Att skriva på framåt!
Kategori: Allmänt
När man har redigerat mycket tycker jag det är svårt att skriva på framåt. Bilda en ny story, helt från ingenting. Första utkastet blir ju aldrig perfekt. Man vet det, och det man redigerat igen och igen, och även gjort det tillsammans med någon för att dra fram det absolut bästa man tror storyn har att ge, så är det vad man vill få fram - på en gång - med det nya.
I alla fall är det så jag känner.
Jag känner mig ofta nedstämd och värdelös. Det här blir ju inget bra. Skit är vad det är!
Det är så lätt att glömma vilket helsicke man hade att köra ner den där storyn man nu redigerat till sitt allra bästa. Nu för tiden skriver jag inte lika mycket som jag gjorde förut, då tog jag varenda minut till vara. Nu är det så mycket annat. Det är lätt att säga att det är ett annat arbetsklimat och att jag är hjärntrött när jag kommer hem från jobbet (för så är det) men det är också disciplin det handlar om. Och rastlösheten, jag har inte ro i kroppen. Biter på naglarna mer än någonsin förut.
Men jag är övertygad om, och det här är viktigt, att när man väl sätter sig och öppnar manus, sugs man in och fastnar i flera timmar. Lätt! Och den känslan gör att jag är övertygad om att jag är på rätt väg. För tycker inte jag det är spännande och roligt sätter det sig i texten och läsaren kommer att dissa boken. Så är det! Och medveten om detta blir det inte heller inte av att jag tar mig fem minuter här och där som jag gjorde innan. Då skapade jag kapitel för kapitel, nu har jag ett jätteprojekt framför mig med ett helt manus.
21 är det överlägset största jag gjort i hela mitt liv. Skuggor av ljus var det också, men det är typ tio år sedan jag gjorde den och mycket har utvecklats sedan dess. Jag älskar fortfarande Ebba och Kåre, men de har på något sätt kommit i ett pausläge. Jag har en jättebra story för dem men precis som Skuggor bröt sig före 21 tidigare, gör 21 likadant tillbaka nu.
Ja, nu rinner detta i väg åt alla håll känner jag. Lätt när man dricker kaffe och värmer upp dagen. Tankarna flyter på, det gäller att få ner dem i rännan så de går dit man vill. Jag hade ju ett syfte med den här texten. Att det första utkastet bara ska skapas och inte analyseras, var meddelandet. Det är helt sant. Fast det är svårt, jättesvårt.
En författarvän, Linda Govik, sa till mig en gång att första utkastet handlar om att slänga sand i sandlådan. Och när sandlådan är överfull, eller riktigt full, börjar man skyffta om det och bygga sig sitt slott. Och precis så är det. Just nu håller jag på att skyffla sand i lådan och det är jättetungt! Så tungt att man ibland vill ge upp och göra annat, för man orkar inte. Men ingen annan kan göra det åt dig så om du inte skyfflar den där jävla sanden så blir den liggande, och det är skitsynd på en bra story.
Fördelen med dator är ju lättheten i att redigera. Tänk när det bara fanns skrivmaskin. Då var det minsann inte så lätt att flytta texter hit och dit. Det var en helt annan grej, struktur. Lätt att bli galen som han blev i den där filmen ni vet. Åh, vad heter den nu då. The Shining, heter den så?
Nu är klockan snart nio och jag måste komma igång här hemma. Det är tvätt och städ som gäller. Snart ska jag - inte idag men en annan dag - skriva en bokrecension igen, eller ett par, på några riktigt jävla bra böcker!!
