perssonality.blogg.se

Perssonality är en blogg tänkt handla om mina hundar och katter, skrivandet, migrän och mig själv i största allmänhet.

Vad jag innerst inne ville göra... =D

Kategori: Allmänt

Jag var på jobbet idag. Det ringde på dörren och jag gick för att öppna. Vi har en lucka i väggen på Klinisk Kemi som det krävs ett kort till för att öppna, och när man har öppnat finns där en hylla som man lämnar avdelningens prover på i ett ställ. Det är nämligen inte alla avdelningar som har tillgång till rörpost och vissa prover får inte heller användas i det systemet. Om  det ringer på dörren och inte på luckan är det någon som vill något eller inte har access till luckan.
 
Det stod en kvinna där med ett prov och remiss i handen.
"Jaha?" frågade jag.
"Jag är ny och skulle lämna dessa på Kemlab", sa hon. "Är det här?"
"Ja, det är här."
Jag tittar ner på provet och remissen hon har i handen. Är beredd att ta emot det, men vill inte rycka det ur händerna på henne.
"Det är ett CRP", säger hon. "Och det är akutmärkt."
Jag tar remissen. Akutmärkningen sitter kvar på remissen. Jag lossar det och klistrar på röret. Ska precis säga att då tar jag det och sedan gå in med det, precis som jag brukar om det inte är något mer speciellt, då...
"Jobbar du här?" frågar hon.
Den lilla saten på axeln gör sig påmind. Jag får sån jävla lust att bara... Hitta på ofog. Busa. Skrämmas, om ni så vill. Så jag ville verkligen - VERKLIGEN - säga:
 
- Nej. Jag har gått fel men jag tar dem ändå, tack så mycket, och sedan skynda mig in och dra igen dörren.
 
Men så får man ju inte göra. Så istället ler jag vänligt och nickar.
- Ja, jag jobbar på provmottagningen så du har kommit helt rätt. Nu har jag akutmärkt det och allt ser bra ut, svarar jag och hon ler tillbaka och ser nöjd ut.
 
Man får inte skrämma nya.
Men så roligt det hade varit att få göra det åtminstone EN gång.
 
Ha en fin kväll =D
 
 
 
 
Kommentera inlägget här: