag önskar er en fin dag och till alla er som själva skriver - gott flow idag!