Novell av Birgitta Boo i Dolt under ytan
Kategori: Allmänt
Idag har jag fått en efterlängtad bok som heter "Dolt under ytan" och som ges ut via Ariton förlag.
Jag har längtat efter den av två stora anledningar. Ett - den handlar om oerhört viktiga saker i livet. Folk bär på svårigheter vi ofta tror oss veta mycket om - men när vi ställs inför dem visar det sig att vi inte vet hälften av det vi tror oss veta.
Det förstod jag när min dotters diagnos uppdagades för ett par år sedan - och åter igen när jag läser fina Birgitta Boo s novell om hur det är att ha mist synen.
När jag ser på film händer det att jag gråter. Oftast är det då rörande vackra scener det handlar om. Hjärtat blir för varmt och när det kokar över gråter jag en skvätt. Har jag någonsin gråtit över vad jag läst mig till?
Nej.
Eller jo. Nu ljög jag. Det har jag. Idag. Idag har jag gjort det. Tårarna steg i ögonen när jag läste om Birgittas ögonsjukdom som ryckte synen ifrån henne för ett par år sedan. Och jo, jag har ju läst någonstans hur man ska bete sig när man möter en synskadad. Men när jag läser hennes text förstår jag att jag läst men inte förstått.
Hon tar upp konkreta träffande exempel och flera av dem skulle hon kunnat ta ifrån mig. Jag skulle mycket väl kunna vara en av dem som glömmer presentera mig på riktigt sätt - fast jag vet hur jag ska. Jag skulle mycket väl kunna vara en av dem som ser henne ute med den vita käppen och vet vad den innebär- men inte tänka på att plinga när jag susar förbi henne med min cykel. För är det något jag har tänkt på så är det när jag är ute och går och en moppe bränner förbi i 180 - fan, vad otäcka de är. Och tänk då att bara höra dem - men inte kunna se var de är? Var de kommer ifrån? Bara känna vinddraget - alldeles för nära?
Ni hör själva. Jag har läst en text som berör mig oerhört djupt. Och då har jag bara läst EN novell eftersom faktor två av min längtan efter boken är att jag träffat Birgitta personligen en gång. En helt fantastisk människa som jag hyser stor respekt för och väldigt gärna träffar igen. Hon är en kvinna som har så mycket att lära mig - OSS - om livet. Och då menar jag inte bara om hur det är att vara blind. Läs hennes novell så förstår ni.
Jag ska läsa resten av boken - jag ska läsa ALLA noveller i den. Jag brukar säga att det här är årets bästa bok, årets viktigare, osv. Men hör ni - den här gången är det allvar. Den här gången stämmer det. "Dolt under ytan" - LÄS BOKEN!! Jag lovar - livet blir inte sig likt igen - det är en bok som gör skillnad 
<3
Tack Birgitta för bland det bästa jag läst. Bland det bästa - din make skriver ju också. Vilket par ni är <3 så fina, så viktiga, så - BÄST <3
