perssonality.blogg.se

Perssonality är en blogg tänkt handla om mina hundar och katter, skrivandet, migrän och mig själv i största allmänhet.

Dagjävel...!

Kategori: Allmänt

Idag var en sån där dag ni vet. En man helst önskar slippa. Men de ska genomlidas och när det är över är det väldigt skönt. Ändå hoppas jag att min ÄR slut när jag blundar i min säng om en stund. För en dag till som denna vill jag faktiskt inte ha.
 
Det började med att jag vaknade i morse och gick på toaletten. Hittade inte mina kläder. Till slut hittade jag dem - på mikrovågsugnen. Ja, där lägger man väl alltid sina kläder? Eller? Hur i hela fridens namn tänkte jag igår när jag tog av mig dem? Eller är det någon här i huset som vill skoja med mig?
 
Gick ut med hundarna. Gav dem frukost. Skulle sätta på kaffe. Inga bönor hemma. Nähä. Det sedvanliga och obligatoriska kaffet uteblir alltså. Men jag har en Loka Päron kvar, jag kan ta den. Vad ska vi ha för gott att äta då? Glad öppnar jag kylen. Helst glömsk att jag inte handlat i veckan eftersom maken haft kortet. Det ekar tomt i kylen men jag lyckas ändå gräva fram en jävla ostskalk. Bröd då. Ja, jippi. flera dagar gammalt bröd. Det får bli en knäckmacka istället.
 
Äter.
 
Fyra hundar ser exakt varenda tugga jag tar. Jag låter dem stirra. Jag tiggde inte av deras mat. Jag delar inte med mig av min. Sista tuggan tillfaller kattan istället. Hon slickar av osten och smöret och ser ganska nöjd ut. För ni vet väl att katterna är våra överordnade? Katten är den i huset som bestämmer. Katten styr och hunden skäller. Eller något sånt.
 
Väcker maken som ska iväg under förmiddagen. Städar undan. Eldar upp i kakelugnen och sätter mig för att börja skriva. Är exakt där jag körde fast förra året och tro på fan att jag inte kommer loss trots ändringarna jag gjort. Fan! Sitter och pillar och trixar och bäst som det är hör jag en för mig helt ny pipsignal.
 
Letar och hittar att pipet kommer ifrån torktumlaren. Kollar filter. Det ser okej ut. Kollar vattenbehållaren. Ser också helt okej ut. Då återstår bara det stora fasta filtret och minsann minsann, där är det fullt. Vad roligt. Vad tusan ska jag rengöra det med? Jag vet inte hur fan man kopplar in högtrycksluften i uthuset. Jag vet inte ens vilka grejer det ska vara.
 
Klockan närmar sig elva. Jag tar bilen till byn och handlar. Det går bra. Jag kommer hem och packar upp. Nu är det hög tid att göra middag. Gubben ska till hägnet i eftermiddag så jag vill ge honom något gott och stadigt. Skalar en gryta potatis och lägger en köttkorv i en gryta. Kokt potatis och pepparrotssås och såna där gröna bönor ska det bli. Det gillar han! Till mig blir det ris och jättebiff. Det tycker jag är gott!
 
Jag väntar och väntar och väntar. Två plattor funkar som de ska men de andra två verkar döda. Vad fan, har en proppjävel gått också? Ut i hallen och kollar säkringarna. Nähä. Inte där. Då är det ute. Ut och river upp skåpet med proppar. Tittar och tittar men kan inte se. Men det är en av de grå. In igen och ska ta fram proppar. Då hittar jag bara en grå och fyra röda. Ut och byter den grå. Funkar ändå inte. Ändrar och skyfflar runt alla propparna så till slut minns jag inte vilken jag bytt och inte.
 
Det piper på mobilen att bönorna kokt färdigt.
 
Tar hand om dem och ut till propparna igen.
 
Det piper på mobilen att riset är klart.
 
Tar han dom det brända riset och går ut till propparna igen. Är nu märkbart irriterad och ringer maken för råd. Byta alla i nedre raden till röda, säger han. Det är ingen fara. Röd är lägre än grå. Så jag byter alla grå i nedre raden men det funkar ändå inte.
 
Telefonen piper. Mess från dottern. Kan du hämta mig? Nej, jag kan inte hämta dig nu. Du får vänta en timme.
 
In och fixa maten på två plattor. Maken kommer hem. Jag skickas att köpa mer proppar. Och senap. Det vill nog maken ha till sin middag och det glömde jag köpa i förmiddags. Kommer på att jag glömde krydda såsen. Fan också!
 
Kommer hem. Maken har redan ätit. Han byter proppar och säger att jag kan tvätta filtret rent i duschen. Det är inte värre än så, bara det får torka ordentligt. Jag gör som han säger och det blir stopp i avloppet. Så blir det att kreta med den skiten också. 
 
Hundarna säger ifrån att det är dags att gå ut och jag går ut i för tunn tröja. Det såg varmt ut och jag trodde den skulle räcka. In igen och sätter mig till bords. Det kommer en humla brummande. Pelle vill ha den. Det gäller att skynda sig och vara den som fångar först.
 
Får ut humlan och börjar skriva.
 
Det kommer en humla till.
 
Får ut humlan och skriver vidare.
 
Det kommer en humla till.
 
Får ut humlan och fortsätter att skriva men börjar tappa tråden.
 
Det kommer en hummeljävel till och nu skiter jag i att försöka skriva mer. Istället skickar jag iväg ett kort meddelande till polisen och tänker att jag ska ut och gå istället.
 
Kommer inte så långt förrän Alex (ena katten) gör mig sällskap. Han springer runt fötterna på mig och jamar och ger sig inte förrän jag tar upp honom i famnen. Men jag kan inte gå en halvmil med honom i famnen, så jag vänder och går hem igen. Släpper av honom hemma och fortsätter att gå - åt det andra hållet. Är tung och trött i hela kroppen och har ingen lust att gå. Men jag har ingen lust att gå hem och sätta mig heller, så jag går på. Stannar och myser med travarna på vägen, ringer maken och säger att han ska plocka upp mig på vägen hem. Och det gör han.
 
Nu är det kväll och jag är hemma. Är fortfarande tung och stel i kroppen, fryser och har lite ont i nacken. Men det löser sig säkert. Nu ska jag ut med hundarna och ge dem mat och sen får jag äntligen lägga mig och sova. Maken sover redan. Så jävla värdelöst.
 
Imon är en ny dag. Då hoppas jag att allt löser sig till det bästa. I mon har jag bestämt mig för att gå vidare i Vrede oavsett. Kvarstår problemet hoppar jag över det kapitlet till senare.
 
God natt och sov så gott kära läsare!
 
   
 
 
 
 
Kommentera inlägget här: