perssonality.blogg.se

Perssonality är en blogg tänkt handla om mina hundar och katter, skrivandet, migrän och mig själv i största allmänhet.

Striden om bananerna

Kategori: Allmänt

Jag hade varit inne på Ica Maxi och handlat, var på väg ut. Nöjd som tusan var jag eftersom jag för en gångs skull kommit ihåg allt. Och det visste jag eftersom jag följt inköpslistan den här gången. Går ut och tar sikte på bilen en bit bort, då en kille ställer sig framför min kundvagn. 
 
- Har du mobil, frågar han. 
 
Till att döma sättet han ställer sig på framför det svarta tältet precis vid ingången och de matchande kläderna, antar jag att han är en sådan där tältförsäljare. Det står något på tältet, minns inte exakt vad, men humla eller något sånt. 
 
- Ja, svarar jag och tittar efter min bil. 
- Vad har du för abonnemang på den?
 
Nu vet jag vad han säljer. Vad bra. Han är en sådan där försäljare som luras. I varje fall är det min personliga erfarenhet att vad han än tänker göra med min telefon ser jag ut som en vinnare med fina erbjudanden i form av surfplattor eller högtalare eller mer surf eller billigare samtal - men när räkningen som inte skulle komma - kommer - inser man vem som vann det här. 
 
- Telenor.Och jag är nöjd med dem (ett nej i min värld).
- Hur länge har du haft det?
- Jag har alltid haft det. 
 
Och det har jag, för det var från början det enda som funkade hemma hos oss och eftersom vi är nöjda får det hänga kvar. Varför byta ut något som är bra?
 
- Alltid? När de hette Vodafone också? Eller ännu längre tillbaka, sedan de hette Europolitan? Har du haft det enda sedan stenåldern? Han skrattar och tycker tydligen att han är jättekul.
 
- Sen början av 2000-talet i varje fall. Jag är inte inte intresserad av att byta ut det. Jag ska åka hem nu.
- Men häng med mig så ska vi se vad det finns för bra erbjudanden till dig.
- Det behövs inte för jag har redan kolla upp mitt abonnemang (i mina ögon är detta ett till nej och det är dessutom sant för jag köpte en ny telefon för 1-2 månader sedan).
 
Han lutar sig över mina kassar och tittar vad jag har i dem. Ser mina bananer som ligger överst. Så kommer det. 
- Vet du vad. Idag har vi riktigt bra erbjudanden som bara gäller dem som köpt bananer. Kom så går vi bort och tittar!
 
Vi går in i tältet. Han före och jag efter. Att jag följer med beror på två orsaker. Det ena är att jag känner mig dragen in, det andra är viljan att jävlas med honom. Jag vet inte hur men det kommer. I am working on it. Spela jävligt dum brukar funka. Så dum att han ger upp. Det är dessutom kul.
 
- Vad har du för mobilnummer, frågar han bakom disken.
- Det vet jag inte. 
- Har du mobilen med dig?
- Ja. 
- Får jag den så kan jag titta själv.
 
Han babblar något om att han ska skicka ett sms till mitt nummer och sen kunna se vad som gäller för min telefon på något sätt. Jag lyssnar inte för jag har ju bestämt mig för att inte samarbeta.
 
- Nej. Jag känner snabbt efter så jag verkligen har telefen i fickan och det har jag.
 
Där någonstans får jag plötsligt nog av cirkusen. Jag är hungrig och har lite ont i huvudet. Dessutom har jag gråtit en skvätt på vägen hem från jobbet och är inte i jättebra form när jag känner efter. Och som en blixt från klar himmel kommer det... Jag tittar ner i kassen, ser mina bananer som ligger där. Tillfället är perfekt och går liksom inte att hejda. Jag rycker åt mig dem och lägger dem på disken framför honom. 
 
- Här har du mina jävla bananer! Så gäller inte dagens erbjudande mig. Varsågod! 
 
Jag tvärvänder vagnen och går. Kvar står försäljaren och stirrar med hakan nere vid knäna.
 
- Men... Men snälla, jag vill väl inte ha dina bananer, ropar han. Förlåt!
- Det skulle du tänkt på innan, ropar jag i hans ursäkt och marscherar runt hörnet. Nu är jag från ingenstans så arg att om han ställt sig i vägen för mig hade jag utan tvekan kört på honom och skrikit åt honom att flytta på sig. Jag darrar i hela kroppen och tänker att jag borde verkligen ta mig något att äta innan jag kommer hem. Men bananerna har jag ju precis gett bort. Fast det gör inget. Han kan ha dem, jag köper nya imon. INGET kan få mig att hämta bananerna och kommer han med dem ska jag kasta dem på honom. 
 
Man han försöker inte stoppa mig. Han står kvar bakom disken. Det ser ut som han pratar i telefon. Resten av kvällen går åt att fundera på vad som sedan hände med dem. Åt han upp dem? Slängde han dem? Gav dem till tiggerskan en bit bort? Who knowes?
 
 
 
 
 
 
Kommentera inlägget här: