Polisen när den är som bäst!
Kategori: Allmänt
Var på studiebesök med dottern igår. Vi var i Karlshamn. Jag fick se i princip allt jag ville. Allt jag bad om. Sen att dottern ville se mer av krimsidan det får stå för henne. Dit har jag inte kommit än. Visst hade det varit spännande, men jag ser "vardagspolisen" som mitt, deras arbete är minst lika imponerande!
Vi kom dit i god tid bara för att ha glömt en liten detalj - nämligen att det är en väldigt liten parkeringsplats utanför och där var det fullt. Vi letade oss fram och hamnade till slut på en parkering en bit därifrån och plötsligt var vi inte ute i så god tid mer utan fick ligga i rätt bra för att hinna i tid.
Prick klockan två blev vi hämtade. Jag hade varit så pass ful att jag tagit reda på hur han såg ut så jag kände igen honom när han kom. Det var skönt! Några i vänthallen höjde på ögonen när vi skakade hand med glada miner och gick rätt in i polishuset. Upp för några breda trappor och in genom en dörr.
Vi gick längs några korridorer och slog oss ner på polisens rum. Där pratade vi lite, presenterade oss lite närmare, och jag fick reda på att den vi var hos var kommunpolis och varit polis i sexton år. Jag frågade om han läst något i mitt manus jag skickat och han medgav att han inte haft mycket tid. Bra, sa jag. Då vet jag hur jag ska formulera mina frågor till dig.
Rundvandringen kom först. Vi fick se arrestintaget och hur de sorterades när de kom in. För ja, det sorteras i arresten. Är du full hamnar du en cell. Är du där av en annan orsak har du chansen att hamna i en annan lite trevligare plats - läs - du får en säng att ligga i och inte bara en plastad madrass på golvet. Har du blodsmittor hamnar du i en tredje sektion och det märks ut vilken smitta du har.
Det fanns ett matrum för dessa också med ett värmeskåp. Men man kunde också äta inne i sin cell om man föredrog det. Det finns tillgång till både toalett och dusch och en rastgård. Det var mer en betongbunker med ett stort fönster ut. Jag var gick aldrig in i rastgården. Det fanns inga speciella tider som man gick dit utan det var när man ville röka, ha lite luft, osv.
I arresten satt inplastade dokument på flera olika språk uppsatta på en vägg. Det var dokument med vilka rättigheter man har när man är i den position som man är. Hur länge man får sitta inlåst osv. Vi gick vidare till bevissamlaren, alkotestaren, intoxylizern, eller hur det nu stavas. Man blåser två gånger och medelvärdet av ditt intag läses av från luften i dina lungor.
Det fanns ett ställe också för första hjälpen och omplåstring. Där hade någon också lagt en sån där man tittar i öronen på folk med. Polisen skrattade och sa att den hade han aldrig sett förut, det var väl någon som hittat ett nytt museiföremål. Jag frågade lite om kommunikationscentralen. Jag vet ju att den inte finns länge men hur funkar det? Vi gick vidare in på hans rum igen och han slog upp datorn och visade precis hur det såg ut. Hur man såg antal bilar i omlopp och var de fanns. Jag räknade inte hur många som var ute, men det var väl en tio stycken och alla utom en hade pågående jobb.
Jag tog upp mina frågor. Läste upp och formulerade om som jag behövde ha dem. Och fick väl svar på det mesta. Det var någon fråga han inte kunde svara på för det var inte hans område utan Trygghetsrådet. Men jag fick klart för mig att vissa saker måste jag ändra i manuset och vissa saker är helt rätt. Och sen tog jag mod till mig och frågade en sak jag grubblat på länge angående uppföljaren. Polisen log brett och levererade ett klockrent svar på frågan, svaret fanns ju där, alldeles framför näsan på mig!
- Se dig omkring och läs nyheterna, sa han. Vad är det som händer just nu? Använd dig av det så löser du det!
Jag blev väldigt paff och glad, nu slipper jag grubbla mer på det! Exakt vad det gäller kan jag inte tala om just nu, då spoilar jag den tänka framtiden!
Vi pratade lite till, innan vi ansåg oss klara. För som han sa, har jag inte mer frågor att ställa så sätter vi punkt för den här gången så är jag välkommen åter istället när jag har fler. På vägen ut tog Elin ett foto på oss som jag sedan skickade till min kontakt i Stockholm som en hälsning från oss.
Eftersom jag lovat att inte lägga ut några foton på sociala medier - det är ju säkert ingen fara om jag gör det men har man gett löfte så har man - så publiceras inga bilder därifrån.
