perssonality.blogg.se

Perssonality är en blogg tänkt handla om mina hundar och katter, skrivandet, migrän och mig själv i största allmänhet.

Allt är bra =)

Kategori: Allmänt

Allt är bra. Omständigheterna till trots. Det började ju med att Arn avled här hemma och sedan dess har jag ringt veterinärstationen varje fredag eftermiddag för att höra om hans urna kommit. Det har den inte. Idag fick jag inte tag i veterinären - de sa i telefonsvararen att telefonen var avstängd på grund av mycket att göra eller akuta fall - så jag körde dit istället på vinst och förlust.
 
Arn har inte kommit fast det är fyra veckor på måndag. Hon berättade att det varit problem med förbränningsugnen och därför låg de efter. Men Arn tros vara klar nästa fredag. Jag blev glad över upplysningen. Jaha, ja, det är ju en bra förklaring. Jag var ju rädd att han kommit bort. Men problem med ugnar kan man ju såklart få, vi kan ju få stänga ner maskiner på jobbet ibland (och hjälpa andra lab) på grund av harverier. Så bra att veta! =D Jag hade ju annars gissat att de måste ha en viss kvot djur för att starta ugnarna för jag vet att när jag praoade på begravningsbyrån så tändes inte deras ugnar varje dag heller. Jag tror det var en dag i veckan de brände. 
 
Annars är det bra här hemma. Arn fattas oss och det märks i kattflocken. Katterna lägger sig på hans gamla ställen - men det är en sammanhållning som inte varit förut. Ta t ex gubbens skrivbordsstol som exempel. Den var Arns. Lilleman var den enda som fick ligga där tillsammans med honom och om någon annan katt låg där så fick de så vackert flytta på sig när Arn kom. Det var aldrig bråk - det var bara så att platsen var hans. Sedan Arn försvann ligger väldigt ställan Lilleman där. Nu är det istället Maxit som ligger där - och hon har aldrig varit intresserad av den platsen innan. Det känns fint. Jättefint, hon väljer att lägga sig hos oss på ett annat sätt. Ändå var Arn aldrig elak emot henne. Han var världens snällaste katt.   
 
Lådan i köket är ett annat exempel. Arn låg oftast där. Och efter honom Rosa eller Saga - den som hann dit först. Sedan tog jag bort lådan för att slippa se den, men ångrade mig sedan, och ställde fram en ny låda. Den ligger alla katterna i. Inte tillsammans, men alla tycker om att ligga i den och de samsas fint. Det känns också fint, att den inte är tom längre. Vad som helst är ju bättre än en tom plats. Och katterna är så försiktiga när de lägger sig där, som om de vet att det är Arns gamla plats och känner sig hedrade att få lägga sig där. Eller nåt. Jag vet inte.
 
Det känns också konstigt att redan ha accpeterat att han är borta. Jag har slutat leta efter honom på stenmuren och vänta på att han ska ropa på att få följa med oss på rundan. I början fanns han överallt, men nu är han borta. Jag sörjer honom fortfarande men det känns lite bättre. Tiden gör gott. Men jag tror att det trots allt var enklare den här gången eftersom han dog i min famn och jag tog rejält farväl av honom hemma innan jag lämnade iväg honom. Sedan grät jag mig praktiskt taget genom hela semesterveckan.
 
Med dessa ord ska jag inte älta mer om ämnet. Jag kommer att lägga ut urnan när den kommer men sedan får det räcka. Att detta inlägget blev till är bara för att ha det nerskrivet som en dagboksanteckning. Nu ska jag återgå till mitt skrivande. Det går bra just nu och jag har så mycket i huvudet som jag tänkt skriva den här helgen, så ska jag hinna får jag sätta lite fart!
 
Kramar till alla =) <3
 
 
Kommentera inlägget här: