perssonality.blogg.se

Perssonality är en blogg tänkt handla om familjens djur och mig själv. Skrivandet är också en stor del av mig. Välkomna!

Mitt tal på valborg

Kategori: Allmänt

Jag har aldrig hållit tal i hela mitt liv förrän igår, den 30/4. Jag fick frågan om jag ville i slutet av mars, början av april, så det gav mig gott om tid att skriva ett. Det som kom föll ner helt oförberett vid köksbordet en kväll och allt jag behövade göra var att skriva ner och se över det. Inga större förändringar behövdes eftersom jag faktiskt var väldigt nöjd med innehållet redan då.
 
Tränat har jag gjort när jag varit ensam hemma. Och det har gått bra. Men ju närmare Valborg dess mer stakningar. Antagligen för att jag faktiskt ängslades och var ganska nervös inför vad som komma skulle. När jag fick frågan tänkte jag mest att det var en ära att bli tillfrågad och att det skulle bli kul rentav men när tiden gick och verkligheten kom ikapp - att jag skulle stå framför en massa främmanade och tala - huuuu!
 
Jag har hållit föredrag ett par gånger. Några gånger inom en förening för en herrans  massa år sedan, sedan i skolan när jag läste  upp ämnen på komvux (jag tänkte att jag skulle läsa till sjuksköterska men fick ju fast jobb istället så satsade på det). Jag vet vidden av att vara väl förberedd och tycka om det man ska prata om. Fast igår kände jag mig inte alls väl förberedd. Och mycket folk kom det. Lokalen var fullsatt. Om man jämför med... ja, jag vet inte, men egentligen var det väl inte så himla mycket folk. Men för mig som aldrig hållit tal förut så var det många. Så det var ju perfekt. Lagom, helt enkelt.
 
Vår granne Linda gjorde mig troget sällskap ihop med Amanda, och ytterligare litet senare kom Inga-Lill, en av mina fina kollegor. Tänk att hon kom bara för att stötta och lyssna på mig? När jag hälsade våren välkommen och talade om vardagsstress och ständig tillgänglighet och den snabba vägen till harmoniskt liv med lyckan gnistrande i kanten?
 
Innan jag publicerar talet här så ska jag nämna artisten Albin Johansson. Han är från Karlshamn och spelar trubadurer. En enastående duktig kille som jag vill ni ska tänka på om ni vill ha sång eller underhållning till bröllop, begravningar, fester eller vad som helst. Mycket mycket duktig! Spelar allt, är rolig och mycket glad och trevlig =)
 
Här kommer talet.:
 
------------------------
 

Hej!

Åsa Persson heter jag och är nog mest i känd som Gris-Åsa här i byn efter alla år som Lars Svenssons svinskötare, eller som Kattkvinnan då jag ofta är ute och går med hundarna och har ett dussin katter med mig som följeslagare.

Jag flyttade till byn våren -99. Silpinge har alltid varit ett av mina smultronställen. Nära till allt och samtidigt lagom långt borta.

Jag tänkte prata lite om våren och vardagsstressen som omger oss och vidden av att ha en hobby, en verklighetsflykt, ett ställe där vi finner rekreation och där vi kan vara oss själv för en stund – utan något Norrlandsguld.

Min egen hobby är mitt skrivande. Har nyligen gett ut en bok – Skuggor av ljus – som har varit rena terapin för mig att göra och som recenserats som ”deckare som utmanar Läckberg” av Kim M Kimselius.

När jag skriver umgås jag med mina bästa vänner. Vi skrattar tillsammans, gråter tillsammans och hatar tillsammans. Så länge jag får skriva mår jag bra. Nu när boken är utgiven är lite si och så med skrivandet, har inte riktigt kommit igång med det nya än, och det märks för jag är mer lättirriterad och stressad än jag brukar.

Jag undrar varför vi egentligen är så stressade idag. Varför har vi så bråttom jämt? Varje dag när jag kör till jobbet, jag pendlar till och från Karlskrona, blir jag omkörd av flera bilar som bara ska fram och om till varje pris. Varför inte ta två minuter extra på sig och slappna av istället? Köra lugnare och bli gladare? Hjälpa varandra i trafiken, visa hänsyn och respekt. 

Vi borde gå mer i skogen. I tystnaden. Lyssna på vindens sus, duggregnet och fågelsång. Eller låta solen värma oss en stund, om vi så vill. Låta våra tankar få ta en paus från allt. Bara vara en stund, avstängda ifrån alla måsten. Minns ni förr, när vi inte hade några mobiler?  Mobiler i all ära men vi måste inte alltid finnas till hands för alla.

Våren bör komma långsamt så vi hinner njuta av den. Ljuset och värmens försiktiga antågande, utan att chocka vare sig oss eller moder natur. Ta till vara på första fjärilen. Komma ihåg dagen för första fågelkvittret. Njuta av första dagen utan vantar mössa och halsduk.

Det behöver inte vara mer komplicerat än så för en stunds kortvarig lycka varje dag. Och många bäckar små blir snart en mer harmonisk vardag.

Idag tänder vi eldar och firar Valborgsmässoafton. Våren är i sitt esse. Snart, i morgon, är det 1:a maj och då är naturen som vackrast i sin gyllengröna prakt.

Så njut.

Ta vara på livet.

Gör mer av det ni tycker är kul.

Idag och i morgon.

Tack!

------------------------

 

 
Med detta önska rjag er alla en skön 1:a maj <3

 

 

Kommentera inlägget här: