Författartankar.
Kategori: Allmänt
Vrede är klar och hos lektören en sista vända. Mest för att kolla upp ändringarna jag har gjort. Jag är i grund och botten en osäker typ av människa, mycket ängslan, mycket ångest, mycket lätt för att tvivla på min egen förmåga, så ja, en extra kontroll ville jag ha. Men beskedet jag har fått är att det är så bra det kan bli, jag får inte gå in och göra mer i texten. Det är ett mycket gott betyg =)
Så vad ska jag göra nu då? Vad sjutton ska jag skriva på nu? Panik panik panik. Måste skriva på något och det måste roa mig. Jag hade tänkt mig ett relativt skrivfritt år men redan nu står det klart att jag inte kan hålla det. Här är lite av de grundläggande tankarna som far runt som småjävlar i huvudet =)
Jag vill fortsätta med Liemannens son. Manuset om polacken, hästarna, förbjuden kärlek och ganska mycket våld. Men jag kan fan inte bestämma mig för vilken roll kvinnan ska ha i den. Och chefen - ena sekunden är han en av de goda och i nästa en av de onda. Och så tänker jag - vad är tråden i den här? Våldet? Förbjuden kärlek? Hästarna? Jag har ingen aning om hur man skriver spänning - den typen som får en läsare att fastna - när man skriver om hästar. Jag kan hästar, inga problem, men äh. Ni fattar. Så där står jag och stampar sedan flera veckor.
Jag funderar också på att skriva en trea om Ebba och Kåre. Men vad finns det mer att berätta? Ja, jo, massor såklart. Om man drar i trådarna som finns i Vrede så visst tusan finns det att skriva om. Storyn ligger i handen - men sen lärde jag mig att det är svårt att skriva en uppföljare till en som inte är klar. Inte klar - Vrede är ju klar. Ja, men, det kan hända att förlaget vill göra ändringar och då blir det svårt. Ändringar ska följa varandra och sådär. Men jag får se. Jag får se. Det kan ju vara att jag känner så just nu eftersom jag är tom inombords. Det är ett jäkla ös i slutet. Min poliskontakt använde ordet cresendo. Det låter väl fint? =)
Nu ska jag gå ut med hundarna. Det var halv snöstorm i natt och några timmar in på morgonen. Hundarna älskar det, så klart. Jag är mest gnällig eftersom jag upptäckte att mina skor läcker. Och nu har vi typ 5 cm blötsnö ute. Men men, jag får väl skylla mig själv som inte köpte ett par mer användbara kängor. Jag får väl göra det. När lönen kommer. Så kan det sluta snöa sen ;-)
Kramar på er alla <3 Bifogar en bild på en polisbil. En av hundratals inspirationsbilder. Jag vet inte vad det är med den här bilden, egenligen. Men jag älskar den. Den kickar igång någonting djupt inne. Den håller min passion levande.
Må så gott,
Kram!!
